Livet känns som en straff

Hej! 

Jag har ett problem. Jag hatar mig själv. Det kanske inte låter så jobbigt men det är inte kul. Så fort jag ser mig själv eller att nån pratar om mig får jag ont i magen och har gråten i hallsen. När jag ser mig själv vill jag bara spy. Det har hänt få gånger att jag har spytt men inte många gånger. Jag har inte nån ätstörning. Men när jag ska äta nått vill jag bara spy upp det igen. Jag har bestämt mig för att jag bara får äta varannan dag och ett mål (middag) dem dagarna jag ”får” äta. Jag tränar rätt mycket. Och så. Jag kan inte ha en ätstörning för att jag är på gränsen till överviktig. Och då kan jag inte ha det. Jag tittar mitt BMI varje dag för att se om jag har blivit underviktig. Mitt mål är att bli underviktig. Mina föreldrar uppmanar mig hela tiden till att bli smalare. Samt att mina klasskamrater också tycker och säger det. Det är därför jag börja tänka såhär. Igentligen för första början tyckte jag att dem skulle lära mig att älska mig själv i stället för att gråta så fort jag ens tänker på mig själv. Har även självskadabeteende för att jag har varit mobbad också vidare. Jag har pratat med skolkuratorn och hon har skickat en remiss till er. Jag förstår igentligen inte varför. Jag har inte jätte stora problem men aa. Ibland känns det som att jag är värld detta för att jag inte orkar kämpa mer. Är trött på hela detta livet orkar inte mer jag orkar verkligen inte gå upp imorgon. Men jag kommer ändå tvingas att gå upp av mina föreldrar. Livet är liksom ett straff för vissa. Och ingen förstår mig. Snälla bara hjälp mig vet inte vad jag ska göra. Jag har liksom tabletter som jag bara kan ta om jag inte orkar mer tillslut. Jag har också tänkt ut hur jag ska ta självmord. Jag ska nån gång gå upp i natten och bara dö. Det känns typ skönt när jag tänker på det samtidigt jag inte vill att min familj ska lida. Just nu lever jag för dem och inte för min skull. Svara snälla. Har verkligen problem med mig själv.

Orka bry sig

BUP svarar:

Hej!

Man blir verkligen rörd när man läser ditt mejl. Rörd av hur tappert du kämpar och hur mycket du lider. För att det är faktiskt jobbigt att inte trivas med sig själv, ännu värre är det att direkt hata sig själv. Det är också rörande att du en gång hade så sunda tankar att du ska bli älskad och uppskattad för det som du är och inte för hur smal du är, hur du ser ut. Men du har tyvärr tappat denna sunda tanken och jag förstår att det hände på grund av det tryck som du har på dig att gå ner i vikt. Samtidigt är mobbning också med i bilden som kan ha förstört mycket av din självkänsla - precis som mobbning brukar göra.

I ditt mejl fokuserar du mest på din vikt och mat - du nämner självskadebeteende bara flyktigt. Låt oss då först titta på det som står i ditt fokus.

Jag vill framför allt säga att jodå, du har fått en viss ätstörning. Vi börjar tala om ätstörning när någons tankar och vardag är fylld av tankar om maten, vikten, hur mycket man äter, kalorier, och så vidare. Ännu tydligare är ätstörningen när man lägger upp ett schema som strider mot alla sunda matvanor, hoppa över dagar, hoppa över måltider. Ätstörning handlar just om sådan saker och inte om hur mycket man väger; även överviktiga, till och feta personer kan ha olika typer av ätstörning.

Det verkar så att din omgivning reagerar helt fel på din vikt. Jag kan tänka mig att de vill väl, att de själva är påverkade av allt prat om att övervikt är inte hälsosamt att ha. Men att bara komma med negativa kommentarer och tjat om vikt hjälper inte utan bara stjälper och försämrar situationen.

Nu har du en remiss till BUP och det tycker jag är mycket bra. Det fick du av kuratorn för att hon ser så som jag också skrivit, du har en ätstörning och du behöver professionell hjälp. Inte minst behöver dina föräldrar hjälp med att kunna stötta dig på ett bra sätt. Det är dock jätteviktigt att du, när ni kommer till BUP inte håller det hemligt att du förutom dina problem med vikten också har ett självskadebeteende. Du ska berätta om din ledsenhet och din djupa förtvivlan som leder även till självmordstankar. Det är viktigt, du ska inte skämmas! Glöm inte att man kan få hjälp med det som behandlarna känner till men de kan inte gissa det som du inte berättar.

Du kommer att få hjälp, men även tills dess kan du hitta stöd på nätet. Till exempel om du går in på ätstörningszonen där man kan chatta anonymt om sina problem. En annan sådan sida är shedo som ger stöd och råd till ungdomar som har ätstörning och självskadebeteende.

Jag förstår mycket väl att det nu känns mycket tungt och jobbigt och det hela upplever du som en straff du inte på något sätt förtjänar. Tvärtom, du förtjänar att ha ett vanligt liv med glädje och så klart också bekymmer som ingår i det normala livet men som inte är en plåga. Du kommer att nå dit, du är på väg dithän.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta