Gråter och har ångest konstant

Hej!

jac är en tjej på 11 år. Jag mår väldigt dåligt ofta. På nätterna kan jag inte sova någonting för att jag tänker så mycket på min framtid. Jag har ångest varända dag typ 3 gånger. Och jag har inte gått till skolan på 3 veckor. Jag är liksom helt borta. Jag tar sömntabletter väldigt ofta och ibland så orkar jag typ inte finnas mer så det känns som att det är lik bra att jag tar mitt liv. Det känns som att i framtiden kommer jag ändå dö. Men precis innan jag ska ta mitt liv tänker jag på min familj. Min lillebror kommer inte heller orka leva mer då och inte mina föreldrar heller. Jag är typ rädd för mig själv! Jag har väldigt mörka ringar under ögonen och jag har gått upp 20 kg!!!!!!!! Förut var jag skit smal och nu är jag fet. Det är inte nått fel med att vara fet men jag känner liksom inte igen mig själv. Jag har gått hos en kurator på skolan med kurator förstår mig inte alls. Hen är bara typ sur på mig när jag berättar om mina problem, som att hon inte orkar med mig. Jag går aldrig ut och äter korv 24/7. Jag gör de för att ”jag kommer ju ändå dö nån gång så det spelar ingen roll”. Även om jag hatar mig själv och inte har några vänner osv, så är jag så himla rädd för att åka bil, flyg eller vara själv ute, för att ”jag kanske kommer dö på nått sätt”. Ligger bara i min säng och orkar knappt klä på mig mina kläder. Mitt rum är så stökit att jag bara kan vara i min säng. Man kan typ bada i mina kläder. Får även nät hat dagligen. Pallar liksom inte mer och mina föreldrar bråkar över att dom inte vet vad vi ska göra med mig. Dom har vart nära på att skilja sig. Men dom bråkar över andra saker oxå. Men om dom skulle skilja sig skulle jag inte palla mer på riktigt. Så för att dom inte ska skilja sig måste jag bli gladare men det går inte heller. Jag har alltid en klump i magen. 

Kan ni svara på vad det är med mig. Är jag deprimerad? Snälla bara svara på de. Ska jag söka hjälp hos er läker nån annan stans. Helst inte kuraton! Så här har jag mått under ett halv år och jag gråter och har ångest konstant ( inte på nätterna för att då kan jag få vara ensam utan att nån stör mig ). 

Filippa

BUP svarar:

Hej Filippa!

Tack för ditt mejl! Så kämpigt du har det! Så tungt ska man inte behöva ha det i din ålder. I det läget känns det ändå bra att förstå att både din lillebror och dina föräldrar står dig känslomässigt väldigt nära. Du skriver att ingen av dem skulle orka leva om du inte gjorde det. 

Din fråga du vill ha svar på av oss är vad det är med dig. Du undrar om du är deprimerad och bör söka hjälp hos läkare på BUP eller någon annan stans. Jag börjar med att komma med det mest självklara svaret, det är att du med en gång behöver söka hjälp. Du mår så dåligt och har det så kämpigt att det är helt klart att du behöver hjälp med en gång. Det är ledsamt att höra att kontakten med skolkuratorn fungerat så dåligt. Tror du att det finns någon annan på skolan som skulle kunna ge dig stöd? Kanske kan du söka upp skolsköterskan i stället eller har du en mentor som du har  förtroende för. Jag tror att det kunde vara värdefullt för dig om du hade en person på skolan som kunde vara ett bra stöd för dig där.

Du undrar över om det är läkare du ska träffa och var i så fall. Jag är övertygad om att du skulle kunna få den hjälp du behöver på den BUP-mottagning som ligger närmast där du bor. Där finns både psykologer, kuratorer och läkare  som är vana vid att träffa barn och ungdomar med problem som liknar dina. Prata med dina föräldrar och be dem söka tid för dig på BUP. Om du tycker det känns jobbigt att prata med dem om det så skulle du kunna visa dem det här mejlet med svar så tror jag de förstår. På BUP kan dina föräldrar också få stöd i sin föräldraroll och det tror jag de kan bli tacksamma för eftersom de ju enligt mejlet bland annat bråkar om dig.

Du undrar också om du är deprimerad och på många sätt låter det så men vi kan inte sätta diagnos så här på nätet utan träffa den det gäller. Det jag kan säga helt klart är att du verkar mycket nedstämd och har det så jättekämpigt att du behöver få hjälp med en gång så att du kan må bra. Den hjälpen kan du få på BUP genom att någon av dina föräldrar ringer dit och ber om tid för dig. 

Förutom BUP så tycker jag att du behöver hjälp från skolan så att du får stöd att kunna vara i skolan. Om du inte vill prata med skolkuratorn så bör skolsyster eller mentor kunna hjälpa dig. Då du är 11 år så är det rimligt att dina föräldrar är med på olika sätt i kontakten med skolan. Det kan bli diskussioner om hjälpåtgärder i skolan eller lägga om studieplanen eller något annat.

Du behöver inte må så dåligt som du gör, eftersom det finns bra hjälp att få. Jag hoppas att du snart kan få hjälp till att må bra. Det är du värd!

Varmt lycka till!



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta