Alltid bara glad och trevlig

Hej! Jag är en tjej på 18 år som går på gymnasiet. Jag har alltid varit en glad, positiv och genuint trevlig person som sällan säger ifrån eller tar konflikter. Detta är den jag är och vill vara men det har sina baksidor då det har satt mig i många jobbiga situationer då jag blivit ett lätt offer för andra att driva med och snacka skit både med och om.

Senaste tiden har varit tuff för mig både när det gäller familj, vänner och skola. Jag har därav mått dåligt konstant under en längre tid och har vid enstaka tillfällen upplevt panikångestattacker. En gång skedde detta när jag var med mina vänner. Sen den dagen har just de vännerna slutat umgås med mig och med tiden har även jag själv tagit avstånd från resten av mina vänner på grund av rädslan att få en panikattack bland dem.

Idag vill jag inget hellre än att få återgå till att vara den glada, positiva och genuint trevliga personen som jag en gång var. Men den personen finns inte kvar. Jag är inte glad, har ingen energi kvar och det värsta av allt är det faktum att jag har förlorat min sociala förmåga. Jag känner mig arg på mig själv över att jag mår såhär. Vad ska jag göra?

(Jag har provat att gå och prata med en kurator vilket endast har varit ett ångestfyllt moment för mig)

L

BUP svarar:

Hej och tack för din viktiga fråga!

Den önskan du beskriver av att alltid vara glad och trevlig tror jag att det är nog många som kan känna igen sig i. Du skriver också att du helst undviker att säga ifrån och att ta konflikter. Du beskriver att du har en önskan om att återigen bli en som bara är glad och trevlig.

Det kanske är en alltför svår uppgift att vara en människa bland andra som aldrig säger ifrån och som alltid är glad och trevlig. Kanske är det så att de panikattacker du haft och den ångest du beskriver är uttryck för något? Det är svårt att säga något specifikt om någon utifrån ett brev. Men det brukar kunna hänga ihop t.ex. när en del känslor och tankar inte riktigt får finnas och ångest som väcks.

Du beskriver att du blir arg på dig själv när du inte reagerar på det sättet du vill som hänger ihop med den idealbild du har av hur du skall vara. Kanske är det så att du försöker låta bli att tänka på det du tänker eller känna det du känner i relation till människor omkring dig. Det brukar dock vara omöjligt.

Du skriver att du gjort ett försök att prata med skolkuratorn men att det blev ett ångestfyllt moment. Så kan det nog kännas när man försöker närma sig sådant som är svårt och väcker ångest. Jag tror att det vore bra för dig om du trots allt försökte övervinna de känslor av obehag som det väcker när du försöker prata och beskriva vad du tänker och känner. Du vet inte det ännu men det brukar kunna bli lite lättare när man delar sina tankar och känslor med någon annan. Någon som kan hjälpa till att undersöka och förstå hur det kommer sig att du t.ex. alltid känner att du måste vara glad och trevlig för att få vara med. Mitt råd till dig ar att kontakta Ungdomsmottagningen där du bor. Där finns det människor som är vana vid att möta andra med sådana svårigheter du beskriver. Du kan också pröva att kontakta din vårdcentral för att se om de kan erbjuda någon samtalshjälp. 

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta