Vågar inte söka hjälp

Jag har känt mig väldigt nedstämd i ca 2 år nu, jag har  massa ärr på mina armar på grund av att jag har skurit mig en massa under dessa 2 år. Jag har begått 2 självmordsförsök men blev stoppad precis innan jag skulle ta självmord. 

Mina kompisar har sett mina ärr  och sagt åt mig att jag måste sluta. Jag har försökt men det går inte, jag vågar inte söka hjälp på grund av andra privata anledningar. Jag går runt och gråter hela tiden och tänker på hur jag kan avsluta mitt liv på det diskretaste sättet..

Finns det någon möjlighet att få tips vadå jag kan göra? 

Att söka vård skulle vara en lösning visst, men då skulle jag skapa mer problem och ingen skulle tro på mig om jag berättar hela min historia. Jag har gått och går fortfarande hos kuratorn i skolan men allt vi pratar om är skolan. Skolan skickade mig till en psykolog men där fick jag inte heller hjälp. 

För att förklara det lite enklare så vet ingen om att jag går hos kuratorn eller har gått hos psykolog, skulle någon få veta om det så skulle jag få skäll och få höra om att jag bara inbilldar mig och att jag bara förösker på uppmärksamhet. 

Vad ska jag göra? 

C.R

BUP svarar:

Hej C.R!

Jag förstår att du inte på egen hand kan sluta med ditt självskadebeteende - det brukar man oftast inte kunna göra bara på egen hand. Tur att du har kompisar som uppmuntrar dig att sluta med det, men det räcker inte. Det räcker inte, inte minst för bakom ditt självskadebeteende finns något annat, du är nedstämd, deprimerad och det finns helt säkert olika orsaker till det. Först måste man kunna förstå och göra något åt dessa orsaker. Och det går oftast inte utan professionell hjälp, jag tror det börjar du inse.

Vet du, vi får ofta mejl där ungdomarna skriver att de av olika anledningar inte vågar eller vill söka hjälp och alla har, liksom du, sina privata skäl. Men i ditt fall finns det något konkret som jag blev uppmärksam på. Det är att du tror att ingen skulle tro på dig om du berättade din historia. Vad får dig att utgå ifrån detta antagande? Har du försökt att berätta för någon professionell person som ifrågasatte din "historia", dvs din berättelse? Var det den psykolog som skolan skickade dig till som inte trodde på dig? Eller var det av någon annan anledning att du inte fick den hjälp du hoppats på att få den gången?

Den andra frågan är varför du tror att en professionell person skulle skälla ut dig? Eller beskylla dig för att du "bara" söker  uppmärksamhet och att du inbillar dig saker? Dels är det ett naturligt behov hos oss alla att få uppmärksamhet, det är inget fel, det är ett mänskligt behov. Dels är en så kallad "inbillning" också ett verkligt problem som man behöver lösa, det ingår i basal psykologisk kunskap.

Hur som helst är det bra att du frågar oss i nuläget. Du kan fortsätta dina samtal hos skolkuratorn om de problem du har i skolan. Det kan var en del av dina svårigheter, men det är uppenbarligen inte huvudorsaken till din nedstämdhet och självmordstankar. Du är klok när du skriver att söka vård skulle vara en lösning. Det är med störta sannolikhet just så.

Därmed är vi tillbaka på ruta ett. Söka vård eller söka stöd till att våga söka vård. Din ålder framgår inte av ditt mejl. Är du i övre tonåren kan du själv ringa till BUP och be att få komma själv. Då måste du berätta i telefonanmälan att du har ett självskadebeteende, att du har gjort flera suicidförsök och att du har känt dig deprimerad en längre tid tillbaka.

En annan möjlighet är att du vänder dig till ungdomsmottagningen och där berättar du din "historia". Jag är helt säker på att du inte blir utskälld eller direkt ifrågasatt eller anklagad för uppmärksamhetssökande. Däremot kan du få förståelse och få hjälp med dina grundproblem och att komma ifrån självmordstankar och självskadebeteende. På nätet kan du få stöd och råd på Shedo som stöttar ungdomar som har självskadebeteende eller tala/chatta med någon på Barnens rätt i samhälle som också stöttar ungdomar som kan ha olika sorters, högst "privata" problem. Likväl går det att få chattkontakt på Tjejzonen. På självmordslinjen kan du chatta, få mejl- eller telefonkontakt när och om du känner dig nere och självmordstankarna kommer över dig. 

Du ska inte gå ensam och låta dina tankar bara gå runt-runt i ditt huvud eller fortsätta med självskadebeteende som inte leder någonvart. Försök att tro på mig, du blir trodd när och om du vågar berätta. Det är den enda vägen för att kunna lämna denna mörka period bakom dig. 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta