Vill gå till BUP men vill inte att mina föräldrar ska veta hur allvarligt det är

Jag ät 14 år och jag tror att jag kan ha svår deprission. Känner mig helt tom och känslokall. Jag tar inget seriöst och saker som fått mig att känna starka känslor bara känns lite eller inte alls. Jag har självskadebeteende och skär mig ungefär varannan dag med ett blad från en pennvässare. Jag gör de för att när det blir för jobbigt eller när jag bara är helt tom så är de det enda som får mig lugn på något sätt. Jag har slutat bry mig om saker man borde bry sig om. Försöker komma på anledningar till varför jag mår såhär, jag har det väl inte så jättebra i skolan men jag skulle aldrig kunna må så här dåligt bara över skolan. Jag vill gå till BUP men jag vill inte att mamma och pappa ska veta hur allvarligt det är för dom skulle se på mig annorlunda och jag vill egentligen bara bli behandlad som vanligt utav dom för det är en utav dom saker som får allt att kännas som det brukade. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till:((

Anna

BUP svarar:

Hej Anna!

Det låter som du har det riktigt tungt, så dina tankar på att ta hjälp kring det här låter kloka och nödvändiga.

Du funderar över varför du mår som du gör. Det kan ofta vara ganska svårt att komma fram till det på egen hand. Ibland kan föräldrarna bidra med värdefulla tankar kring det och hur hela ens utveckling har varit.

När man söker hjälp kring nedstämdhet och depression så brukar man också i den behandlingen kunna få hjälp att förstå lite mer om bakgrunden till att man mår dåligt.   

Ibland går det inte att finna en särskild utlösande händelse till att man blivit nedstämd eller deprimerad, och ibland finns det svåra livshändelser som kan ha inverkat till de problem man sedan upplever.

Oavsett bakomliggande faktorer så finns det hjälp att få för såväl nedstämdhet som självskadebeteende. Så jag tycker det är bra tankar du har, Anna, om att ta hjälp för det här.

Du skriver att du inte vill att dina föräldrar ska få veta hur allvarligt det är och att det kommer förändra deras syn på dig? Att du önskar att de fortsätter bete sig som vanligt i kontakten med dig.

Jag tänker att det skulle gå att ta upp din önskan (om hur du vill att dina föräldrar kan bemöta dig) i samband med att de får veta mer om hur dåligt du mår.  

Om du tycker att det känns för svårt att prata med din mamma och pappa på egen hand om det här, så brukar skolsköterskan eller skolkuratorn kunna hjälpa till att kontakta föräldrarna och även vägleda till vidare hjälp och stöd.

Om man behöver få behandling via BUP för sina svårigheter så brukar man också i den behandlingen få hjälp att prata med föräldrarna. Då kan man i lugn och ro gå igenom hur man hemma kan förhålla sig till de svårigheter som finns samt vad som är till stöd och hjälp för att man ska må bättre igen.

Jag tycker inte du ska vara orolig för att ta upp dina problem med dina föräldrar, Anna.
Om du upplever att dina föräldrar inte skulle förstå hur du önskar att de förhåller sig till dig när du mår dåligt så finns det som sagt flera sätt för er att även få hjälp med det.

Ta hand om dig!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta