Vill att det ska vara synd om mig

Hej Bup

Jag vet inte riktigt hur man ska börja men jag har väl typ ett problem. 

Jag mår dåligt nästan hela tiden eller kanske inte riktigt 'mår dåligt" mer är jävligt uttråkad och trött på mig liv. Jag är ganska säker på att mina föräldrar har fattat det men inte hur allvarligt det är, eller jag vet inte om det ens är allvarligt, de kanske bara är något jag tycker för att det får mig att känna mig viktig.

Jag skär mig också, på vaderna, och det får mig också att känna mig speciell och viktig. Det är liksom ett bevis på att jag faktiskt inte mår bra, för en människa som mår bra skulle väl inte skära sig, eller? Så fort någon säger något om att det är synd om dem så tänker jag alltid på mina sår och vet att det är mer synd om mig, även fast det ibland inte är det.

Jag gjorde också så här för ca ett halvår sedan men jag lyckades slutade så fort jag berättade för en vän, för när hon visste det så var det inte min spännande hemlighet längre. Men hon har försvunnit ur mitt liv och jag har ingen som jag kan berätta för och jag tror inte heller att jag vill. Jag vill att det ska vara synd om mig och att jag ska vara speciell.

Att jag skriver till er är också en sak som gör att jag känner mig speciell och bevisar att mår dåligt på riktigt. 

Jag vet faktiskt inte om det är bättre om ni svarar eller inte. 

Ööööööööö

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det är som du är osäker på om du mår dåligt eller inte. Du skriver att  kanske känner du som du gör bara för att känna dig viktig och speciell. Du skär dig och det blir liksom ett tecken på att du faktiskt mår dåligt. För man skär sig inte om man mår bra.

Jag tycker du skriver om något viktigt - att det kan vara svårt att veta vad man känner om man inte får det bekräftat av andra. Eller om andra t.ex bagatelliserar ens problem genom att säga att "du försöker bara få uppmärksamhet" eller "du försöker bara göra dig viktig"  - då kan man bli osäker vad man känner.

Du vill att det ska vara synd om dig och att du vill vara speciell. Du är inte ensam om det. Vi behöver alla känna så och vi mår bättre om andra också kan bekräfta det och säga eller visa att de tycker vi är speciella och att de kan tycka synd om oss när vi inte mår bra.

Du skriver att dina föräldrar nog har fattat att du mår dåligt men inte förstår hur dåligt du mår.Jag tycker du ska berätta det även om du känner dig osäker på om de kommer att förstå. Men du är ju faktiskt "jävligt uttråkad och trött på ditt liv" och det kan du väl säga? Om dina föräldrar inte ger någon bekräftelse utan försöker bagatellisera hur du mår då tycker jag att du ska försöka prata med någon annan t.ex skolkuratorn.

Du ska försöka prata med någon för genom att göra det kommer du bli nog bli klarare över hur du mår men också få känna dig viktig inför någon annan som lyssnar på dig.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta