Alltid ledsen

Hej. Jag är en tjej på tretton år som  har social fobi och panikångest. Jag har känt jättelänge att det är som att jag alltid är ledsen. Jag har verkligen ingen energi till något och brukar oftast bara isolera mig själv på mitt rum och lyssnar på musik och gråter (eftersom i princip allt gör så att jag gråter). Det kan verkligen vara småsaker som att jag inte vet vart mobilladdaren är som gör att jag bara lägger mig ner på golvet och börjar gråta över allt som är fel i mitt liv.  Även när jag är jätteglad så är den här känslan av att allt är hopplöst ändå där och kan ta över när som helst. För ca en månad sen började jag göra illa mig själv, det började med att jag hällde stearin från ett ljus på mina handleder, sen så ristade jag in streck i mina handleder med vassa föremål och nu så brukar jag klippa mig i handlederna med en nagelklippare. Jag känner ofta att jag vill dö men vill inte begå självmord, känns dock som om jag hade mördad så hade jag varit helt okej med det och inte gjort något för att förhindra det. Pga att jag IBLAND är glad och inte skär mig själv med rakblad eller knivar så intalar jag mig själv att det "inte är seriöst" även fast jag vet att det inte är normalt. Det känns också jättejobbigt att inte kunna prata med kompisar om detta. Jag har några kompisar jag litar på men jag blir jätteparanoid och tror att dom inte ska vilja vara med mig längre av någon anledning så jag stänger alltid dom ute så att dom inte ska kunna såra mig. Pratar med skolkurator men berättar bara om min ångest då för att det känns som att jag hittat på allt annat. Vet verklugen inte vad jag ska göra. Tack för svar.

Sgt Pepper

BUP svarar:

Hej och tack för din viktiga fråga!

Du skriver om att du under lång tid känt det som att du alltid är ledsen och att du stänger in dig på ditt rum. Du är hela tiden på din vakt mot att hopplöshetskänslorna skall ta över, även då du kan känna dig gladare.

Jag vet inte hur det kan komma sig att du mår såhär dåligt. Jag gissar ändå att du också är en person som gör olika saker för att du tror att det är bra för dig. Att du också är en person som det går att förstå. Jag ser i ditt brev att du är väldigt orolig för att människor i din närhet eller omgivning skall tänka att du hittar på saker som inte är verkliga eller viktiga.

Jag undrar om det alltid har varit svårt för dig att tro att andra skulle kunna ta dig på allvar eller har det hänt dig något som gjort att du tänker att du inte kan lita på att andra kan vara till hjälp och stöd för dig. Detta är viktiga frågor som du beskriver och som du behöver få hjälp med. Du kanske kan börja med att prata med dina föräldrar så att de vet hur du känner dig. Föräldrar är oftast intresserade av att veta hur deras barn mår även om barnen mår dåligt. Då kanske du och dina föräldrar tillsammans kan söka hjälp.

Du kan också försöka prata mer med kurator och då kanske testa att mer än att du har ångest. Du kanske kommer att upptäcka att kuratorn är en person som det går att lita på och som vill förstå och vara till hjälp. Nu när du har skrivit till oss så kanske du kan pröva att ta ett steg till och prata med t.ex. dina föräldrar och skolkuratorn.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta