Under en lång period har jag mått psykisk dålig

Hej,

det är lite mycket nu tycker jag. 

Under en lång period har jag mått psykiskdålig, ingen annan visste om det men min vänner märkte att jag inte mådde bra pga av att jag undvek allt. Men nu vet jag inte hur jag mår. Hur mår jag egentligen? Frågar jag mig hela tiden. Ja, jag känner mig fortfarande vilse i en labyrint och att jag drunknar i vattnet. Men det är inte mig jag mår dåligt över. Det är föräldrarna. Mamma och pappa ska skilja sig, helt ärligt bryr jag mig inte det är bara att mamma är i djup depression. (Tror jag.) Hon har tappat all matlust, hon isolerar sig, hon har ingen motivation till något, hon har förlorat alla vänner, hon är helt ensam och sjukt suicidal. Precis som jag var eller är (?). Jag blir orolig för henne för hon drömmer om saker som kommer att hända händer. Ofta tycker jag att det är mitt fel att mamma mår så dåligt pga att jag har varit inblandad i de flesta bråken de bråkade. Jag gjorde det orättvis. Till och med pappa sa det. Jag får bara väldigt mycket samvete för det jag har orsakat. 

Varför är det så? 

Nu när jag ser hur ledsen mamma är, hon gråter varje dag för sig själv. När jag ska säga till mamma en sak har hon fyllda ögon med vatten. Jag ser hur mycket hon behöver sina barn. Förut var jag helt värdelös för henne (enligt hon där uppe) Förut så skadade jag mig otroligt mycket och misslyckades. Jag bestämmde mig för att göra det nästa år (det här året) mer bestämt men hon som sitter i huvudet säger att jag inte får för att mamma mår för dåligt och skulle ha mått dåligare om jag gjorde det. Hade jag inte avbrutit skulle familjen ha levt bättre. Vilket är sant. Men jag får väl vänta tills mamma inte mår lika dåligt. 

Jag tänker inte be om hjälp. För SOC är inbladat för våra hemmiljö där hemmet. Och jag hatar det. 

V

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

 Du beskriver en familj i kris. Alla mår dåligt och det är lätt och vanligt att man försöker lägga skulden på någon. Din pappa gör det tydligen. Det är så lätt att göra någon till ”syndabock”.

Tydligen har de ofta bråkat om dig. Du skriver inte om vad och på vilket sätt men det låter som dina föräldrar haft konflikter som rör dig och du har kanske levt med det under lång tid. Det är besvärligt när föräldrar inte tillsammans kan lösa de problem det alltid innebär att ha barn. Det är jobbigt när föräldrar har konflikter och bråkar om sitt barn/ungdom. Jag tror inte du ska se på detta som att det är någons fel. Ni har alla på olika sätt varit delaktiga . Att dina föräldrar bråkat om dig har inte varit något bra för dig och eftersom du blivit så indragen i deras svårigheter att vara föräldrar  blir det också lätt att ta på sig skuld och känna dåligt samvete.

  Det låter som du varit alldeles för mycket inblandad i deras konflikter. Kanske är det ingen ny tanke att det är ditt fel att de bråkar och har det besvärligt med varandra? Kanske har du hört det förut många gånger och kanske har du tänkt så under lång tid? Det verkar som du tänker att de skulle må bättre utan dig. Jag förstår det som att du antyder att du har och haft tankar på att ta ditt liv för att inte längre vara ett bekymmer för dina föräldrar och att de då skulle må bättre? Så tänker ibland allvarligt deprimerade människor. Är du det kanske?

De kommer naturligtvis må väldigt dåligt om du tar ditt liv. Det är det värsta som kan hända dem. Du förstår att din mamma (och pappa?) skulle må sämre om du gjorde det nu. Naturligtvis gäller det även framöver. En bra webbsida i akuta lägen för både dig och din mamma är Mind-självmordslinjen.

Nu beskriver du din mamma som suicidal. Det är en väldigt besvärlig situation du lever under och jag hoppas att ni alla i familjen kan få hjälp. Din mamma behöver psykiatrisk hjälp och jag tycker du verkligen skulle behöva någon utanför familjen som du kunde prata med i förtroende både om dig själv och din oro för din mamma. Nu skriver du att du inte vill be om hjälp och att SOC är inblandat på ett sätt du inte tycker om. Kan du inte använda dem till något bra för dig själv och din mamma? Om du ändå skulle ändra dig och vilja prata mer om hur du har det, ditt dåliga samvete, självmordstankar - då tror jag de skulle kunna hjälpa dig till en sådan kontakt.

Kanske kan det ändå vara bra att dina föräldrar skiljer sig om det innebär att deras bråk om dig upphör och du själv kan fortsätta ha en bra kontakt med båda? Deras egna svårigheter har kanske hindrat dem att hjälpa och ta hand om dig när du mått dåligt och behövt deras stöd utan att bli indragen i konflikter? Kanske kan det kännas bra för dig att slippa känna ansvar för hur dina föräldrar har det och mår?

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta