Stress och spyr upp mat

Hej BUP! Många problem har trappats upp. Jag går i nian och det blir lätt ganska stressigt med gymnasiet, nationella proven och slutbetygen. Men jag har mått dåligt ett längre tag. I perioder spyr jag upp maten/svälter mig själv. Veckor då jag lyckas svälta mig själv är bättre än det andra. Då kan jag inte låte bli att äta och känner därför behovet av att spy upp det. Sedan har vi det fina att jag inte riktigt har någon att prata med och mitt lilla huvud blir snabbt lite för fullt. Ibland känns det som att jag har en massa vänner och att jag kan prata med min familj, nästa känns det som att mina ”vänner” enbart låter mig vara med för att de inte vill lämna någon utanför och det känns som min familj är fast i ett annat decenie än mig. De är väldigt konservativa. Ofta händer det att jag inte håller med dem. Då vill jag försvinna in på mitt rum. Onlinekompisar säger att jag är kall och undvikande när jag känner att jag ställer upp och erbjuder min tid. Det känns aldrig riktigt som att någon förstår mig och på senaste tiden blir det mest en ond cirkel av att känna sig utanför, nedstämd och illa omtyckt. Sedan då kroppskomplexet. Livet är lite uppochner just nu? Men jag skulle gärna vilja att det blir ner och upp. Jag håller mig mer för mig själv nuförtiden och jag tappar typ intresset för allt. I omgångar tänker jag att jag kanske är deprimerad. Men sedan tänker jag på en ”kompis” som går i behandling för depression och tror nog inte längre att jag har det. Har testat tjejzonen och alla dessa chatter. Ringde bris någongång. Gick med i mentorprogrammet för att komma ut mer men nu är jag fast och sårar bara min mentor för att jag inte vill göra något. Jag vill avsluta det nu. Får bara mer stress av det. Har tänkt på skolkuratorn men det finns så många fel med det att jag inte vet vart jag ska börja. Så nu är jag här. Och det största hindret nu är om jag ens behöver hjälp, och om jag behöver det, hur jag kan undanhålla det från min familj. Så bup, har ni ett svar på mitt lilla problem?

Skulle vara väldigt tacksam för svar

BUP svarar:

 Hej!

Du är stressad av skolan. Och där kan verkligen vara mycket stress när man som du går i 9:an.

Det är en god idé som du har, nämligen att tala med någon om hur du mår. Och att tala med någon kan ofta ge mer än att chatta eller fråga. Det är bra att du har vänner och en familj som ibland går att tala med. Men ibland är det också bra att tala med någon utomstående, som en professionell vuxen för att få det stöd man behöver.

Du har prövat tjejzonen, BRIS och mentorprogrammet. Om mentorprogrammet inte hjälper dig kanske du kan försöka säga det till din mentor. Hur du känner ska inte behöva såra din mentor, men om du bara drar dig kan det bli jobbigare för dig.

 Jag tycker absolut att du ska söka hjälp för att må bättre.

Du behöver någon att tala med men du vill inte att din familj ska bli inblandad. Varför inte? Dina föräldrar skulle kanske kunna ge dig bättre stöd om de visste mer om hur du mår. Ni skulle då tillsammans kunna vända er till BUP.

Men om det verkligen inte känns möjligt att tala med föräldrarna, vad ska du då göra?

Du har tänkt på skolkuratorn. Det skulle kunna vara en bra person att tala med eftersom din stress i mycket- även om det kanske inte bara är det- handlar om skolan.

Annars kan du kontakta ungdomsmottagningen i din kommun, dit man kan gå utan föräldrar.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta