Ätstörningen har kommit tillbaka men jag vågar inte berätta

Hej. Jag har mått dåligt en lång tid nu. Jag har haft ätstörningar sen 2012. Då åt jag ingenting, gick ner väldigt mycket i vikt och tränade jämt. Jag började på BUP och gick på deras ätstörningsenhet. Jag nådde min normalvikt och började äta normalt igen. Men idag mår jag fortfarande dåligt över min kropp, ångest vid maten, tränar fortfarande väldigt mycket och så kräks jag också. Men det som är så konstigt är att jag inte kan sluta äta typ godis. Har jag tagit en äter jag bara mer och mer och kan inte sluta. Efter mår jag väldigt dåligt. Jag kan knappt äta vanlig mat, har sån ångest då, men sen kan jag inte sluta äta godis t.ex. Vad ska jag göra? Jag går fortfarande hos BUP men vågar inte berätta, jag skäms.. 

förvirrad

BUP svarar:

Hej! Det låter som att du har en lång kamp mot ätstörningar bakom dig och långvarig kontakt med BUP… och det måste kännas supertufft att inse att resan inte riktigt är över.

Att du valt att skriva hit är bra, det betyder att du har kommit en bit på vägen i dina tankar. Och jag tror att du redan inser vad jag kommer att säga nu: Du måste berätta för din BUP-kontakt!! Så snart som möjligt. Försöka stoppa problemen innan de förvärras ytterligare.

Visst är det så att när man har kämpat länge och hårt, gått på otaliga möten och behandlingar, så vill man så gärna kunna säga att nu är det färdigt, klart, jag är frisk. Det skulle kännas så skönt. Både för sin egen skull och för alla behandlares och föräldrarnas skull, som varit med dig på din resa.

Att sedan upptäcka att ens svårigheter inte riktigt har upphört, att de tvärtom är påväg tillbaka, är en svår insikt. Bara tanken på att dra igång alla kontakter och processer igen kan få en att tveka. Det är inte ovanligt att man i det läget känner sig misslyckad för att man inte ”lyckats” hålla sig frisk, och skäms för det. Jag vet inte om det är någon tröst, men jag kan säga att du är långt ifrån ensam. Många som har haft ätstörningsproblem får tillbaks dem i någon form.  

Det är inte skämmigt att ta tag i sitt mående igen. Det är moget. Det visar ju att du faktiskt lärt dig något av din resa, och är beredd att ta tag i den igen. Jag vet inte vad din nuvarande BUP-kontakt syftar till, men sannolikt så är ett av skälen att du har den just att det ska finnas möjlighet att fånga upp om ditt mående skulle försämras.

Jag misstänker att det tog lång tid att utveckla ätstörningen, vilket innebär att det även kommer att ta tid att komma tillbaka till ett stabilt mående. Du har varit i situationen förut, och det kanske inte är sista gången du är där… Din tuffa resa är nog inte slut än. Du kommer antagligen både göra framsteg, men även ha tillbakagångar på vägen. Och förhoppningsvis lära dig mer och mer vartefter. Så det bästa du kan göra är att så tidigt som möjligt uppmärksamma problemen och ta hjälp att stoppa dem.

Så prata med din BUP-kontakt så snart som möjligt. Och ha tålamod!