Svårt att visa mina ärr för familjen

Jag har varit deprimerad i lite över ett år nu och för ungefär 7 månader sedan började jag skära mig själv. Jag slutade efter 2 månader efter att ha gjort det varje dag, jag skämdes för mycket. Men jag saknar det hela tiden. Jag berättade aldrig för någon. Nu är det så att för ett tag sen såg min lillasyster min handled och därefter berättade för mamma och pappa. Mamma började då leta efter rakbladet när jag inte var där. Hon hittade det och konfronterade mig. Hon har pratat med mig om det, och förstår inte varför jag skulle vilja skada mig själv. Men hon blir för mycket och jag vill inte direkt prata med henne om det. När ämnet självskadebeteende kommer upp på tv eller likande, så kan pappa slänga en kommentar som; inte håller du på med sådana där dumheter? Och sen inte säger något mer efter det. Det verkar som han typ är arg på mig, så jag vill inte prata med honom heller.

Men nu när det är sommar så vill jag inte längre gå i långärmade tröjor, så min fråga är: hur visar jag mina ärr för min familj (och släkt, som inte har en aning om hur jag mår) ??

BUP svarar:

Hej!

Det finns två goda saker i ditt mejl.

Det första är att du hade viljan och styrkan att på egen hand sluta med att skära dig. Det är i sig imponerande, det är inte alla som lyckas med det.
Ännu mer imponerande är att du klarar av att avstå från att skära dig trots en saknad av den tillfälliga lättnad som självskadebeteende brukar ge i stunden. Att det är skammen som var din starkaste motivation är för tillfället mindre viktigt (fast jag återkommer till det).
Viktigast är att du har förstått att självskadebeteende inte hjälper dig på lång sikt utan orsakar mer problem (till exempel att dras med skamkänslor). Det vill säga du kan tänka långsiktigt, du kan se de långsiktiga konsekvenserna av ditt handlande och denna din förmåga kommer att hjälpa dig även i framtiden.

Det andra goda saken är att din mamma vet om detta och att ni kunde tala om det. Därmed har du slutat med ett hemlighetsmakeri som brukar försvåra hela situationen. Jag förstår att du tycker att "mamma är för mycket" att tala med. Så kan det kännas, kanske för att mamma kan bli för påträngande, för orolig, vill veta mer än vad du är beredd att tala med henne om.
Det kan vara mer intima eller svårare detaljer i ditt liv som du i nuläget inte vill att mamma ska veta. Så kan det vara speciellt när man är inne i  tonåren.

Innan jag svarar på din konkreta fråga vill jag en gång till säga att det är stordåd att du slutade, men det kan behövas mer stöd i framtiden så att du inte riskerar ett återfall när frestelsen blir stor, när vissa svårigheter återkommer eller det plötsligt känns som för mycket. Och där är vi vid frågan: varifrån kan du få stödet?

Mamma är där för dig, det vet du nu. Möjligen är det knepigt att vända sig till henne, men lika möjligt är det att hon klokt kan resonera med dig. Möjligen anser eller inser ni att ni tillsammans ska söka hjälp på BUP för de problem som ligger bakom ditt tidigare självskadebeteende.
Och här kommer även din pappa in i bilden. Du tolkar hans kommentarer till tv-program eller liknande att han skulle bli arg om han visste att du visst "håller på med sådana dumheter". Men jag kan heller inte utesluta att detta är ett uttryck av en oro han känner för dig.
Tecken på att han bryr sig, att du är viktig för honom och att han är rädd om dig - även om jag förstår att du tycker att det är ett klumpigt sätt att uttrycka sig på.

Nu har jag sagt en del utan att besvara din fråga hur du kan visa dina ärr för alla i familjen. Det är en vanlig fråga från ungdomar som har slutat att skära sig men ärren skvallrar om att det har funnits problem, att man inte har mått bra och man undrar också: är detta verkligen över nu?

Jag vet inte om mina ord räcker när jag säger: du behöver inte skämmas ett dugg. Du är inte ensam om att ha problem som du försökt lösa själv för att inte "belasta" familjen. Det bästa man kan göra att inte försöka dölja. Att våga visa att man haft det jobbigt. Att börja prata.
Eller att säga att nä, det här vill jag få hjälp med av någon utomstående, hjälp mig med det, till exempel att kontakta BUP eller söka hjälp på vårdcentralen - om det visar sig att familjen inte kan ge dig tillräckligt stöd och hittar lösningar på dina problem bakom ärren. För resten brukar ärren snart blekna, de blir inte så iögonenfallande.

Öppenhet är bäst och om du har möjlighet att fortsätta att tala med mamma så gör det! Du kan ta upp med henne just den fråga som oroar dig nu inför sommaren och lyssna på vad hon tycker och råder dig. Kanske kan hon själv på ett skonsamt sätt tala med pappa om detta.

Men om du tycker att det inte går att tala med med mamma eller få tillräcklig hjälp hemma så kan du på egen hand kontakta  ungdomsmottagningen. Man möter där ofta ungdomar med det problem som är aktuellt för dig. Samtalskontakt på ungdomsmottagningen kan vara också stöd till dig för att tala om allt annat som bekymrar dig - inte minst att du blir fri från dina skamkänslor.

På nätet kan du gå in på shedo.se eller på 

tjejzonen.se och chatta där för att få mer stöd och goda råd.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta