Mår dåligt av mobbingen jag är utsatt för

Hej, jag är en tjej med rätt så mycket bekymmer. Jag började för två terminer sen i en ny skola och det tog mig ungefär två månader innan jag fick en kompis. Jag är väldigt mobbad i den här skolan och lärarna gör inget åt det även fast jag berättar för dom. Det är folk från 3 olika årskuser som brukar trycka ner mig, oftas säger dom elaka saker, puttar in mig i skåpen och spottar på mig. Jag blir även väldigt mobbad för att jag oftast bara pratar spanska i skolan då mina vänner inte kan svenska. Jag brydde mig inte så mycket först men allt förendrades när en tjej spred ett rykte och sa att jag var lesbisk, jag är troende och att vara lesbisk går helt enkelt emot det jag tror på. Efter det började dom hålla på ännu mer. Jag brukar vara kvar i skolan efter jag slutat för att vara med mina vänner, och två gånger som jag har varit kvar i skolan så har jag blivit misshandlad och eftersom jag inte är personen som slåss, är väldigt feg så har jag inte gjort något självförsvar. Jag har fått blåmärken på ställen som tex, revbenen och ansiktet. Jag har ansökt via skolan om att få polisanmäla dom som misshandlat mig men min ansökan har avslagits två gånger för att två av dom som är skyldiga inte är straffmyndiga utan det är bara en som är det. Efter det så blev jag diagnoserad med socialfobi och grov depression. Allt jag vill ha är hjälp, jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

Challe

BUP svarar:

Hej!

Först och främst vill jag skriva att mobbing är så fel det bara kan bli och att jag förstår att detta påverkar dig jätte mycket. Om du inte skulle reagera på det du blir utsatt för skulle det vara ovanligt eller kanske förklaras av att de smärtsamma upplevelserna förnekas.

När man är mobbad är vanligt att man känner sig ensam och utsatt. Man kanske börjar tänka att det måste ju vara något fel på mig som blir mobbad. Det är naturligtvis inte alls något fel på dig.
Felet och fegheten tillhör mobbarna. Punkt slut.

Vissa klandrar sig själv för att vara fega för att de inte ger igen och slår tillbaka. Jag skulle önska att det fanns bättre icke-våldslösningar men vet inte hur jag skulle göra i en liknande situation. Att den egna självkänsla påverkas är vanligt. Att man börjar tro det mobbarna säger är en sanning.

Att då känna sig nedstämd och deprimerad är inte konstigt. Att undvika sociala sammanhang där man riskerar att möta dom som inte är snälla mot en går ju verkligen att förstå. Dina reaktioner på mobbingen låter på din beskrivning som normala.
Superviktigt att du tillsammans med dom du är trygg med är så aktiv du bara kan så du inte isolerar dig hemma. 

När ämnet mobbing kommer upp känner jag både ilska och sorg. Mest sorg över alla som är utsatta för detta dagligen. Mobbing är ett stort samhällsproblem. Svårt att komma åt och ändra på. Det är många som går och bär på hemligheten utan att berätta för någon. Du har tagit det modiga första steget och berättat för någon att du är mobbad i skolan. Riktigt modigt och bra.
Nu är det som sagt skolans uppgift att arbeta upp en plan hur mobbingen ska upphöra. Hur du ska trivas och återigen känna dig trygg i skolan. 

När det gäller skolan så måste du fortsätta berätta att mobbingen fortfarande pågår. Det får in te stanna vid att mobbarna inte är straffmyndiga. Ansvaret för hur eleverna har det ligger ytterst hos skolans rektor. Det ansvaret upphör aldrig.

Jag skrev inledningsvis att det är vanligt att man kan känna sig ensam och utsatt. Vem ger dig stöd, tröst och peppning?
Du skriver ingenting om dina föräldrar. Jag hoppas att de eller någon annan viktig person kan ge dig det stöd du behöver. Dina kamrater är viktiga, men jag tänker att det även behövs en vuxenvärld som är engagerad. Lagom kloka vuxna.

Om mobbingen fortsätter måste du få stöd att hantera otryggheten, diskutera olika lösningar. Få hoppet tillbaka så att ditt liv kan bli bättre.

Avslutningsvis undrar jag vem som satt diagnosen socialfobi och depression och om du har en aktiv kontakt eller om den avslutats. Finns det är möjlighet att återuppta den i så fall? Väl värt att kolla upp tycker jag. Det är viktigt att du inte är helt ensam med problemet. Jag tror att det kan vara skönt för dig att prata med någon om hur du har det. Någon som lyssnar på just din berättelse. Det är du värd.

Bris och ungdomsmottagningen är två bra verksamheter som jag vill rekommendera dig att ta kontakt med om du inte har någon pågående kontakt du är nöjd med.


Lycka till!



 



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta