Behöver jag hjälp?

Hej BUP!

 jag tror att jag behöver hjälp. Jag har mått dåligt i över 1/2 år nu och jag har även vart i sådana här perioder innan. Men denna är inte som de andra. Det är mycket värre nu. Jag har självmordstankar, känner mig deprimerad, tom, ledsen mm. Det känns som att livet inte har någon mening. Jag undrar även om jag kan ha en ätstörning? Jag räknar alla kalorier och jag tycker att jag själv är tjock, trots att jag är 1 kg ifrån undervikt. Jag äter normalt på helgerna eftersom jag inte vill att mina föräldrar ska veta och ibland kan jag känna att jag förtjänar att äta något gott. Men oftast äter jag mindre än XXX kcal om dagen och försöker träna bort allt. Jag vill bara gå ner i vikt. Men trots allt detta undrar jag om jag kan ha en ätstörning, även om jag äter normalt ibland? Jag har gått ner i vikt men det räcker inte. Jag vill vara underviktig och jag vill vara smal.

 Om jag ska förklara det andra så är det som att det känns som att jag drunknar och ingen kan rädda mig. Jag skadar mig själv ibland (skär mig) jag känner mig tom och ledsen osv. men vågar inte berätta för någon. Behöver jag hjälp?

ätstörning? Depression?

BUP svarar:

Hej!

Du beskriver väl tankar runt att inte vilja leva, vara ledsen och känna tomhet. Du bär på funderingar om livet har någon mening och din egen upplevelse av att du är inne i en period som är värre än tidigare. Då ser jag det som självklart att du skulle behöva hjälp att hantera dessa stora tankar och känslorna du bär på. Att inte vilja leva är allvarligt och om man har sådana tankar behövs hjälp. Förhoppningsvis kan du få livslusten tillbaka och börjar känna att ditt liv är meningsfullt igen.

Du äter normalt på helgerna så dina föräldrar inte ska få reda på att du vill vara smal och gå ner i vikt. Jag blir glad att läsa att du ibland kan känna att du förtjänar att äta något gott. Klart att du är värd att äta något du verkligen gillar. Fortsätt tänk att du är värd en glass i sommarvärmen eller en massa smågodis.

Jag vet inte hur din relation och kontakt med dina föräldrar ser ut. Jag hoppas att det är möjligt för dig att ta det modiga steget att berätta hur du mår för dina föräldrar. Du kanske kan berätta att du skriv till oss på BUP och att du tror du skulle vara hjälpt av att träffa någon och samtala med. Att ni som familj kanske skulle kunna gå och träffa någon tillsammans. Om det är BUP eller någon annan ni ska kontakta beror på vad du berättar och hur oroliga dina föräldrar blir. Jag kan inte bedöma detta utifrån ditt brev vem som hjälper dig bäst. Det som är superviktigt är om du känner att de inte riktigt förstod dig eller om ni inte hann prata klart. Då måste du vara envis och prata med dina föräldrar igen. Ni kanske måste prata många gånger med varandra för att du ska känna stödet, peppningen och få den tröstande kramen du behöver. 

Om det steget känns för stort och just nu omöjligt att prata med dina föräldrar finns det andra möjligheter. Har du någon erfarenhet att ha pratat med någon vuxen om hur du mår? Vad som oroar dig och gör dig ledsen. Har du någon skolkurator på din skola. Vet du vem det är och skulle det vara ett första möjligt steg att kontakta hen. 

Ta chansen och du är en klok tjej som förstår att du behöver hjälp.

Lycka till!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta