Varför ljuger jag?

Det var längesedan jag skrev till er, eller pratade mer er. Haft kontakt med er sedan jag var cirka 15 år tills i somras när jag bara avbröt kontakten. Inte superrelevant info, men jag är nere just nu. Eller just nu och just nu, har liksom inte varit riktigt uppe sedan jag var 12. Men just nu är jag väl extra nere. Jag har problem med skolan, stora problem för jag pallar inte trycket. Jag är smart, jag vet det, och uppgifterna kan jag klara av. Men jag blir bara förlamad, kan inte göra dom, vill inte göra dom, ser ingen mening. Jag har även problem med mat igen, ingen jämfört med problemen jag har haft tidigare dock. Jag hatar absolut inte min kropp lika grovt och tycker inte jag är överdrivet ful, men kan bli snyggare. Går ner i vikt, blir mer och mer nöjd, men jag spyr oftare än vad jag anser som hälsosamt. Okej, jag fattar att det inte är hälsosamt att spy men om man ska sluta vara så präktig så är då och då helt ok så länge man inte mår dåligt. Jag mår inte dåligt av att spy men nu varierar det till 1-5 gånger varje/varannan dag. Jag slår mig själv, vill inte skära mig igen för hatar mina ärr men nu har jag blåmärken över hela kroppen och jag är ärligt rädd att mina kompisar ska tro att min mamma typ slår mig. Vilket min mamma inte förtjänar, alltså att få ett sånt bild av sig själv.

Det här är kanske inte superrelevant info för ni kan inte hjälpa mig med det, jag vet, men problemet som är typ ett paraplyproblem för alla dessa problem, är att jag inte for the life of me vet hur man öppnar upp sig själv. När jag försöker får jag typ en äcklad känsla genom hela kroppen, följd med ångest, följd med att jag måste viska till mig själv att jag är dum för att typ överrösta känslan i mig som, bränner typ. Mina kompisar vet att jag mår piss ibland och de säger att jag kan snacka med dem och jag vet att jag kan det men det går inte. Eller jo, när jag är full, men kan knappt det längre för då vaknar jag med värsta bakisångesten. Jag kan inte snacka med dem, det går inte. Samma sak med psykologen, under alla år jag har gått till varierande personer har det alltid slutat med att jag ljuger. Sen slutar jag gå för det hjälper inte, och varför hjälper det inte? för att jag ljuger. Det är enklare att skriva anonymt så har funderat att ge mina kompisar/psykolog ett brev men det kan jag inte heller förmå mig själv att göra. Att mina ord ska stå på ett papper som man kan läsa om och om igen skrämmer mig. Jag vill må bättre och jag vill gå till en psykolog igen men jag pallar inte hitta nån om jag ändå kommer ljuga igenom timmen. Vilket det slutar med att jag gör. Vad är det för fel på mig? Alla andra babblar om sina problem hela tiden men när jag ska snacka kommer fan inget ut.

tyst tjej

BUP svarar:

Hej!

Varför börjar du ljuga? Bra fråga och väldigt bra att du ställer den och förstår hur den hindrar dig att få bra hjälp. Det är en bra fråga att prata runt och undersöka och det kan finnas olika svar på den.

Jag tror du ger en ledtråd när du skriver att du har svårt öppna dig för andra. Kanske börjar du ljuga när det är något du inte vill eller känner att du kan berätta? Det kan vara lättare att ljuga än att säga att man inte vill prata om vissa saker men jag tror också att det kan egentligen handla om något helt annat.

 Ibland handlar det om rädslan för närhet. Att man kan känna sig utlämnad och skyddslös och många gånger kanske att man inte känner att man kan lita på den andre. Det finns många ungdomar men även vuxna som har denna svårighet att öppna sig. Det finns liksom alltid en reservation och man vill ha kontroll.

 Men det är svårt att säga vad det handlar om i ditt fall. Det dock ett problem som hindrar dig väldigt mycket att få bra hjälp och det finns en enkel lösning på det. Berätta för din psykolog eller samtalsbehandlare att du har detta problem och att du inte vet varför. Då kan ni prata om det och ni båda kan vara lite uppmärksamma på när det är risk att det inträffar. Men du får komma ihåg att det alltid är du som bestämmer vad du vill och inte vill berätta och prata om.

Så mitt råd är enkelt. Ta igen kontakt med BUP eller vårdcentral och sök hjälp för dina problem och när du får en samtalskontakt kan du berätta hur det gått tidigare. Du kan berätta, som du gör här, att du har svårt att öppna dig och att det ibland leder till att du ljuger på ett sätt som i längden inte är hjälpsamt för dig. Kan du berätta om detta så har du redan börjat öppna dig på sätt och vis. Det är helt ok att prata om detta hinder du har och känner till och det är helt ok att bestämma själv i vilken takt du vill berätta om dig själv.

 Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta