Orkar inte leva

Jag orkar inte leva. Inte för att jag är ensam eller utsatt. Jag vet inte varför det blev så men jag orkar bara inte. Antingen är man besviken, frustrerad, ledsen eller arg. Och små pikar av lycka som döljs i havet. Ett glatt ögonblick som slutar i tårar av frustration. Att inte hitta motivationen att plugga och sedan drunkna i stressen. Jag orkar inte ta beslut. Men dem trycks på mig. Personer som skickar meddelanden. Jag undviker dem. Rädd att såra. Jag vill verkligen inte såra. Men inte desto mindre undviker jag dem. Hatar att jag måste svara. Jag undviker. Ignorerar. Ljuger.

Jag tycker bäst om spel eller böcker. Jag glömmer bort mig själv och mina ynkliga problem innan det kommer tillbaka igen. Småsaker jag tycker är dåliga. Detaljer. Det finns inget att leva för. Men inte heller något att inte leva för. Allt känns bara jobbigt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kommer tårarna leda bort sorgen? Kommer orden få besvikelsen att försvinna? Kommer jag att kunna bli kvitt frustrationen som dagligen tar över? Friheten är att vara ensam på mitt rum utan kontakt med någon. Bara spel och böcker. Och sitta i flera timmar. Som idag. Jag skriver det här halv fyra på morgonen. Dags att sova. Hejdå. Och hej nya frustrerande dag. 

Är det här ens en fråga? Jag vet inte. Men jag kände ett behov av att säga det så nu är det gjort. 

Tack för att du lyssnade

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

När jag läser ditt brev får jag intrycket att du har det ganska jobbigt utan att veta varför. Så kan det vara, det är till och med ganska vanligt. Att man inte direkt kan sätta fingret på varför man mår dåligt betyder inte att man mindre dåligt! Det betyder inte heller att man inte ska ta det på allvar. Du har rätt att må bra.

Du skriver att du trivs bäst ensam med spel och böcker. Bra att det finns sådant som du uppskattar mycket skulle jag säga! Det finns de som skulle kunna hävda att man "flyr" från problem genom att ägna mycket tid åt sådana saker. Men man kan också se det tvärt om: att de ger livet innehåll och fler dimensioner. (Givetvis kan förstås både spelande och läsande som allting annat gå över styr om det är det enda man någonsin gör...) Däremot är det förstås inte så bra att dra sig undan alla sociala kontakter. Även om man känner att man egentligen inte orkar kan det vara bra att träffa (eller prata med) vänner ändå - oftast känns det bättre efteråt!

Jag märker att du skriver bra, och är bra på att uttrycka känslor och tankar. Kan du använda det på något sätt? Att skriva för sig själv kan vara ett verktyg för att sortera i vad man tänker och känner. Kanske är det redan något du brukar göra?

Jag tänker att du skulle behöva prata med någon om hur du har det, någon att resonera lite med. Ett tips är att du vänder dig till skolkuratorn. Du kan också kontakta Ungdomsmottagningen där du bor.

Om du föredrar stöd via nätet eller telefon kan man få stöd av "storasystrar" hos organisation Tjejzonen.

Ta väl hand om dig!

(Här nedan har jag lagt några frågor med svar som andra skrivit till oss och information om stöd via nätet och telefon. Läs gärna!)

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta