Har ångest men vågar ej berätta

Hej! Jag är en tjej på 13 år i Umeå, Jag har ångest, väldigt mycket ångest, får sällan panikångest attacker men när jag väl får det så kan jag ej stanna kvar i skolan för det blir så mycket. Ångesten förhindrar mig från att redovisa, svara på frågor läraren frågar mig, göra specifika prov i skolan osv. Det är väldigt jobbigt helt enkelt. Får ångest ibland när jag ska sova eller helt random och det är väldigt drygt och mår dåligt över det. Har tänkt på att skaffa hjälp på något sätt men jag tycker det bara låter onödigt när jag väl inte haft ångest på 1 dag. 

Sen så brukar jag ha perioder då jag tänker på vad meningen med livet är och varför jag fortfarande är kvar här. Tänker också väldigt mycket på hur det skulle vara om jag tog livet av mig. Har aldrig försökt eller övervägt det men tänker väldigt ofta på sådant. Jag har vänner och så vidare och jag brukar skratta, ha kul med dom men när jag kommer hem blir jag liksom bara, tom? Om man säger så, är inte direkt ledsen men känner inte något, brukar sova dåligt och då brukar alls tankarna om livet och så upp. Har perioder då det är grovt med tankarna om självmord och hur jag mår men vissa perioder mår jag bra, och i dem perioderna tycker jag bara att det låter konstigt att skaffa hjälp, vågar ej ta upp det med mina föräldrar eller skolsköterska.. eller kuratorn på skolan. Vill kunna prata med någon, eller få hjälp, men vågar ej prata med mina föräldrar som sagt.. är bara rädd? Om man säger så. När jag tänker på att berätta för dom får jag ofta panikattacker eller grov ångest. Det är drygt att leva såhär, alltså att vakna på morgonen, inte orka kliva upp, gå till skolan, fejka vissa leenden, komma hem, få ångestattacker, tänka på självmord, inte sova bra, vara ledsen, och så fortsätter det bara i en cirkel..  Det är drygt, väldigt drygt och vet ej vad jag ska göra, har försökt med sånna hära övningar för att försöka minska ångesten men det funkar inte och det har aldrig gjort det. Vet ej vad jag ska göra, vågar ej prata med mamma och pappa eller vänner, vad ska jag göra? Kan jag få hjälp utan att mamma och pappa vet? Eller måste dom veta? Ska jag bara fortsätta leva såhär? Är det onödigt att söka hjälp?.. 

Tovsen

BUP svarar:

Hej Tovse!

Vilken tuff period du verkar vara inne i just nu. Det är en styrka att du har vänner och att du har dagar när du mår bättre eller bra. Men jag tycker det låter tungt för dig i perioder då du verkar ha en hel del ångest och är ledsen och nedstämd - till och med tänker på självmord. Jag tycker därför att det är bra att du skriver till oss och frågar hur du kan göra.

Ja, det går att söka hjälp på olika sätt utan att berätta för föräldrarna. Man kan till exempel prata med en kurator på BRIS via telefon eller chatt anonymt om man vill.

Man kan även vända sig till en ungdomsmottagning på egen hand för samtalskontakt.

Du skriver att du tvekar på att vända dig till dina föräldrar och berätta om hur du mår och att du också tvekar på att kontakta din skolkurator eller skolsköterska, att du känner dig rädd.

Om du stannar upp en stund och känner efter, vad tror du det kan vara som gör dig rädd för att berätta för dina föräldrar eller för skolkuratorn om hur du mår? Får du upp tankar, bilder eller föreställningar om att de kommer reagera på det ena eller det andra viset, och att det skulle bli svårt för dig?

Många unga oroar sig mycket för hur föräldrarna kommer ta det om man verkligen skulle berätta om hur dåligt man mår. För det mesta brukar föräldrar klara av det bra och tycker att det är bra att de får veta. Om föräldrarna visar känslor, blir ledsna eller oroliga, så är det normalt och inget farligt.
Andra föräldrar behåller lugnet och några föräldrar kan man behöva förklara för mer än en gång, för att de tar mer tid på sig att verkligen lyssna och förstå.

Elevhälsan (skolkurator och skolsköterska) är vara vid att prata med barn och unga om olika problem - inte minst oro och ångest eller självmordstankar. De brukar då försöka prata med en om vad som kan vara en till hjälp och stöd för att man ska kunna må bättre igen.

Elevhälsan brukar också kunna hjälpa till att förklara för föräldrarna om man känner att det är för svårt att ta steget att berätta om de problem man kämpar med. Elevhälsan kan ge råd hur de kan vara till hjälp, eller om annan hjälp rekommenderas.

Om du känner att själva berättandet känns svårt, så kan det vara till hjälp att skriva ett brev till föräldrarna eller att ta med till Elevhälsan. Då kan det kännas lättare att fortsätta samtalet utifrån det.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta