Står inte längre ut med pappas aggression

Hej! 

Jag har ett grovt aggressions problem så när jag blir riktigt arg så slår jag sönder saker, kan t.o.m. slå folk! Jag har sårat många speciellt min mamma. i 7:an så började jag skolka nästan varje dag och allt gick väl åt helvete. Samma nu i 8:an, har skolkat nästan hela 8:an och är rädd för att min framtid ska försvinna!! Jag vill ha en framtid, ett jobb,bostad osv men jag är rädd för att jag förlorat det nu!! Jag behöver hjälp!! Jag har självmordstankar konstant, lever i depression,ångest o panik!! Hur ska man göra? Har skrikit efter hjälp i snart 6 månader men jag får ingen...men nästa månad så ska jag till BUP men jag vet inte om jag kan vänta så långe....mår ganska dåligt och jag har ingen som förstår mig, ingen som finns här för mig!! Jag känner mig ensam...jag saknar mamma, vår relation håller på och glida isär pga hennes jobb!! Jag har blivit misshandlad av min pappa nästan hela min uppväxt och jag är rädd för han...jag vet inte hur jag ska göra med han!! Han är aggressiv av sig men Mamma vill inte lämna han och mammas mamma har också sagt att hon borde lämna han för barnens skull men hon är rädd!! Hon har respekt för han och vågar inte lämna han!! Jag vill inte ha nåt med han o göra men han tror han har sån stor "makt" och jag orkar inte med han längre!! Jag vill inte ha han i mitt liv och jag är orolig för mamma också. Men som sagt jag mår inge bra...allt går åt helvete!! Jag gråter bort mina känslor, eller så dricker jag alkohol eller så tar jag p-piller!! Jag behöver hjälp!! 

Aisha

BUP svarar:

Hej!

Det är hjärtskärande och upprörande hur du har det hemma, så ska inget barn ha det! Dessvärre är det en verklighet för en del barn och ungdomar, bland andra för dig. Det är mycket bra att du har fått tid på BUP. Det är jätteviktigt att du där vågar berätta allt. Men jag förstår också att du känner att det är för lång tid tills dess och att du inte står ut längre. Väntan på samtal ger både hopp men också kan bidra till att varenda dag tills dess känns ännu mer outhärdligt. Innan jag kommer med förslag på vad du kan göra under tiden vill jag ändå säga några andra saker.

Barn (människor)  som har blivit slagna under uppväxten och kanske också bevittnat våld mot andra utvecklar själva ofta ett aggressivt beteende. Det är inte deras fel, det är inte heller ditt fel. Man blir påverkad av vad man ser och erfar i sin omgivning. Detta måste du veta och inte tro att allt är ditt ansvar. Dina föräldrar är ansvariga för att ge dig en bra uppväxt och som det ser ut har dina föräldrar misslyckats med det. Dels för att din pappa är aggressiv och slog dig dels för att din mamma inte kunde skydda dig.

Det är rörande att du saknar din mamma och jag förstår att du ser att även hon är i pappas "makt" eller i pappas våld. Det är tur att din mormor ser vad som pågår och uppmuntrar mamma att bryta denna hemska situation. Det kan ge dig känslomässigt stöd, antar jag, mormor är möjligen någon som förstår dig. Men jag vet inte om du har rätt i att hon "respekterar" pappa eller kanske är hon bara själv lika rädd för honom som du är.

Nej, allt går inte åt helvete, du är nära att få hjälp. Jag är också rätt så säker på att du och din mamma med tiden kan reparerar er relation, hon älskar dig och du älskar henne. Men ni befinner er tillsammans i denna fruktansvärda situation och ni båda behöver hjälp med att kunna frigöra er. BUP är en väg - men det dröjer och det är bara hemskt, hemskt, hemskt.

Du måste veta att det är förbjudet i lag i Sverige att slå sina barn eller använda våld i banuppfostran. Därför är det möjligt att ringa till socialtjänsten och berätta att du är utsatt för våld i hemmet och behöver omedelbart skydd. Men jag vet att detta brukar vara jättesvårt för barnen att göra det på egen hand. Du skulle kunna gå till kuratorn eller skolsköterskan och be de om hjälp med detta. Även en lärare kan vara till hjälp.

Men om du inte vill göra det föreslår jag följande. Du kan söka hjälp och stöd på nätet i väntan på möte på BUP. Gå in på Barnens rätt i samhälle där du kan chatta, mejla eller tala på telefon (116 111) med någon som lyssnar, förstår och ge dig stöd och råd.  Du kan också chatta och eventuellt få en "storasyster" på tjejzonen.se. Du skriver inte hur gammal du är men om du är mellan 13-25 år kan du också direkt vända dig till ungdomsmottagningen som finns i varje kommun.

Du behöver stöd i väntan på att komma till BUP och du kanske behöver omedelbart skydd ifall misshandel och fysiskt våld pågår i familjen. Om du följer något av mina förslag behöver du inte alkohol för att lugna ner dig. Alkohol är inte något bra stöd eller tröst, det bara förstör ännu mer! P-piller har inte heller till för att dämpa ångest och att ha sex istället för att komma undan våld är inte heller en framkomlig väg. Ta något av mina förslag och jag hoppas du får det stöd och hjälp du i alla högsta grad behöver.

Läs även de frågor och svar och korta artiklar jag bifogar här nedan. Du kommer att känna igen mycket av det.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta