Vill inte störa någon med mina problem

Jag vill börja med att säga förlåt om jag formulerar mig fel. Eller skriver grammatiskt inkorrekt.

Jag vet inte vad som är felet på mig. Men jag vet att det är fel på mig. Jag förstör allt och jag är bara allmänt ful, jobbig, fet, korkad, hopplös. I några år nu så har jag känt att jag inte förtjänar att leva bara för att jag är jag och det är något fel på mig. Ingen vet att jag känner såhär och jag gör mitt bästa för att dölja det från familj och vänner. Jag har ju inget att klaga på. Jag har många vänner, en kärleksfull familj och jag borde inte ha några problem i livet. Men jag mår fortfarande skit nästan hela tiden. Jag är alltid ledsen men jag vill inte verka svag så jag ler och skrattar väldigt mycket. Jag känner mig även tom väldigt ofta. Det är svårt att förklara men det är som pm jag inte känner nånting. Som om jag inte finns, jag spelar ingen roll.

För att ge mig själv vad jag förtjänar, eller för att straffa mig själv för att att jag finns så skär jag mig själv. För nått år sen så råkade mina föräldrar se mina armar och skrek på mig i ca 3 timmar för att jag ljög för dom och inte berättade vad det var direkt. Det resulterade i att jag pratade med mamma i några minuter, och lovade henne att jag skulle sluta. Jag slutade att skära mig själv på armarna. Det är för synligt. Så nu skär jag mig bara på magen (och låren/bena på vintern). 

Jag har även svårt att sova och brukar sova ungefär 2-5 timmar per natt. Skolan blir svårare och vissa dagar så finns det ingen ork kvar i min kropp att gå upp ur sängen så jag låtsas att jag är sjuk. Jag får även tillfällen i skolan då allt blir suddig och svartnar. Jag brukar låsa in mig på en toalett och bita mig i armen så att det inte låter något när jag gråter. 

Jag är även extremt fet och äcklig. Jag vet inte hur jag ska göra för att gå ner i vikt. Jag tränar 4-5 dagar i veckan. Jag har nästan slutat äta helt. Och jag känner mig extra äcklig när jag inte är hungrig. Men inget verkar funka. Jag väger fortfarande runt 50kg. 

Det är väll någonting i mig som vill leva eftersom jag skriver dehär meddelandet. Jag tänker på att ta livet av mig minst 5 gånger i veckan. Jag tror helt ärligt att alla i mitt livt hade haft det bättre utan mig. Dom kanske inte hade insett det direkt. Men min familj hade blivit gladare eftersom min lillebror ger mina föräldrar mer glädje än vad jag ger. Och mina vänner hade inte behövt utså att vara nära mig.

Jag har inte berättar dehär för någon och jag vill inte störa någon med mina problem. Så förlåt och tack ifall det är någon som orkade ta sig igenom allt mitt klagande. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

/Förlåt för mitt klagobrev

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad bra att du skriver till oss med dina tankar  om vad som kan vara fel. Du skriver att du har vänner och kärleksfull familj och förstår inte varför du mår så dåligt. För du verkar må ordentligt dåligt och du låter ingen annan veta. Du döljer för din familj och vänner. Då blir du väldigt ensam och kämpar helt själv.Vi vet att det ofta är väldigt svårt att komma till rätta med både ätstörningar och självskadebeteende alldeles själv så jag tycker du ska fundera på att söka hjälp.

Jag undrar lite över att du tycker så illa om dig själv och ibland känner som att du inte finns. På sätt och vis kanske man kan säga att du inte finns för du visar inte eller berättar inte för andra vad du känner och tänker om dig själv. Du har verkligen rätt att klaga utan att be om förlåtelse. Du har som alla andra rätt att få hjälp och bli  lyssnad till. Dina "klagomål" är viktig information om hur du mår och tänker. Att du ser på allt detta som klagomål kanske gör det svårare att söka hjälp? Kanske undrar du vem som står ut eller orkar höra på dig? Tråkigt att dina föräldrar inte förstod eller kunde hjälpa dig när du visade din självskada. Vågar du berätta igen? Vem skulle du våga prata med? Finns det någon som inte dömer dig lika hårt som du själv?

Du beskriver stora sömnproblem och självskadeproblem och jag undrar lite om du också har allvarliga ätstörningsproblem? Du tränar mycket, äter lite och tycker du är extremt fet. Jag blir orolig för dig. Kanske är det du håller på med riktigt farligt?

Jag tycker att du till att börja med tar kontakt med din skolsyster och ber hen kolla din kropp och vikt. Att sluta äta är farligt.

Jag tycker absolut att du ska berätta och söka hjälp. Att ta sitt liv är ingen lösning för varken dig eller dina anhöriga. Det är ingens fel att du mår dåligt och försöker hantera det som du gör men jag tror nog du behöver hjälp för att må bra igen. Men du är kanske inte riktigt motiverad än? Kanske kan du prata eller chatta mer om din situation anonymt och på sätt mer komma in att tänka i banor att må bra igen och hur ska du göra?

Du kan chatta och ringa Bris . Du kan även chatta på Ätstörningszonen och du kan chatta på Shedo om dina självskadeproblem. När du känner dig motiverad kan du tex ta kontakt med din skolkurator och börja berätta.  Lycka till !

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta