Har inga vänner längre, pratar knappt med någon.

Hej 
Jag mår dåligt jag vet inte vad jag ska ta mig till , min mamma slår jag bara och skriker på henne. jag bor på ett vårdhem för tillfälligt till jag ska flytta till ett behenlingshem.
jag har varit inne en längre tid på bup-akuten i Göteborg. och blivit gång på gång lagd i bälte, och lugnade sprutor , jag har en tid varit inlåst på ett SIS-hem för jag försökte knivhuggs polisen när de skulle hämta mig och blivit polisanmäld för de och att jag slår mamma , jag vet inte vem jag ska vända mig till , jag har inga vännen länge jag pratar knappt men någon jag är ensam och vilsen , jag vill ah ett normal liv men jag vet inte vart jag ska börja någon stans , jag ska eventuellt flytta "hoppas i alla fall " men tänk om det inte fungerar ag är liksom sant 18år var hände då egentligen jag vet ingenting längre hjälp mig

Amadna

BUP svarar:

Hej Amanda!

Jag blir väldigt berörd av ditt brev. Jag undrar vad du har varit med om som får dig att må så dåligt och att reagera och agera som du gör. Jag tror att du har dina skäl men kanske vet du inte riktigt själv varför du gör som du gör.  En tanke hos mig  blir att du verkar väldigt rädd tillsammans med din känsla av ensamhet och vilsenhet. 

Jag hoppas att du får flytta till ett behandlingshem och att du där kan hitta någon som du kan våga lita på. Jag tror att det är en nyckel till att du ska våga prata med någon. Det är svårt, jag vet. Jag misstänker att du har lätt att gå igång när du blir upprörd, att du då inte har tillgång till dina tankar utan allt går i baklås och du reagerar med att gå till anfall. 

Jag undrar om du brukar skriva? I det här brevet syns ju en tjej som vill ha hjälp, som vill leva ett normalt liv men som inte vet hur hon ska bära sig åt. I brevet som du skrivit till oss kan du formulera dig på ett väldigt bra sätt, du kan beskriva svåra känslor och din önskan att få hjälp.

Kan att skriva vara ett sätt för dig att få andra att förstå mer av dig? Kanske kan du använda dig att ditt brev och mitt svar som en början med någon annan.Jag tror att det är jätteviktigt att du kan börja formulera dig åtminstone för dig själv.

Jag ser ditt rop på hjälp och jag tror att det är möjligt att andra också kan få syn på det men du måste våga visa din sårbarhet vilket är jättesvårt men jag tror att du kan det. 

Du undrar vad som händer efter att du har fyllt 18. Jag vet inte, du kommer inte att tillhöra BUP då utan troligen flyttas du över till en kontakt med vuxenpsykiatrin. Eftersom du är placerad finns väl socialtjänsten med i vården, deras ansvar slutar inte bara för att du blir myndig. Jag tycker att du ska fråga dina handläggare vad som händer. Jag tror att det är viktigt att du får veta så att det blir lite tryggare för dig.

Försök att våga berätta mer om dina svåra känslor som din vilsenhet och ensamhet, jag tror att det kan få andra att se mer av dig än din bråkiga och stökiga sida. Jag vet att det är jätteläskigt att våga visa sig sårbar men det är enda sättet.

Jag tror på dig.





Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta