Mitt mående blir sämre varje dag

Hej!

Jag skriver till er eftersom jag inte har någon att prata med då jag inte har någon pappa, min mamma arbetar hela tiden, min storebror har egna problem, de flesta släcktingar är döda, restaurerande släcktingar bor i ett annat land och jag litar inte på mina kompisar. Jag har innan skrivit till er men jag fick inte alls det svar jag förväntade mig då ni sa att jag borde prata med någon trotts att jag i det brevet skrev att jag inte vågar att söka hjälp och vet därför inte vad jag ska göra eftersom mitt mående blir sämre varje dag.

Sen tidig ålder blev jag uppfostrad till att inte lita på någon, alltid vara försiktig, och prestera mitt bästa. Jag är extremt skrämd ut av framtiden. 

Jag hatar att studera men det är något som får mig lugn, att sitta och plugga i flera timmar. Det resulterar till att jag inte har någon fritid i huvudtaget. Jag tror att jag har socialfobi, klaoustrofobi och phistanthrofobia eftersom jag inte kan gå ut på egen hand utan att börja gråta eller få ett litet sammanbrott.. Jag vågar inte kolla mig själv i spegeln och har svårt att förstå vem jag är. Jag förstår att jag är jag, men jag är ingen speciell och dem flästa andra vet redan vem dem är. Det känns som om jag är ensam, extremt osmart och en hemsk person utan att jag själv kanske märker det. Av någon anledning känns det som om den ända anledningen till att jag fortfarande lever är min katt, vilket låter konstigt men det känns som om hon har ett väldigt högt IQ då hon dagligen tar promenader med mig, sover vid mig, tittar på TV med mig och till och med är den ända som är vid mig under julen, påsken och min födelsedag.

Jag har utvecklat flera olika skadebetenden som började när jag var 11 år efter grov mobbning och misshandel av familjemedlem. Nu är jag 15 år och ska snart göra ett gymnasieval. Alla lärare säger åt mig att följa mina drömmar och försöka bli det jag vill bli när jag växer upp men mamma vill att jag ska välja en linje som leder till ett bra yrke som leder till hög lön och en bra framtid. Allt det här gör mig mer än förvirrad.

Det känns på något sätt som om jag håller på att bli utbränd trotts min ålder då jag redan har konstant ont i ryggen, nacke, lungor, huvud, svårt att andas, yrsel och jag sover ungefär aldrig. Jag kan gå och lägga mig klockan 22.00 och sedan försöka somna hela natten utan att hålla på med min mobil men ändå somna och jag vet inte varför. Har jag sömnsyndrom? Jag ligger vaken om nätterna med tårarna fallande ner för kinderna och tänker på olika trovärdiga perspektiv av framtider. Jag är även lite rädd för att somna eftersom en gång fick en känsla av att jag drunknade vilket skrämde mig. Jag börjar även få mindre matlust. Jag vill kolla upp om jag har en diagnos men jag vågar verkligen inte. Efter att ha fått reda på att jag har två sjukdomar blev jag förkrossad och jag tror inte jag kommer må särkilt bra av att bli diagnosernas även om jag är nyfiken att fö veta om jag har någon diagnos.

Mina vänner pratar dagligen om hur dåligt de mår, de visar upp sina armar fyllda av ärr och skador och jag vet inte vad jag ska säga. Självklart berättar jag inte för de om mitt mående eftersom jag inte vill dra för mycket uppmärksamhet till mig själv. Jag är fullt medveten om att alla har problem och det känns som om mina problem är rätt så små.

jag har en sista fråga: Är det stress som har orsakat att jag inte har haft min mens på över 5 månader? Borde jag göra något? 

Tack så mycket för att ni tog er tid och läste det här! Jag visste inte hur mycket jag skulle skriva för att ni skulle kunna hjälpa mig men jag hoppas ni svarar

anonym

BUP svarar:

Hej,

Du har skrivit till oss men fick inte det svar du förväntade dig, då du fick svar att du borde prata med någon fastän du skrev att du var rädd för att ta steget och söka hjälp.

Du berättar ju utförligt hur dåligt du mår och att du har flera olika svårigheter som du kämpar med. Du beskriver att du lider av olika rädslor som gör det svårt för dig att gå ut på egen hand, du har olika självskadebeteenden, varit utsatt för mobbing, du har sömnproblem och flera olika kroppsliga besvär, du har inte haft din mens på fem månader, du saknar stöd från din familj av olika skäl och du upplever att du inte kan vända dig till dina vänner som också har egna svårigheter.

När man kämpar med så många svårigheter som du gör i nuläget och saknar stöd från vuxna så måste rådet till dig bli att söka hjälp för dig själv och de problem du upplever. Det är helt enkelt nödvändigt även om du är rädd.

Hur kan du ta dessa steg mot hjälpen så du kan övervinna din egen rädsla för att våga söka hjälp och börja prata om de problem som tynger dig?

Det finns flera olika sätt att ta hjälp och det minst skrämmande sättet kan vara att börja prata över nätet. Du kan vara helt anonym så du kan börja prata och skriva om dina svårigheter, och få respons på det, utan att behöva berätta vem du är.

Att ta hjälp via nätet kan vara ett sätt för dig att stegvis komma över din rädsla att våga prata med någon professionell, som en kurator eller en psykolog.

En del tycker att det är mindre skrämmande att söka sig till vårdcentralen och söka hjälp utifrån de kroppsliga besvären. Det kan det också vara en väg för dig att gå. Via vårdcentralen kan du av läkare även be om råd och hjälp för dina sömnproblem samt få förklaringar till att din mens försvunnit.

Men du behöver också ta tag i din rädsla för att prata om dina svårigheter genom att ta små steg, ett i taget, för att komma över denna rädsla och lära dig att det är inte farligt, utan att det kommer vara ett stöd för dig genom livet.

Som sagt, du kan börja skriva via stödchatt som ett första steg. Läs här nedan i bifogad artikel vart du kan vända dig för stöd via nätet.

Ge inte upp, du kan ta ett steg i taget!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta