Vill ha hjälp att hantera ångesten

Hej!

Jag har lite av ett problem som orsakar hinder för mig i vardagen. Det är så att jag verkligen avskyr människor och stora folkmassor. Jag vet att det är en vanlig känsla, men det har verkligen gått överstyr. Jag vågar knappt gå till gymmet längre, mina föräldrar tror det beror på lathet men jag är livrädd för folket där och att vara ensam. Jag vill till och med säga upp mitt gym kort, fast jag älskar att träna. Jag kan knappt åka buss eller spårvagn själv, för jag grips av panik och får svårt att andas och koncentrera mig. Der har hänt flera gånger att jag glömt vart eller vem jag är för ångesten och paniken varit så nära inpå. Jag kan inte handla själv eller gå någonstans utan mins föräldrar, för då kommer paniken igen. Kan liksom verkligen inte gå på stan helt själv och shoppa, för jag är e rädd att jag ska få ångest eller panik och inte veta hur jag ska bära mig åt. Har därför tackat nej till mycket, som att äta med vänner, åka och shoppa osv föd jag vågar och klarar inte av kollektiv trafik med andra människor. Mina föräldrar förstår verkligen ingenting så jag kan inte prata med de och BuP anser att jag inte behöver någon vård längre. Vet inte vad jag ska göra! Är rädd inför gymnasiets då jag MÅSTE ta mig till skolan via spårvagn och även börja i en helt ny klass och skola. Är livrädd för det, men vill också självklart gå i gymnasiet och iner bara hoppa av pågrund av detta hjälp mig..

J

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Din fråga är viktig då jag vet att det är många som kan känna igen sig i det du beskriver. Du skriver att du avskyr människor och stora folkmassor. Sen beskriver du dina svårigheter och hur det känns för dig. Utifrån det så kanske det inte handlar om att du avskyr människor utan mera om hur rädd du kan känna dig när du är ute bland folk och försöker göra sådant som du troligen normalt har gjort tidigare i livet.

Det du beskriver brukar ibland kallas för panikångest. Även om det känns väldigt läskigt och obehagligt så vet vi idag att det inte är något farligt. Du skriver inte hur länge du haft det såhär. Kommer du ihåg när dessa känslor började? Hände det något annat i ditt liv då? Det är frågor som du nog behöver hjälp med att undersöka så kanske din ångest blir mer begriplig för dig.

Du skriver att BUP har sagt att du inte behöver någon vård längre. Jag vet ju inte vad du sagt till BUP och hur BUP har kommit fram till det. Du skriver att dina föräldrar inte tror på dig utan kanske tror att det handlar om lathet. Har det varit så att du inte fått med dig föräldrarna till BUP? Jag tycker att du skall göra ett nytt försök med att söka hjälp på BUP och beskriva dina bekymmer på samma tydliga sätt som du har gjort i din fråga till oss.

Jag vet inte vart du bor men i Stockholm finns det något som heter 1:a linjens barnpsykiatri där man också kan söka hjälp. Du kan söka i Vårdguiden för att se om det finns någon sådan mottagning där du bor. Du skriver att du vill kämpa emot ångesten. Det har du nytta av när du skall kämpa emot ångesten.

Det är nästan alltid viktigt att försöka gå emot impulsen att stanna hemma istället för att t.ex. gå på gymmet. Ju mer du stannar hemma desto mer kommer du att känna dig osäker. Men det är också sådant som du behöver hjälp med hur du skall göra. Som sagt gör ett nytt försök på BUP och eller kolla på Vårdguiden efter t.ex. en 1:a linjenmottagning.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta