Vill få fler kamrater

Hej. Jag är en tjej på tolv år. Jag kan skriva så mycket om mina problem men jag ska försöka att skriva så kort som möjligt. 

Mina föreldrar har varit skilda några år nu. Jag hade super mycket ångest och mådde jätte dåligt när det hände. Men efter ksk ett halvår började jag må bra. Däremot var jag väldigt mycket med kompisar på fritiden innan de sepererade men efter var jag nästan aldrig med kompisar. Jag tror jag slutade pågrund av hur jag mådde. Hur som helst har jag mått dåligt då och då pågrund av det men sen mådde jag super dåligt. Det började i slutet av januari. Det var då jag började må ganska dåligt. Jag googlade väldigt mycket och hittade den här sidan. Men jag vågade aldrig skicka in nån fråga. Det blev värre och värre, jag mådde dåligt varje dag och grät när jag var ensam. Jag hadde ångest för att åka till min pappa. Jag vet inte varför för min pappa, han är så snäll. Men jag känner mig tyvärr tryggare med/hos min mamma. Jag började räkna ner dagarna tills jag skulle åka till pappa när jag var hos mamma. Det blev en ond spiral. Jag vet att man kan få bästämma vart man ska bo sen, men jag vill bo hos båda.

Sen tog jag mod till mig och bärättade för min mamma om hur jag hade mått. Vi pratade ett tag. Sen bärätta jag och mamma för pappa tillsamans och jag pratade med pappa i ungefär två timmar. Han blev lite ledsen eftersom att jag trivdes mer hos mamma. Men han tog det ganska bra. Jag har börjat äta banan varje dag för det sägs att det är bra mot ångest men jag vet inte riktigt... det låter ganska löjligt. jag mådde bättre efter jag pratat med dom men nu är det som att de har glömt bort det. Och jag vågar typ inte prata med de igen. För nu känns det som förra gången. Jag börjar må dåligt igen. Jag har ett till problem. Kompisar. Jag har bara tre kompisar jag är med på fritiden. De är jätte snälla men en av dom vill inte vara med mig längre känns de som. Och de andra två är kompisar med varandra och de är så bra vänner. Jag känner mig utanför varje gång de är med varandra. Men när jag är med de ensam, utan att de har varandra, så är de jätte snälla. De könns som att de påvärkar varandra. Jag känner mig ensam. Jag väntar på att jag nån gång ska träffa nån som kan bli min vän. Men det värkar inte direkt hända. Jag ville bara skriva för jag vill inte att de ska bli värre. Jag vet att folk har värre problem än mig så mina kanske är jätte löjliga men ja.. ikväll ska jag facktisgt träffa en ny vän. Men jag tror inte hon kommer bli en bästis eller vad man nu ska säga. Däremot är jag så blyg för att träffa nya människor. 

Tack på förhand. 

(Jag tog mod till mig för att skriva det gär brevet.)

Vad ska jag göra med mitt liv?

BUP svarar:

Hej!

I ditt brev skriver du att du gjorde en modig sak. Du har gjort flera modiga saker. Skrivit till oss på BUP.se och pratat med dina föräldrar. Jag tror att du klarar av att prata med dina föräldrar igen och du ska träffa en vän som kanske blir en bästis.

Bra att du pratade med din mamma om hur du har mått. Att du berättade om dina tankar och din önskan att du ville bo hos båda dina föräldrar, men att du känner dig lite tryggare tillsammans med din mamma. Sedan tog du hjälp av din mamma i samtalet med din pappa. Att ni satt i två timmar. Riktigt bra jobbat. Du såg att din pappa blev ledsen men kände att han tog det ganska bra. Fint att du kollade in hans reaktion och bryr dig om hur han mår.

Nu tycker du att det känns som om dom glömt bort vad ni pratat om. Att det börjar kännas likadant igen. Din uppgift är nu att påminna dina föräldrar om detta på nytt. Samla mod och peppa dig själv med att tänka på dina positiva upplevelser från förra samtalet. Att det kändes bra efteråt. Pappa tog det på ett bra sätt. Reaktionerna blev inte så dramatiska som du trodde. 

För dina föräldrar är temat kanske inte lika aktuellt men det kan bli det säkert bli om du berättar att det börjar kännas likadant igen. De kanske tänker att nu vet de att deras dotter vill bo hos dem båda, men trivs lite mer hos sin mamma. Det bästa vore förstås om de frågar dig hur du mår och hur du tycker det är att bo växelvis. Om några år kanske du vill bo mer hos någon av dina föräldrar. Om du tycker att din kontakt med din pappa blir bättre och bättre är det en positiv sak att berätta. Både för din pappa men också för din mamma som kanske undrar hur er kontakt ser ut. 

Sen över till ditt andra problem. Kamrater. Din beskrivning känner jag väl igen. Har hört många barn och unga som tycker att det kan vara komplicerat med att vara tre eller fyra i grupp. Känslan av att vara utanför. Att de två eller tre andra kamraterna har en tätare kontakt. Är ännu mer bästisar. Att någon bara vill vara med en då någon annan kompis är med. Att det blir stelt och tyst då bara ni är tillsammans.

Jag funderar på vad du skulle göra för att inte känna dig så ensam och vara tillsammans med andra jämnåriga utöver dina klasskamrater. Har du några fritidsintressen eller något som du skulle vilja börja med? Kanske pröva teater eller någon idrott. Ledarna brukar vara väldigt hjälpsamma då någon är nybörjare och vill att man ska känna sig välkommen. Alla kommer ju ihåg hur det var att komma till träningen eller stallet för första gången. Om man upplever sig som blyg kan ju aktiviteter vara bra. Fokus ligger på det man gör och inte lika mycket på hur mycket man snackar om man är lite mer tystlåten.

Vill avslutningsvis säga att för mig är inga problem för små eller för löjliga. Bra att du skrev till oss. Hoppas att du fått med dig något av mitt svar.


 

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta