Mår extremt dåligt i visa perioder

Hej!

Jag är 15år och vet inte om jag har någon direkt ätstörning och vet inte om jag ska söka hjälp för den, ifall jag har. 

Jag mår extremt dåligt i visa perioder och endast dåligt i andra. Mitt förhållande till mat blir bara sämre och sämre.  Jag har nu i några månader tänkt för mycket på mat. Jag har svält mig själv i högst 3-4 dagar någon gång, sedan har jag struntat i mat på 2 dygn (48h) ett antal gånger, men för det mesta så struntar jag endast i lunch och frukost och äter bara middag. Jag går ner i vikt och sedan går jag upp lite av middagen. Men när jag äter på kvällen eller äter något överhuvud taget får jag bara panik. Jag får ångest och har försökt spy väldigt många gånger, men det kommer inte upp något. Har aldrig klarat att spy

Jag räknar kalorier varje dag och är jätterädd och vill inte gå över XXX kalorier per dag. Jag tränar också varje gång efter jag har ätit (springer), för att sänka min ångest av maten som jag har ätit. 

Ibland oftast på kvällar efter jag har ätit och har ångest vill jag söka hjälp för direkt när jag äter börjar jag gråta och får  ångest och det känns inte normalt. Att jag också svälter mig under antal timmar känns inte heller helt bra. Det börjar att bli väldigt jobbigt nu. Sedan på dagen när jag inte äter känns det bättre, så då söker jag ingen hjälp. Jag brukar efter jag har ätit och inte spytt upp det börja gråta av så mycket ångest. Vill verkligen ha hjälp, men vet inte om mina ätstörningar är tillräckligt. Är de överhuvudtaget grova?

Jag vill aldrig ha shorts på mig för skäms över min kropp. Ändå tränar jag mycket och har magmuskler och är en av de smalare i klassen, så är långt ifrån över viktig. Mer har jag en kropp med muskler, samtidigt som den är smal, men jag kan inte se det i spegeln. Jag har minst mag fett i min klass av tjejerna och benen är smala och muskler, men ser inte mig själv så, det är mer när mina vänner säger att de önskar att de hade min kropp. 

Ibland skriker jag på mig själv att jag måste söka hjälp för jag märker själv att det är något fel, men vill klara det här själv och jag vill inte få hjälp för vill bli smalare och klarar inte av ångesten av att äta. Då jag har försökt äta normalt slutar det med att jag får ångest, börjar gråta, försöker spy och får tankar om självskade beteende som att skära mig (men har aldrig gjort det). Det är något inom mig som vill ha hjälp, men något annat som säger emot, vilket gör att jag inte klarar av det, för vill bli smalare och känner bara att jag mår dåligt av att äta. Det är som någon annan röst inom mig som får mig att inte äta när jag vill, men på kvällen släpps det och jag äter, men sedan får jag ångesten och börjar gråta som jag berättade om.

Mina vänner är oroliga, men jag ljuger och säger att allt är lugnt. Kommer även på ursäkter för att inte äta under de perioder då jag svälter mig själv i mer än 24h. Tankarna när det gäller att få hjälp är mer "varför ser ingen mig? Jag vill inte bli stoppad. Snälla hindra mig. Jag måste fortsätta, samtidigt jag vill att någon ska avslöja mig, men jag vill inte bli avslöjad, för vill fortsätta. Men snälla hjälp jag tappar kontrollen. Men jag vill inte äta.

Jag vet själv inte vad jag ska säga om jag sak be om hjälp för vet inte om mina ätstörningar är speciellt grova. Det skulle vara hjälp om du skulle kunna säga vad du tycker? Men det jag vill veta mest är om de är Grova eller milda?

Det var svårt att få ut mina tankar i en text, men de är för många och för jobbiga och klarar inte av de länge till. 

Tack i förhand!

Hälsningar

En 15 åring med dåligt förhållande till mat

En 15 åring med dåligt förhållande till mat

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tycker du beskriver så bra hur fruktansvärt jobbigt du har det och denna känsla av att du tappar kontroll. Jag tror på sätt och vis att du redan har tappat kontroll i den meningen att det blir så mycket dina känslor och rädslor och ångest som styr. Och ångest kan vara hemskt att känna och väldigt svårt att gå emot.  För du har ju försökt äta normalt och då får du väldigt mycket ångest och när du inte äter mår du bättre. Samtidigt blir ju detta problematiskt och farligt. Försök att inte låta din ångest styra ditt liv!

Och jag tycker du beskriver så bra ”lösningen” när du sitter så fast själv. Du hoppas någon ska se dig, att någon ska stoppa dig och hindra dig. Det kanske de gör tillslut men din ätstörning kan bli väldigt farlig för dig och det är bättre att du få hjälp så fort som möjligt. Du beskriver hur svårt det är att alldeles själv komma ur detta tankemönster och du behöver stöd och hjälp att börja äta normalt igen.

Du känner ju själv hur svårt det är och ändå är det enda vägen. Ingen kan svälta sig utan att kroppen tar allvarligt skada och tillslut inte fungerar som den ska. Så du behöver stöd och hjälp. Kommer detta brev att hjälpa dig? Du förstår att jag tycker det är allvarligt. Kommer det att hjälpa dig berätta som det är och söka hjälp eller kommer du att få mer ångest och hantera det som du gör med ångest?

Du behöver inte lösa problematiken du har kring att äta och svälta dig. Det enda du behöver göra är att berätta för dina föräldrar att du behöver hjälp och att ni tar kontakt med BUP. Du behöver bara berätta,vilket kan vara nog så svårt, eftersom du i första hand vill att andra ska stoppa dig och hindra dig. Men det är farligt för dig att vänta på att andra ska förstå och genomskåda dig. Du kan göra det enkelt. Bara visa ditt brev och vårt svar till dina föräldrar eller om det är lättare till skolkuratorn eller skolsyster. Så kommer de att hjälpa dig få hjälp och du kommer snart att må mycket bättre än du gör nu.

Om du inte känner dig mogen göra detta ännu tycker jag du kan ta kontakt med Ätstörningszonen och få stöd och hjälp anonymt.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta