Behöver jag prata?

Hej! Jag har haft det svårt länge bott hos en fosterhem 1 år, varit mobbad, alla mina kompisar hatade på mig förut, olycklig kärkek, dött djur, diagnos mm, men jag känner kompisar som velat dö, varit påväg att ta självmord men inte för någon andledning kanske bråkat med en kompis eller sånt men ingen mer så jag undrar vad betyder det är jag stark och jag har aldrig pratat med någon ens bara mina kompisar och några ggr med sos. 

- A

BUP svarar:

Hej!

Jag förstår mycket väl att du haft det svårt under en lång tid. På något sätt har det  inte fungerat i din familj, annars hade du inte blivit fosterhemsplacerad. Det är en av de svåraste sakerna för ett barn om hemmet inte är en trygg plats och om föräldrarna av någon anledning inte kan bra ta om barnet. I alla sådana lägen behöver barnet mycket stöd av andra vuxna, det gäller också dig.

Likväl är mobbning en svår erfarenhet som kan spöka länge i vårt huvud även om mobbningen upphört. Minnena kan bidra till att alla andra problem upplevs som ännu jobbigare. Det är också ett tema som kan vara viktigt att tala om. 

Vet du, man kan ofta känna att nej, jag vill inte tala med någon vuxen. Bara med kompisar. Och det är för det mesta mycket bra att tala med kompisar - men det räcker inte alltid. 

När jag läser ditt mejl får jag intrycket att du själv känner att du skulle vilja tala med andra än dina kompisar. Med en klok vuxen som förstår dig och kan ge dig mer vägledning. Ja, du kan vara en stark tjej, du har stått ut med mycket. Men energin måste få påfyllning.

Det är inte självmord du ska fundera på. Det finns vägar ut även om situationen är extremt svår. Här kommer mina råd.

Du skriver att du haft kontakt med sos, det har ju alla som är eller har varit fosterhemsplacerade. Jag undrar om du har fått förtroende för din socialsekreterare? I så fall är frågan om du kan tänka dig att be denna person att få komma och prata? Finns det en kurator eller skolsköterska i din skola? Hon eller han kan också vara den person du skulle kunna prata med. Eller be henne/honom att hjälpa dig att få igen kontakt med socialtjänsten. Samma sak kan du också be en lärare eller mentor att göra. Skolan måste stötta dig.

Du nämner också ordet "diagnos" i ditt mejl. Om det betyder att du har fått någon diagnos måste du fått den av någon på BUP eller på en barnläkarmottagning. Då är det också en möjlighet att be en vuxen (i skolan eller i hemmet där du nu bor) att hjälpa dig att komma tillbaka dit.

Till sist vill jag säga att det också finns möjlighet att tala med någon per telefon eller på nätet. Det kan underlätta att tala utan att man sitter ansikte mot ansikte eller det kan underlätta att ta nästa steg till ett personligt möte. Gå in på Barnens rätt i samhälle där du kan chatta och få stöd och råd. En annan sådan sida är tjejzonen.se där man kan få en "storasyster" att chatta med om sina svårigheter.

Jag råder dig att prova dessa vägar. Även om du är stark - ensam är ingen stark nog, inte ens om man är vuxen. Ännu mindre om man fortfarande är ett barn. Hoppas du följer något av mina råd.



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta