Nu, tre år efter våldtäkten, mår jag skit!

Hejsan.

Vet inte riktigt hur jag ska börja.. Men när jag var 12 år blev jag våldtagen och när jag var 13-14 så var jag med om ett sexuellt övergrepp. Har inte berättat det för någon, därför har jag valt att vara anonym. Jag skäms verkligen över det som hänt mig och jag vet inte vad jag ska göra. Nu 3 år senare mår jag skit ! 

Har dock varit väldigt duktig på att gömma mina skär sår och känslor så ingen misstänker något. Men jag vet inte vad jag ska göra längre. Trodde att jag skulle glömma det efter ett tag och kunna vara lycklig men det går inte. Jag önska att jag kunde snacka med någon om det men är rädd att dom kommer döma mig och tycka att jag gjorde fel. 

Har alltid varit den tysta och glada tjejen som man går till om man behöver snacka. Men jag vet själv inte vad jag ska göra när jag mår dåligt. Jag skär mig och är alltför ofta ledsen. Vill verkligen ändras så jag kan gå vidare med livet men min familj får absolut inte veta vad som har hänt mig ! 

Anonym

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev.

Du har ingenting att skämmas för! Det är inte du som har gjort något fel utan de som har utsatt dig för övergrepp. De är dom som ska skämmas. Båda de händelserna som du beskriver är brottsliga handlingar. Man får överhuvudtaget inte ha sex med någon som är under 15 år, och absolut inte med våld. Det betyder att du har varit utsatt för brott.

Det är en vanlig reaktion som du beskriver att den som är offer skäms och att man därför inte vill berätta för någon om vad man varit med om. Det är också vanligt att man försöker att glömma, men det funkar inte. Våra hjärnor är inte skapade så att det går att glömma såna här hemska saker som man varit med om, hur mycket man än försöker. Man behöver prata om det så att man förstår vad man varit med om. 

Det är också vanligt att man kan må väldigt dåligt av det som hänt, som svårt att sova, svårt att låta bli att tänka på det man varit med om. En del kan också få något som kallas flashbacks vilket betyder att det kan kännas som att det man varit med om händer på nytt här och nu. För att slippa de känslor som kommer är det många som på olika sätt försöker att lindra den smärtan t.ex genom att skada sig själv eller genom att dricka eller ta droger. 

Jag tror att ett bra ställe att söka hjälp för är ungdomsmottagningen, där kan du prata själv med någon som sen tillsammans med dig kan hjälpa dig att få den hjälp du behöver. Jag tror också att det kan vara bra att din familj får veta vad du varit med om. Kanske har de märkt att du inte mår bra trots att du försökt att dölja det och kan då förstå vad det beror på. Jag tror också att det är bra för dig att få berätta, det är tungt att bära på en sån hemlighet. Men du behöver vara med och styra över när och hur de ska få veta. 

Våga söka hjälp!