Vill kräkas upp mina problem och spola i väg dem

Vill kräkas upp mina problem och spola i väg dem

Jag vet inte vad jag ska göra, jag tycker det är så svårt att äta och varje gång jag äter något (nyttigt eller onyttigt) så får jag ont i min mage och vill bara spy upp allt. Varje gång jag är ensam hemma, vilket inte är så ofta, försöker jag alltid att spy och få upp allt jag ätit. Jag vet att detta kan leda till ätstörning men ärligt talat är det typ en liten bit av mig som vill nästan få en ätstörning?

Såklart så förstår jag att det inte är bra och logiskt men jag kan inte hjälpa att lyssna på den delen av mig ibland. Jag känner mig som om jag inte duger, jag vill bara kräka ut allt och hoppas att mina problem försvinner med det när jag sedan spolar iväg allt. (Såklart är detta inte ett logiskt sätt att tänka på men jag kan inte hjälpa det).

Vågar inte prata med mina föräldrar om detta och känner mig löjlig. Mina föräldrar hade inte tagit mig seriöst. När mamma fick reda på mitt självskadebeteende blev hon arg på mig istället för att typ bry sig. Jag vet inte vad jag ska göra. 

Billie

BUP svarar:

Hej!

Du frågar om och tar upp viktiga saker som jag vet att många delar med dig. Du skriver om hur svårt det kan kännas med maten för dig och att det ibland nästan känns som att du vill ha en ätstörning.
Du förstår att det inte logiskt eller bra för dig och du kan samtidigt beskriva dina tankar och känslor på ett sätt som gör att det går att förstå dig och hur du känner dig. När du beskriver hur du nästan försöker kräkas bort dina problem så kanske det kan handla om jobbiga känslor och tankar som du har och  som du försöker hantera. Jag vet ju inget om dig, mer än det du skriver nu, men kanske har det nån betydelse för när du känner dig löjlig inför tanken på att prata med dina föräldrar om hur du känner dig.

Du beskriver att du tyckte att din mamma blev arg på dig när du berättade om ditt självskadebeteende. Det kanske hon blev för att hon blev orolig för dig. Det är inte en helt ovanlig reaktion. Jag vet inte hur du reagerade men kanske bidrog det till att du nu inte vill prata med dina föräldrar. Du kanske kan göra ett nytt försök att prata med mamma. Du kan kanske vända dig till skolkuratorn eller skolsköterskan som kan hjälpa dig att prata med dina föräldrar så att du inte behöver känna dig ”löjlig”. De är ju vana vid att ta unga människors bekymmer på allvar.

Du skriver att du inte vet vad skall göra och samtidigt så beskriver du din oro inför att prata med t.ex. din mamma. Kanske är det så att du på ett sätt förstår att du skulle må bättre av att prata med henne men att du är så orolig för att det inte skall bli bra.

Försök att prata med dina föräldrar en gång till och fundera över om du tror att du skulle vilja ha hjälp av någon annan t.ex. skolkuratorn.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta