Ohälsosam relation till mat

Hej. Jag har haft en ohälsosam relation med mat i några år nu eller hela mitt liv. Jag tänkte först berätta om att i låg och mellan stadiet så var jag liiite större än de andra tjejerna men jag var inte fet. Jag älskade mat och tänkte inte så mycket på hälsa eller utseende eftersom jag var bara ett barn. Dock så var jag retad och utpekad för hur jag såg ut och hade inga vänner. Det gjorde mig mycket mer självmedveten vid en tidigare ålder om mitt utseende jämfört mot alla andra tjejer. Jag försökte gå ner i vikt en gång i mellanstadiet och förlorade 5 kilo. Sedan så fick jag tillbaka allt fram tills högstadiet plus lite till. Min vikt ökade drastiskt genom åren. Varje dag när jag kom hem från skolan så åt jag så mycket skräp mat och det tog aldrig stopp. Även fast jag var mätt så fortsatte jag att stoppa i mig mer mat. Jag åt så mycket under en dag. En vanlig dag för mig kunde se ut så här: tre skålar med choklad flingor och mjölk, stor portion i skolan och sedan en massa sötsaker, bakelser och frys pizza när jag kom hem ifrån skolan. När jag äntligen kom fram till 8:an så vägde jag hela 77 kilo. Jag var bara 14 år och vägde mer än en vuxen kvinna. Även fast jag var ganska så stor så hade jag fortfarande lite självförtroende eftersom jag skyllde mina problem på samhället och sa att sociala media har för höga förväntningar. Sommaren efter 8:an så insåg jag hur mycket jag hatade min kropp och för exempel, jag avskyr att köpa kläder eftersom jag måste testa kläderna då och se mig själv i spegeln. Det var då jag bestämde mig för att jag ville inte leva så här längre och tog ansvar för mina tidigare val när det gällde mat. 

Jag började äta mindre och hälsosammare samt så tränade jag. Det gick jätte bra i början och lyckades förlora 10 kilo på en månad. Sedan så åkte jag på semester med familjen och när jag kom tillbaka så fortsatte jag. Under 9:an så hoppade min vikt mellan 65-57 kilo beroende på hur jag åt och hur jag tränade. Jag hade olika perioder där jag antigen var jätte hälsosam eller raka motsatsen. Jag hade redan en historik av för mycket ätande så att vara hälsosam varje dag var en mental utmaning för mig. Även fast jag hade gått ner i vikt så hade mitt självförtroende blivit värre eftersom jag började ha för höga förväntningar för mig själv. Hela tiden så kollade jag mig själv i spegeln och tänkte för mig själv "min mage måste bli mindre, jag vill ha en smalare midja, jag vill ha en rundare rumpa" osv. Jag kunde stå i 30-40 minuter varje dag och bara klaga på mig själv. Jag klämde på mina lår och på min mage. Jag sög in min mage så mycket som möjligt för att se hur jag skulle se ut ifall jag var smalare. Varje gång jag satt ner så kände jag på min mage för att se ifall den hade blivit större eller mindre. Jag började ha på mig större tröjor för att gömma min kropp. Varenda grej jag la in i min mun fick jag ångest utav, speciellt ifall det var skräpmat. Ifall jag bara åt en kaka så blev jag orolig att gå upp i vikt. Jag vägde mig flera gånger om dan och ifall jag bara gick upp 100 gram så blev jag jätte upprörd. Det ledde sedan till att jag hade jätte svårt med att sova. Jag har det jätte svårt att koncentrera mig i skolan för att det enda jag kunde tänka på var vad jag skulle äta och att jag måste träna osv. 

Jag går nu i första året i gymnasiet och detta har inte slutat. Jag har haft flera perioder när jag måste bara äta och medans jag äter så mår jag som skit och hatar mig själv för det men jag kan inte sluta. Jag har ALDRIG pratat med någon om detta förut.

Jag vill bara ha eran åsikt om detta.

//MvH Potatis

Potatis

BUP svarar:

Hej!

När jag läste om ditt långvariga kämpande med maten och vikten, så tänkte jag på hur du berättar att den här problematiska synen på dig själv och ditt utseende startade.

Att det började när du blev utsatt på ett sätt, under låg- och mellanstadiet, som för tankarna till mobbing och då du fick utstå nedsättande kommentarer om ditt utseende och du stod utan vänner och uppbackning! 

Du nämner att de här  upplevelserna förde med sig att du blev mycket mer självmedveten - och självkritiserande.

Att bli utsatt på det sätt som du råkade ut för är en helt förfärlig upplevelse - inte minst för ett litet barn som du var då. 

Man vet att mobbingupplevelser kan sätta mycket djupa spår och bidra till olika problem med självkänsla flera år efter man varit med om en sådan smärtsam upplevelse.

Du har verkligen kämpat med det här på egen hand i så många år! Jag skulle verkligen vilja uppmuntra dig att till att ta steget till att hitta ett annat sätt för dig själv att kunna förhålla dig till dina olika känslor -  hur du ser på dig själv och förhållandet till maten. 

För att kunna göra det på ett bra sätt tror jag det är viktigt att du kan få ta stöd i det här via en utomstående samtalskontakt, hos en psykolog eller kurator, som kan stärka dig i det.
Hur låter det för dig? Stämmer det med hur du någon gång har tänkt kring det här?

Om du vill så skulle du kunna söka en samtalskontakt via ungdomsmottagningen. Där arbetar erfarna behandlare som hjälper ungdomar i många frågor liknande de som du har berättat om.

På en del vårdcentraler finns det också möjlighet för ungdomar att gå i samtal hos psykolog eller kurator, inom den så kallade första linjens BUP.

Du hittar mer information om det via vårdguiden1177.

Ta hand om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta