Är det en personlighetsstörning?

Hej!

Jag har en fundering angående personlighetsstörningen Histornisk personlighetsstörning. Jag fyller snart 17 år och känner igen mig i många av symptomen som denna personlighetsstörningen ger. Framförallt gällande uppmärksamhets-delen, vilket innebär att jag blir fruktansvärt obekväm/ledsen (får självmordstankar) när jag inte står i centrum/är en del av "centrumet". Innan har jag inte sett detta som något problem utan rättfärdigat det på olika sätt men på senare tid har jag funderat en del över detta. För den känsla jag upplever i dessa situationer där allt inte kretsar kring mig kan inte vara normala. Jag är dessutom väldigt provokativ i mitt sätt att tala, typ 90% av allt jag säger säger jag för att provocera på ett eller annat sätt. Har dessutom svårt med impulser.

Har tidigare funderat på om jag är bipolär (och ja jag vet att man inte ska självdiagnostisera sig) då jag i perioder kan må hur bra som helst för att senare må fruktansvärt dåligt. Men har nu börjat inse att mitt mående är väldigt beroende av vilken bekräftelse jag får. Har svårt att hålla djupa relationer eftersom att jag efter "förälskelse" -fasen i början av vänskaper tröttnar då jag inte får samma sorts bekräftelse som tidigare.

Hur jag värderar människor bestäms utifrån vilken slags/hur mycket bekräftelse jag får av dem.

Iallafall, nu till själva frågan/frågorna:

1. Är det möjligt att utveckla en personlighetsstörning såhär tidigt i livet eller hör beteendet bara till min ålder?

2. Om jag nu har denna störning, vad finns det då för hjälp? Kan jag "botas"?

Jag vill också tillägga att det är svårt för mig att skriva detta eftersom att jag inte ser mig själv som "onormal" - samtidigt som jag börjat förstå att nånting inte står helt rätt till.

Tack på förhand!

el

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du skriver på slutet att det är svårt för dig att skriva brevet då du inte känner dig ”onormal”. Men det låter ändå som att en del av det du beskriver också kan kännas jobbigt och tungt för dig och att det blir ett bekymmer. T.ex. så skriver du att du kan få självmordstankar om du inte får den uppmärksamhet du tycker att du behöver eller vill ha.

Det verkar som att det blir nått krångligt för dig i relationer du har eller går in i vilket, jag skulle gissa, nog kan kännas ganska tufft för dig. Du frågar om personlighetsstörningsdiagnoser vid din ålder. Som det ser ut idag så är man inom BUP mycket försiktig och restriktiv med sådana diagnoser på unga.

Kanske är det inte det viktigaste vad dina bekymmer kallas eller om de har en rubrik eller ett namn. Du frågar också om det finns någon hjälp att få för de bekymmer som du beskriver. Jag skulle säga att det visst finns hjälp att få. Du kan nog få hjälp med hur du känner dig och med förståelse för vad det är som gör att du känner som du känner.

På BUP är vi vana vid att möta unga människor med bekymmer som du beskriver. Jag tycker att du skulle fundera över om du inte skall kontakta BUP och få tala med någon om hur du känner dig och hur du tycker att du reagerar i olika situationer och sammanhang. Har du pratat med någon vuxen om det du beskrivit för oss? Någon förälder? Jag tycker att du skall göra det och sedan om du vill så kan du/ni söka kontakt med BUP. Du skriver att du snart fyller 17 år så då finns det gott om tid att få hjälp på BUP. Det är svåra men viktiga  frågor du ställer och jag vet inte om mitt svar var till någon hjälp för dig men jag hoppas det.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta