Började skada mig själv för 6-7 år sedan

Hej

Jag önskar att jag kunde sluta leva. Jag hatar livet. Jag hatar mig själv. Jag skär mig själv, ganska djupt. Nu har jag upphöjda ärr på ena armen. Snart är sommaren här. Ärren går inte ens att bortfarklara, det är en uppenbar självskada. Jag är en idiot. Jag har varit borta från skolan i 1.5 år och nu ska jag tydligen komma tillbaka. Jag har sagt att det inte går till min mamma (som jag bor hos). Hon tycker att jag är självisk och kanske är jag det. Jag försöker vara normal men det går inte så bra. 

Jag önskar att jag kunde ta livet av mig. Det är svårare än vad man tror. Enklast vore nog att hänga sig men jag vill inte att min mamma hittar mig död på det viset. 

Helt ärligt så tror jag att jag är för förstörd för att bli bättre. Jag har alltid tänkt att allting kommer att bli bra i slutändan. Naivt. Kanske är det enda man kan göra att dö? Jag vet nu att jag aldrig kommer att må bättre.

Jag har mått dåligt ett tag nu. Första gången jag försökte begå självmord var för fyra år sedan. Jag började skada mig själv för 6-7 år sedan. Jag kommer aldrig att bli normal.

Jag vet inte ens varför jag skriver. Jag har hört/läst alla råd tidigare. 

BUP svarar:

Hej!

Jag blir glad över att du skriver fastän du känner att du redan har hört och läst alla råd. Det är ändå en bra drivkraft hos dig tänker jag. Någon dag kanske du känner att du får tag i något bra råd som kan föra dig ett steg framåt, vända något dåligt till det bättre.

Det är svårt att ha mått dåligt under så lång tid som du berättar om. Ändå kan livet faktiskt bli bättre igen trots att det inte har varit det på länge. Så nej, jag tror inte du är förstörd på något vis, men det är lätt att förstå att du känner dig så efter haft det så här tufft länge. Jag tror det är en helt normal reaktion som du beskriver.

Du nämner inte om du haft kontakt med någon behandlare eller annan hjälp, har du haft det? Ibland har man fått kontakt med någon inom BUP som man inte tyckte var till hjälp, har det varit så för dig? Misströsta inte i så fall, det brukar gå bra att be om att få byta till en annan kontakt eller be din förälder att ta upp det.

Om du inte har en pågående kontakt via BUP så skulle jag vilja föreslå det. Du skriver att du började självskada för så länge som 6-7 år sedan, då du alltså var i 7-8 års åldern samt gör det fortfarande, och på senare år har stannat hemma från skolan under lång tid. 

Via BUP så skulle du kunna få hjälp att utreda mer om vad som kan vara orsaken till att du mått dåligt så länge och haft svårt att gå i skolan. Man kan också få hjälp med flera andra sorters insatser, bland annat behandling för att minska problem med ångest och komma ur självskadebeteenden.

Som jag förstår så känner du dig inte alls hoppfull inför kommande skolplanering. Via BUP kan man få stöd att komma fram till vilken typ av stöd eller anpassningar man kan behöva ha i sin skolgång. Socialtjänsten brukar också kunna vara till hjälp om man inte klarar av att gå till skolan.

Du är verkligen inte ensam om att ha de här problemen som du berättar om och det är inget som du ska behöva skämmas över. På BUP är behandlarna vana att träffa unga som har liknade problem som du berättar om.

Om du känner att du skulle vilja chatta eller prata med någon anonymt så vill jag tipsa dig om Tilia , det är en förening för unga som mår psykiskt dåligt och som erbjuder stöd på olika vis. Att ha kontakt med andra unga som också kämpat sig igen svårigheter kan ibland minska känslan av att man känner sig onormal eller som ett hopplöst fall, det finns en väg fram trots att det inte känns så!

Så jag vill ge dig hopp och säga- ge inte upp även om du känner dig uppgiven, du kan komma vidare och hitta sätt att må bättre igen!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta