Är inte redo prata om min ätstörning

Hej!

Jag har skrivit till er tidigare 

Jag hade bokat tid hos vår skolkurator och ska dit imorgon. Men jag känner nu hur jag inte vågar. Jag är inte redo för att prata om det. Jag vill att det ska fortsätta för kan inte sluta innan ätstörningarna har visat det resultatet som jag vill. Jag funderar på att gå dit imorgon och neka till allt, men jag vill samtidigt ha hjälp, men vet inte vad jag ska göra nu, för vågar inte?

Det som nog är det största frågetecknet inom mig varför jag inte vågar är nog för jag vet att kuratorn kommer att prata med mina föräldrar. De är fantastiska föräldrar, men eftersom de själva inte ha varit i det här situationen, så känns det som att de mest kommer bli sura. Det känns inte som att de kommer förstå och stötta mig, mer säga att jag ätstörningar är dåligt och att man ska äta. Jag tror inte de kommer förstå att jag redan är inne i det.

Sedan sist då jag skrev för ca 1 vecka sen har jag även försökt kräkas upp maten igen och denna gång med resultat. Jag har kräks 4 eller 5 gånger sen i torsdags och idag är det tisdag, inte mycket varje gång, men jag vet iallafall hur man gör nu. Men jag gillar inte att kräkas, men får panik när jag äter, så jag har dragit ner kalorierna till 700kcal per dag. Men det känns också för mycket och får ångest, så funderar på att dra ner till ca 500 kcal, men det känns inte så bra, men känns som att jag inte har något annat val. Det känns som att det är något som väljer det åt mig, som om det inte är min vilja. Vet inte vad jag ska göra nu? Vill ha hjälp men vågar inte, för mina föräldrar skulle bli för oroliga? Något tips?

Hälsningar

En 15 åring med dåligt förhållande till mat

En 15 åring med dåligt förhållande till mat

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag hoppas verkligen att du gick till skolkuratorn och berättade för henne vilka problem du brottas med. För det måste du ju förr eller senare. Ingen kan svälta sig utan i längden mycket allvarliga konsekvenser.

Du skriver så bra att det känns som något väljer åt dig, som att det inte är din vilja. Så tror jag många känner som har en allvarlig ätstörning och jag tror denna starka ambivalens hör till problematiken samtidigt som du måste få fatt på de andra tankarna om att detta är farligt, inte håller i längden, håller på bli värre och du både vill och behöver hjälp nu för du kan inte stoppa själv.

Du är orolig för att dina föräldrar ska bli oroliga för dig. Jag hoppas att de är det för då kan de hjälpa dig och jag hoppas att deras oro för dig blir så stor att de ser hur dåligt du mår och hur fast du är i din ätstörning. För om du inte vågar eller kan själv måste någon annan uppmärksamma att du har mycket allvarliga problem du inte själv kan ta dig ur.

Men det är bra att du får hjälp så snart som möjligt och jag tror nog att dina föräldrar kommer att förstå och göra allt de kan för att hjälpa dig. Att de är föräldrar som kan oroa sig är ett bra tecken så försök lita på dem nu när du inte kan lita på dig själv. Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta