Tror jag är deprimerad men vågar inte berätta

Jag tror jag är deprimerad och jag är 14 år, men vågar inte berätta för mamma.. 

Kan jag gå till nåt ställe utan mammas tillåtelse? Vart ska jag gå isåfall? Jag vill kontakta sos men vet inte vad mamma kommer säga... 

hälp!!!

Ida...

BUP svarar:

Hej Ida! Och tack för ditt brev!

Vad bra att du skriver hit! Det är ett bra första steg att ta, när man känner sig deppig. När man känner sig ledsen, deppig, orolig rädd eller bara mår dåligt, är det en jättebra sak att sätta ord på vad man känner. Det bästa är att prata med någon, men att skriva ner sina tankar och känslor kan ibland vara lättare att börja med. När man pratar med någon, blir det där jobbiga och mörka inne i en oftast lite tydligare och tenderar faktiskt att krympa. Det kan då också bli lättare att se vad man skulle kunna göra åt det.

Självklart blir jag fundersam på varför du inte vågar berätta för din mamma? Det är viktigt att de vuxna i din närhet vet hur du har det, annars kan de inte hjälpa! Att berätta för någon vuxen som man har förtroende för, är ofta det bästa stället att börja på. Många vuxna förstår faktiskt mer än man tror, och kan ha bra idéer på vad man kan göra, eller vart man skulle kunna vända sig. Om inte mamma känns som en framkomlig väg, skulle du kunna prata med din pappa? Eller någon annan släkting? Eller kanske lärare eller mentor?

Annars skulle jag vilja tipsa dig om att prata med din kurator eller sjuksköterska på skolan. Eller att gå till ungdomsmottagningen. Dit kan du gå utan dina föräldrar. Där kan du få hjälp med att bena lite i vad det är som gör dig deppig. Kanske ni också gemensamt kan fundera på hur man skulle kunna berätta för din mamma? Där kan du också få hjälp vidare, om det skulle behövas.

Vem du än väljer, så tycker jag inte att du ska vänta. Det är viktigt att ta ansvar för sitt mående, och ta hjälp så snart som möjligt.

Lycka till!