Känns som hjälpen för ätstörning inte räcker

Hej BUP!
Jag är 17 år och har i stort sätt mått dåligt sen jag började gymnasiet. Hela första året började jag få ångest och blev nervös. Detta ledde till att jag fick jag en ätstörning, började kräkas och åt inget, och gömde det ett långt tag. I september förra året fick jag dock hjälp från min familj och har kontakt på scä sedan november. Men jag känner inte att den hjälpen jag får 1 gång varannan veckan hos en psykolog är nog. För 1,5 månad sen kom jag in i en dålig period igen. Allt började med ett bråk med min mamma som knäckte mig helt. Veckan efter förlorade jag min bästa vän efter att hon hade betett sig dåligt mot mig och jag klarade inte av att vara vän med henne längre. Vi sa upp kontakten helt men de har påverkat mig mycket eftersom vi har mäng gemensamma vänner som tagit sida. Efter de här händelserna har jag blivit helt olik mig själv. Jag har fått tillbaka mycket av min ångest och mår dåligt varje dag. Jag gråter även nästan varje dag och är extremt trött. Jag sover dåligt på nätterna. Orkar inte längre ta tag i skolarbete eller försöka träffa kompisar. Klarar inte längre av att gå i skolan eftersom där är bästa vännen och många av våra vänner. Jag har även fått tillbaka mina symptom igen att börjat äta dåligt och tvingat mig själv spy. Jag vet inte om jag är påväg in i en depression, eller är jag redan där? Kan det vara så? Jag har en fantastisk pojkvän men vårt förhållande kommer snart gå isär eftersom jag är så ledsen och han är den som får hantera mycket av det. Jag känner att hela min situation är hopplös och att jag inte ser någon lösningen eller har framtidstro. Hur tar jag mig ur det här? Hur ska jag göra för att inte förstöra mitt förhållande helt ? Hur får jag orken tillbaka igen? Jag vet att jag kan få hjälp från scä men det känns inte som att det räcker till. Hur vet man när det är dags att kanske börja ta något ångestdämpande? Alla runt mig försöker förklara för mig att jag är omtyckt, har ett roligt liv och har allt jag velat ha men jag ser det inte själv. Jag vill kunna leva normalt och må bra. 

BUP svarar:

Hej!

Så bra att du har sökt hjälp för din ätstörning och kämpar på med din behandling!
Ja, ibland händer det fler jobbiga saker samtidigt i livet och som kan föra med sig att man fortsätter känna sig nedstämd och mår dåligt på olika vis.

Det är ganska vanligt att man kan börja må dåligt på andra vis samtidigt som man kämpar med att komma ur en ätstörning- som ju ofta medför att man redan har besvär med ångest och nedstämdhet relaterat till det.

Jag vill därför ge dig rådet att ta upp det här med din psykolog nästa gång ni ses. Då kan ni prata igenom din behandling och hur ni tillsammans kan planera vidare för att hjälpa dig må bättre. Du kan då också ta upp din fråga om du eventuellt kan vara hjälpt av medicin.

Du skriver att du under en period gjorde framsteg i kampen mot din ätstörning - bra kämpat! Det betyder att du kan komma igen. Du skriver också att du började må sämre i samband med problem i dina relationer och att du kom i en svår konflikt med din mamma.

Ofta kan man i sin ätstörningsbehandling också få hjälp med familjesamtal. Jag tycker det verkar viktigt att du pratar med din psykolog om det - särskilt som de här relationssvårigheterna även verkar ha påverkat både din ätstörning samt medfört andra problem för dig.

Ta hand om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta