Sömnlös, orolig och ledsen

Sömnlös, orolig och ledsen

Hej. Jag har länge, under fler månader runt omkring ett år snart varit nedstämd, haft ångest och oro över saker som angår framtiden och nära relationer. Min pappa är död och jag bor ensam med min mamma i en by där jag varit mobbar ett sedan 1an, jag går nu i 8an. Jag har gjort saker som inte är bra, men som fått min på andra tankar för stunden. Jag mår verkligen piss. 

Det svåra är att jag inte kan prata med någon om hur jag faktiskt mår. Mina betyg i skolan sjunker och förut hade jag ändå en vilja att höja mina betyg, men den viljan är helt borta. Vissa perioder är lättare, men jag känner ändå samma känsla inom mig hela tiden.. Varför gång jag har försökt prata om hur jag mår har jag börjat gråta floder. Sen får jag känslan att det ändå ingen som förstår mig när jag försöker förklara.

Jag har blivit mer irriterad över småsaker nu för tiden. Om mamma ber mig gå till ica och köpa mjölk så kan jag börja gråta för att jag inte kommer upp ur sängen. Jag somnar oftast 03:00 på kvällarna och går upp 05:30 till skolan som jag verkligen får ta i allt vad jag har för att inte bryta ihop innan. 

Jag vill veta varför jag mår såhär, om det finns någon diagnos som stämmer in på nått sätt eller i alla fall någonting som inte får mig att gå runt och undra..

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Du har helt rätt, du behöver reda ut varför du mår så som du gör. På ett första plan kan man säga att din sömnlöshet förklarar en del av att du inte orkar med skolan och att det är svårt att överhuvud taget ta dig upp ur sängen. När kroppen och huvudsakligen nervsystemet inte får den återhämtning av energi som sömnen innebär blir man utmattad, orkeslös, nedstämd och inte minst oerhört lätt irriterad. Rent praktiskt behöver du alltså hjälp med att kunna sova. Om du läser den korta skift jag bifogar här nedan får du mer förklaring om sömnen och även tips vad du själv kan göra.

Men sömnlösheten är också ett symtom på något annat som du verkligen behöver bena upp. Du nämner att du oroar dig för många saker, om framtiden och relationerna. Till en viss grad är en sådan oro ofta en beståndsdel av tonårsutvecklingen, man funderar jättemycket om livet stora och svåra frågor, om sin framtid, om sina relationen. I bästa fall är det en motor som främjar utvecklingen. Men om det leder till ångest,  nedstämdhet och ihållande sömnlöshet måste man få hjälp utifrån.

Du säger att du inte har någon att prata med och dessutom tror du inte på att du kan bli förstådd. Att du börjar gråta så snart du försöker prata är inget konstigt eller ovanligt. Har man samlat på sig för mycket tråkiga erfarenheter - i ditt fall till exempel långvarig mobbning och antagligen även andra saker - kan allt bubbla upp på en gång och man - just det - man gråter floder. Det är ett sunt uttryckssätt som din kropp spontant dikterar, det är ingenting du behöver skämmas för eller hålla tillbaka. Gråt har faktiskt en rensande effekt. Men den är också och återigen bara ett tecken på hur mycket du behöver sätta ord på.

Jag vet inte vilka personer har du försökt att tala med men inte känt att de hade förstått dig. Hur är din relation med din ensamstående mamma? Även om hon kanske inte kan ge dig allt stöd som du i nuläget behöver är det viktigt att hon vet hur du mår och stöttar dig i att söka hjälp. Bara att känna hennes stöd kan i sig vara betydelsefullt för dig. Men om du inte kan räkna med detta är det ändå viktigt att du försöker hitta andra att prata med. I en ansikte mot ansikte situation eller på några speciella sidor på nätet som jag kommer snart att rekommendera.

Du undrar också om du kan ha någon "diagnos". Det finns tyvärr en missuppfattning kring det här med diagnoser. Det är inte namnet på dina problem som är avgörande utan att reda ut de olika delarna i orsakerna till dina svårigheter. Diagnos eller inte, nästa steg är att förstå just dessa orsaker. Och det sker genom samtal.

Här har vi kommit tillbala till frågan vem du kan tala med. Har du pratat med skolkutaro? Är det därifrån din erfaerenhet av itt inte blibir förstådd kommer. Om inte kan du gå till honom/henne. Om ditt svr är ja, du har försökt, måste gå söka vidare. 

I alla kommuner måste finnas en ungdomsmottagning . Det är en möjligt att gå dit vilket du kan göra på egen hand. Det måste finnas också en vårdcentral där du bor eller i närheten av, och många vårdcentraler har mottagning för psykiska svårigheter, ring och fråga! Du kan också ringa till den BUP mottagning du geografiskt tillhör (adresser finns på vår hemsida). Du kan ringa dit själv och berätta precis som du har skrivit till oss. Du kan be att först få komma själv men om din mamma kan följa med är det ännu bättre (nu vet jag inte hur lång resväg du skulle ha från din by men hoppas att den här praktiska frågan kan lösas).

Om du vill kan du få hjälp på nätet på genom chattkontakt. Här är några förslag: tjejzonen.se där man kan få en "storasyster" och få stöd och vägledning. Om du går in på Barens rätt i samhället kan du också chatta om dina problem och få vidare stöd och hjälp.

Det viktigaste är att du inte är ensam med dina tankar, funderingar, oro och ångest. För att kunna sluta med grubblerier måste man få perspektiv på saker av andra. Följ något av mina råd.



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta