Får ingen medicin, bara samtal

Hej!

Jag undrar, vad ska jag göra om min BUP-mottagning inte vill ge mig mer hjälp än samtal? Jag har varit deprimerad i snart 5-6 år, haft självskadebeteende i ungefär lika många år, har dagliga självmordstankar, och jag har flera gånger varit nära att begå självmord. Trots detta, så får jag ingen annan typ av hjälp förutom samtal varje vecka. 

Jag har pratat med läkaren som arbetar på BUP-mottagningen, han sa då att jag inte mådde "tillräckligt dåligt" för att få börja med antidepressiva. Dock så har alla kuratorer och psykologer jag har träffat och pratat med tyckt att jag borde prova någon form av medicinering, men hur ska jag göra om läkaren på min BUP-mottagning vägrar att skriva ut recept? För bara samtal räcker inte, det vet jag. 

Jag tycker bara det är väldigt orättvist. Min depression har stulit hela min tonår ifrån mig, jag kommer vara tvungen att börja om gymnasiet på grund av den, jag har inga vänner kvar eftersom att min depression gör så att jag isolerar mig själv, men jag får ändå inga antidepressiva eftersom jag inte mår "tillräckligt dåligt"? Hur ska jag göra? Jag orkar verkligen inte ha det såhär mycket längre.

Jag förstår att antidepressiva inte är en magisk lösning, och dem kanske inte ens funkar på mig, och att det finns massvis med biverkningar, men det skulle vara skönt att bara få prova och se om de faktiskt fungerade. Jag förstår bara inte, varför vill ingen hjälpa mig? 

Förlåt om jag kanske låter barnslig eller omogen i den här texten, jag är bara upprörd. Min psykiska hälsa kan ju ligga i den där läkarens händer.

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Jag tycker inte alls att du låter barnslig eller omogen i ditt mejl. Tvärtom, jag tycker att du skriver mycket balanserat och resonerar klokt om medicineringens olika för- och nackdelar. Och jag är bekymrad av vad du säger.

Det är ett faktum att man i första hand rekommenderar samtal som behandling för depression hos unga och att medicin helst ska bara sättas in när man ser att samtalen inte ger tillräcklig god effekt. Det verkar så att det sistnämnda gäller i ditt fall. Jag kan inte ompröva en läkares bedömning av graden av din depression. Men de symtom, de svårigheter som du räknar upp och ditt lidande ger grund (indikationer) till att prova medicinering som komplettering till samtal.

En än gång, det är inte en bedömning av ditt tillstånd som jag fastställer här. Men förutom de ovan sagda är det också ett krav på vården att patienten (resp patientens föräldrar) upplyses om olika behandlingsmetoder och dessa diskuteras med patienten och att patientens synpunkter ska tas i beaktande.

Det är naturligtvis svårt för dig att argumentera för att prova medicinering. Jag vet inte om du kan få hjälp av dina föräldrar när du träffar din läkare och för att återigen väcka frågan om ditt behov av antidepressiv medicinering. Det är högst befogat med tanke på att du sedan länge har fått samtal som inte gett tillräcklig effekt och att psykologerna och kuratorerna är av samma åsikt som du.

Till sist vill jag också nämna att om man är inte nöjd med den behandling man får har man rätt till att kräva en så kallad "second opinion" d.v.s en bedömning av en annan läkare (även att byta behandlare om det vore aktuellt). Man kan också vända sig till enhetschefen på den mottagning du går på och framföra sin kritik. Det brukar vara ett problem att det kanske inte finns en annan läkare på din mottagning. I så fall har du också rätt till att vända dig till en annan mottagning eller till vårdcentralen för att inhämta denna second opinion där.

Det viktigaste är att du ska börjar må bättre och du klarar av din skolgång. Ge inte upp, du ska få den vård du har rätt till och som du behöver!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta