Tappar kontakt med verkligheten

Jag är jag, du är du. Jag är här. Är en ramsa jag ofta behövt upprepa för mig själv. Inte varje dag. Men nästan. Ibland flera gånger per dag. Beror på. Jag tappar all kontakt med verkligheten, antingen på grund av ett val eller omedvetet. För att förklara det lite bättre. 

Jag har alltid gillat historier. Gärna övernaturligt. Jag älskar att läsa och kolla på filmer och serier. Världen är tråkig, otydlig och idiotisk. Historier där saker ändras gör den mycket intressantare. Jag uppslukas av berättelserna. Jag kan läsa ut en bok på en dag. Eller kolla på hela säsonger av en serie på en dag. Jag väljer att glömma bort verkligheten. Och när jag kommer tillbaka känns allt tomt. Tyst. Meningslöst. Jag älskar stunden jag är i berättelsen. Jag glömmer bort allt annat. Vem jag är. Vart jag är. Vad som händer i mitt liv. Jag flyr den tråkiga verkligheten. Och när det är dags att sluta. Sista sidan är läst eller sista episoden avslutad. Då är jag tillbaka. Och jag känner mig så tom. 

När jag går till skolan, eller står i duschen. Bara gör vanliga saker. Mina tankar går och jag dagdrömmer upp egna historier där jag blandar allt jag läst hört och sett till något helt nytt. Jag kan se fram emot stunden innan jag somnar för då kan jag fortsätta tänka på historien. Jag gör tid för att kunna ligga och blunda. Annat får inte störa. Jag kan inte tänka på historien i skolan när jag är uttråkad då tänker jag istället på annat. Det måste vara ett ställe jag kan släppa verkligheten utan att bli störd. De första dagarna, ibland veckorna, av en ny berättelse i mitt huvud längtar jag efter tillfällen jag kan drömma. Senare gör jag det tvångsmässigt. Jag har tappat intresset för historien och fortsätter för att jag måste. Tillslut ger jag upp och kommer på en ny berättelse med nya karaktärer. Små förändringar som gör det intressant. Allt taget ur andra historier. Ibland har jag flera historier pågående samtidigt för att jag tröttnat på en men inte vill ge upp på den så jag börjar på en ny samtidigt. Ibland har jag idétorka och kommer inte på nya historier och då blir allt för tomt. När jag väl släppt en historia glömmer jag den. Den är inte ens avslutad. Mitt i ett kapitel. Mitt i en mening. Jag har funderat på att skriva ner berättelserna men jag tappar intresset innan jag är klar. Eller det värsta, jag har en idé och jag vet vad jag vill ska hända men jag måste komma på saker innan som leder till det jag vill. Mina tankar låter mig inte gå fri. Jag måste beskriva hur saker är även fast jag redan vet hur det är. Jag tänker det såsom att jag läser en bok för någon som inte vet något. Men om någon faktiskt skulle läsa den boken skulle det bara bli kaos. Lite som hur den här texten blev kaos. Jag är dålig på att formulera mig och förklara men snälla, vad ska jag göra för att få det att sluta?

Väldigt tacksam för svar

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Jag tycker inte texten blev kaotisk och inte tycker jag du är dålig på att formulera dig heller. Det kan vara en tillgång att ha mycket fantasi och kunna skapa olika historier som du gör. Något att försvinna in i när verkligheten runt omkring blir för tråkig eller att användas i någon skapande verksamhet. Men det kan ju också användas som en slags alternativ verklighet, något man kan dyka in i istället för att vara närvarande i det som händer runtomkring – hemma eller i skolan eller med kamrater. Du skriver dels att det kan vara lite tvångsmässigt men också att du ”väljer” glömma bort verkligheten. Men ibland verkar det bli lite förvirrande när du behöver påminna dig att att ”jag är jag” för att inte tappa all kontakt med verkligheten.

Du vill att det ska sluta och undrar hur du ska göra. En fråga är naturligtvis varför du flyr den tråkiga verkligheten i så stor omfattning och varför är det som händer runt omkring så tråkigt? Nu vet jag ju nästan inget om dig så jag får gissa. Kanske blir verkligheten tråkig för att du inte deltar riktigt fullt ut eller att du inte blir indragen på något bra sätt. Är du en blyg och tillbakadragen person? Eller vad kan det vara som får dig att välja dina fantasier och dagdrömmar i så stor omfattning?

Jag tror att ju mer du känner indragen och närvarande tillsammans med kamrater, hemma och i skolan – desto mindre kommer du att dras in i dina fantasier. Jag har inget enkelt svar hur du ska få sluta fantisera så mycket men tycker absolut att du ska fortsätta undersöka det och  få hjälp att komma i bättre kontakt med omvärlden. Det skulle du kunna göra genom att prata mer om detta på en ungdomsmottagning eller kanske kan du ta saken med din skolkurator?

Om du skulle känna att du alldeles för mycket flyter in i en drömvärld och tappar kontakten alldeles för mycket med vad som händer runt omkring då tycker jag att du ska prata med dina föräldrar och att ni tar kontakt med BUP för att lite mer ordentligt försöka förstå vad som händer med dig. Det kan vara skrämmande och ångestfullt att känna att du försvinner bort från din omvärld. Om du känner att du inte längre riktigt kan styra det hela. Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta