Livet är hemskt

Hej

Livet är hemskt, har alltid varit hemskt och kommer att förbli hemskt i all framtid. Det spelar ingen roll om man lever en kort eller lång tid eftersom man glömmer livet hursomhelst när man är död. Därför spelar det ingen roll om jag dör nu eller om jag dör senare. 

För övrigt finns det ingen som skulle plågas av min död. Och det säger jag inte utan att mena det. Det enda mitt liv gör är att plåga andra och mig själv. 

Livet blir inte bättre bara man väntar. Jag har varit en så kallad hemmasittare i över ett år nu. Vad får man för hjälp? Man får ingen hjälp alls. Jag har inte gått ut på flera veckor och har ingen lust att göra det heller. Ibland hoppar jag över frukost och lunch därför att jag inte orkar gå upp ur sängen. 

Jag började skära mig själv eftersom att slå mig själv tills jag fick blåmärken inte längre gjorde tillräckligt ont. Jag hatar mig själv.

Kanske kommer allt att gå över, men om det inte gör det snart så kommer jag nog dö.

Jag tror egentligen inte att det kommer att bli bättre, de senaste fyra åren har allt gått åt helvete. Jag hoppades varje dag att allt skulle bli bra igen men det blev det inte. För inget som är dött nedgrävt och ruttet kan någonsin återställas.

BUP svarar:

 Hej!

Du har stannat hemma i över ett år och tappat ork och lust att göra vardagliga saker som att gå ut eller att äta. Det är en väldigt svår situation att vara i. Att du blir deprimerad och ångestfylld är verkligen inte konstigt utan en naturlig reaktion i en sådan situation. Och det är svårt att ändra på detta själv.

Livet blir inte bättre för att man bara väntar säger du. Jag håller med dig.  Du behöver hjälp att bryta den här situationen och komma ut i livet igen. För ju mindre stimulans du får av att göra saker, som att vara i skolan, träffa kamrater, göra något roligt på fritiden, ju tyngre känns det. Du blir deprimerad, känner att du är till besvär för andra och för dig själv.

Men du säger att du inte får någon hjälp. Varför? Du har ännu skolplikt och skolan är skyldig att hjälpa dig. När man stannar hemma så länge som du gjort, ska skolan också kontakta socialtjänsten som ska kunna hjälpa dig. Skolan och socialtjänsten ska också samarbeta med BUP. Du kan läsa vad socialtjänsten kan göra på länken

koll på soc.

Kanske har du sådana insatser men det har ändå inte lyckats att vända situationen till det bättre.

Du skriver att de senaste fyra åren har varit svåra. Inget som varit dött, ruttet och nedgrävt kan någonsin återställas. Jag vet inte vad du syftar på när du säger så. Men det låter som något viktigt.

Det som är dött kan ju inte återställas men ibland kan saker grävas ned för tidigt.  Man kan ha så bråttom att lämna något svårt bakom sig för att det gör för ont, att man inte hinner tänka och känna kring det som hänt. Och just därför kan det faktiskt vara svårt att lämna det och kunna gå vidare.

Kan du få stöd av dina föräldrar? Kan de hjälpa dig att ställa krav på att du får mer och bättre hjälp av skola, socialtjänst och BUP?

Det låter också viktigt att du får möjlighet att tala med någon om det här gömda och svåra som verkar påverka dig ännu.

Eftersom det är svårt att råda dig mer i bara ett brev, kan det vara bra att du också ringer till BRIS. På deras hemsida kan man boka telefontid med en kurator som kan ge dig mer råd som passar just dig.

Försök!  Även om det nu kan kännas hopplöst, kan det med bra hjälp bli bättre igen!

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta