Olycklig kärlek eller omöjlig kärlek

Jag verkligen vet inte vad jag håller med. Det är helt fel men jag gör det o kan inte stoppa göra det. Jag är så himla kär, kär på ett galen sätt. Jag tänker på honom 24\7 ALLVARLIGT 24\7 !! Jag är så kär att jag blir trött för att det gör väldigt ont i hjärtat! Speciellt när det är "olycklig kärlek eller omöjlig kärlek" . Han är det ända som jag tänker på och till och med i sömnen tänker jag på honom! jag drömmar om honom varje dag! VARJE DAG .. Jag skriver allt om honom på en lång lista vart han bor, när han född, familj, släktingar, skolan han har varit på o så vidare.. När jag står bredvid honom så jag kan verkligen inte andas, jag går ut och försöka andas o få lite syre. Jag undviker vara nära honom för att han ska inte märka att jag blir AS stressad o nervös. Problemet är inte att jag är så himla kär "det är väl också ett problem men ändå" utan att han är min lärare... Ja alla tycker att det är AS konstig att man blir kär i en lärare när alla andra elever springer härifrån när de ser deras lärare. Jag verkar så mycket att jag är kär i han.. för att mitt betyg är alltid A i alla prov. Och jag brukar också visa att jag kan allt i boken som t.ex räcka upp handen o svara på alla frågor o hjälpa andra elever. Till o med när vi har vikarie, så vikarie får hjälp av mig. Aså jag ville inte visa till honom att jag var kär i han men jag ville det också ! Aså fattar ni vad jag menar "Jag vill inte men jag vill". Men tyvärr gjorde jag en dumt gjort som fick han veta 100% att jag var kär i han. Och han sade det t mig. Och han berättade till kurator att hon skulle prata med mig.. 💔💔 Det var AS pinsamt.. Han fick mig känna att jag är psykiatrisk patient! Efter detta händelse så jag skakade på ett jättekonstig sätt varje gång jag ser honom. Under hans lektioner. Jag tror att han märkte det... Jag kunde inte hantera mig, jag grät varje dag, jag ville vara ensam alltid. Jag ville ta av mig livet.. För att det var jätte pinsamt.. Att när han kollar på mig så såklart tänker han "den här tjej är så himla kär i mig, Usch!" Han är lika gammal som min pappa, fast min pappa är äldre än honom ett år bara. Men jag brydde mig inte.. jag bara fortsätter vara kär i honom. Jag kommer gå i 9:an snart.. Så jag vet inte hur jag ska kunna klara mig utan honom.. Även att det gör väldigt ont varje gång jag ser honom men jag är samtidigt glad att jag ser honom. Han är jättesnäll även efter att han visste att jag var kär i honom. Men han är fortfarande snäll o underbar.. Jag är en gerontofil tjej, aså jag är pedofil men tvärtom haha.. Jag tycker att alla killar som är lika ålder som jag är så barnsliga. Aså de är väldigt barnsliga, de bryr dem om dumma saker. Så jag blir inte kär i en som är lika ålder som jag. Jag kan verkligen inte göra det. Jag blev kär två gånger i hela mitt liv, först var det en kille som var äldre än mig 15 år och nu som är äldre än mig 30 år.. Aså jag behöver hjälp men jag vill inte det.. DO YOU UNDERSTAND WHAT I MEAN ? jag vill inte sluta älska honom för att han fick göra mitt liv bättre. Jag blir glad också när jag ser honom även om jag blir stressad. Men glad blir jag mest.  

Jag vet inte vad ska jag göra..... Känns bara så pimsamt o vill ta av mig livet..

Någon

BUP svarar:

Hej!

Vilket fint brev om kärlek! Jag tänker en viss typ av kärlek - en kärlek man har för sig själv för man vet mer eller mindre att den inte ska bli verklighet. Nu vet du att du har förmåga att bli väldigt kär och någon gång kommer du att använda denna förmåga eller kanske ska man säga "gåva" till någon person du verkligen vill känna närmare och se hur långt din kärlek räcker och håller. För du förstår naturligtvis att du egentligen inte känner din lärare som privatperson utan bara som lärare och just detta att du inte vet så mycket om honom gör ju också att verkligheten inte stör fantasierna så mycket. 

Men nu hände det att han fick reda på det och ville att du skulle prata med skolkuratorn. Jag förstår att du tyckte det blev pinsamt för en sådan förälskelse trivs bäst om du är ensam om den. Det är inget man vill prata om med andra. Men det var ändå bra att han höll sig utanför dina starka känslor och t.ex inte på något sätt försökte inleda något förhållande. 

När man är i din ålder så är tjejer ofta mer utvecklade än killar och det är nog vanligt att jämnåriga killar kan upplevas som barnsliga men det jämnar ut sig om några år. Jag tror inte du behöver vara orolig för framtiden - att du skulle vara en "gerontofil tjej ". Det du nu är med om kanske du kan betrakta som en slags övning i en del av kärlekens alla starka och underbara känslor och plågor.

Egentligen inte alls något pinsamt och du är inte ensam att känna så här.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta