Mitt sista rop på hjälp

Jag orkar inte mer. 

Har varit deprimerad i 2 år, varit nära att ta livet av mig 2 ggr, haft kontakt med bup, varit inlagd på Sachsska, provat flera olika mediciner och går currently i en specialskola för uppfuckade barn. 

Jag blir ju inte bättre. Har på dom senaste månaderna utvecklat en ätstörning och gått ner typ 8 kg. Började som ett substitute till jobbiga tankar men har gått utom min kontroll nu. Jag har gått ner typ 8 kg, har ingen energi, fryser och har inte haft mens på 3 månader. 

Jag har ingen aning om vad fuck jag vill. Självmord är min sista utväg men jag kommer dö om inget händer snart. Det här är antagligen mitt sista rop på hjälp, vilket är onödigt eftersom ni inte gjort ett skit för mig. Tänker inte bli inlagd igen. 

Fuck off och hejdå. 

-

BUP svarar:

Hej!

Nej, du ska inte dö och ja, det ska hända något snart. Därom är vi överens. Men vad?

Du har haft det jobbigt, haft en massa kontakt med vården, med BUP, men du känner inte att någonting har hjälp. Det som hänt senast är att du tappat kontrollen över maten, rättare sagt över ditt matintag. Det hände dig som brukar hända - man tror att man hittat en "lösning" genom att kontrollera någonting man tror man kan utan problem kontrollera, "åtminstone det". Och sedan måste man erkänna att det också har glidit ur ens kontroll. Inte undra på att du är jättearg, jättebesviken och troligen riktigt ledsen.

Du har gått ner så mycket att det måste sticka i ögonen för dem som ser dig dagligen. Att du inte haft mens på tre månaden visar också att ditt tillstånd är allvarligt. 

Alltså: -du har rätt i att jag härifrån inte kan ge dig handgriplig och praktisk hjälp. Det kan de göra som finns närvarande i ditt liv, i din vardag. Dina föräldrar och personalen i din skola ser ju att du har magrat, det är de som i första hand måste hjälpa dig med det som är jobbigt. 

Du säger att de har misslyckats. Det är möjligt att du behöver mer eller kanske någon annan typ av stöd, samtal, dagliga rutiner, övningar; det är inte bara möjligt utan till och med högst sannolikt att du just nu faktiskt behöver någon som tar över kontrollen över det som du inte länge kan hålla under kontroll, så att du inte svälter ihjäl dig.

Jag erkänner att jag inte har "lösningen" för dig. Jag vet inte heller vad det är som skulle ge dig tillbaka tron på dig själv, att du, liksom många andra som har gått genom orättvist många motgångar har en chans att lyckas. Du har denna chans men, nu kommer det svåra: du måste vilja det. Tro på sig själv kan vara svårt när man tappat sitt självförtroende. Tro på andra är ännu svårare när man har en massa negativa erfarenheter. Men om du säger till dig själv, "minsann, jag ska visa att jag kan, att jag är starkare än mina omständigheter!" Det är inte genom döden, det är inte genom självsvält, det är genom att leva du uppnår detta.

Du är antagligen inte nöjd med mitt svar men jag tänkte inte låtsas om att jag kan göra mer än vad de vuxna som finns runtomkring dig kan göra. Det är kämpigt, det kräver energi av dig att fortsätta att ta emot den vård som har hjälpt otaliga ungdomar i liknande situation och som också du kan bli hjälpt av. Mitt råd till dig är att du försöker skriva ner vad du vill, vad du förväntar och önskar dig att få och lägger fram din "önskelista" för de som är ansvariga för vården för dig, både dina föräldrar, dina lärare, kurator och eller annan behandlare du kan ha kontakt med. Pröva det som närmaste mål!

Till sist vill jag tipsa om en fin förening där du kan få stöd, både för egen del, men också läsa om andra som gått igenom svårigheter som liknar dina. Föreningen heter Tilia och de som jobbar där har alla egen erfarenhet av att må dåligt.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta