Hatar mig själv

Hej, jag har så länge jag kan komma ihåg hatat mig själv och hur jag ser ut. Jag har aldrig blivit mobbad eller haft någon som behandlat mig dåligt, förrutom mig själv. Jag har alltid varit lite överviktig, det är inget hälsoproblem eller något sånt men bara grejen att mina lår är större än alla mina kompisar och att min mage valkar sig när jag sitter ner, det får mig att må illa. Varje gång jag set mig själv i spegeln mår jag illa. Det händer väldigt  väldigt sällan nu för tiden att jag tycker att jag ser bra ut. Jag har i flera år haft en ganska skev relation till mat och jag mår dåligt nästan varje gång jag är mätt men samtidigt vet jag att man måste äta och jag älskar att äta. Så jag äter och sen mår jag dålig över det, många gånger har jag velat spy men det går inte. Jag har under många perioder även räknat kalorier och äter nästan under 1000 kalorier varje dag och försöker att träna bort mer än vad jag äter. Jag brukar träna nästan varje dag, mellan 6-7 gånger i veckan. Under de senaste månaderna har jag även mått väldigt väldigt dåligt psykiskt och börjat skära mih själv, något som jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra. Jag har skurit mig för att dämpa ångesten och sen har jag fått ångest för att jag skurit mig. Jag vill inte att någon ska veta om det men en dag såg min bästa kompis, men jag vägrade prata om det och bara ignorerade henne när hon tog upp det. Till slut låtsades vi som om inget hade hänt. Sen en kväll när jag var jävligt full började vi båda två stört gråta och jag öppnade upp mig för några andra av mina bästa kompisar. Jag mår jättedåligt är rädd att jag är på väg in i en depression. Jag är rädd för att ingen någonsin kommer att älska mig påriktigt, jag älskar inte mig så varför skulle någon annan göra det? Mitt största mål i livet är att gifta mig och få barn men är rädd att jag ska dö själv. HJÄLP

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag fastnar för din första mening - att du så länge du minns alltid hatat dig själv. Du skriver också att du alltid varit lite överviktig. Är det så att du redan som liten  började tycka illa om dig själv p.g.a av din kropp?Att du fick för dig att det var något fel på dig för att du var lite överviktig. Barn fångar lätt upp synpunkter och drar sina egna slutsatser och om någon har sagt till dig att du verkar överviktig så är det lätt att tänka att det är något fel -att du inte är som andra.

Hur tror du att du skulle tänka om dig själv idag om du inte hade denna långa historia av att tänka på hur du ser ut? Skulle du bry dig om det på samma sätt eller kan du tänka dig att du bara kunde konstatera att du kanske är lite överviktig men det kanske inte gör så mycket. Du skulle inte hata dig själv? Svårt att veta. Men nu tänker jag har du hållit på så länge med detta och det verkar vara ett så stort problem och ta så mycket tid och energi att jag tycker du ska söka hjälp. Jag tror du behöver hjälp att förstå att detta knappast har något att göra med om du blir älskad eller inte. Den du träffar kanske bara tycker du har jättefin kropp fast du inte tycker det. Men du behöver hjälp att komma ur detta tänkande kring mat,vikt och självhat. Det verkar hänga ihop och jag vet inte vart du ska börja -med kroppen eller själen. Om berättar för dina föräldrar kan du /ni ta kontakt med en vårdcentral eller BUP. Du kan också själv ta kontakt med en ungdomsmottagning.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta