Hatar min spegelbild

Jag kan börja med att säga attjag hatar mig själv. Det låter så lätt att äsga men allt med mig är fel. Jag har toppbetyg men tycker att jag är dålig i skolan. Jag skär mig själv och har tankar på självmord. Jag hatar min spegelbild och gör allt för att gå ner i vikt trots att alla har sån sjuk kontroll över mig. Det här har spårat ut lite igår kunde jag inte äta en bit avocado och en klick yoghurt för attjag trodde att jag skulle gå upp i vikt. Jag kräks och jag klarar inte mer. Det som jag dock inte förstår är att det inte blir bättre för jag vill helt enkelt inte att det ska bli bättre. Det känns som att alla hatar mig runt om för det kan jag verkligen förtå om det skulle stämma. 

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har nästan inga vänner och de jag har fattar inte något av det jag går igenom. Inte mina föräldrar och ingen som jag går och pratar med heller verkar förstå. Alla säger att mitt liv kommer att bli bättre om jag äter för mig själv och inte för att andra ska bli glada men jag håller inte med. Om jag äter blir jag ju tjock det vet jag ju och jag vill inte. Jag vill tappa ikt och se ut som ett skelett som alla andra fina gör. Jag blir så triggad av att se andra tjejer eller killar som jag tycker är smalare och jag vet inte vad jag ska göra. Mitt största problem är att jag inte kan hitta något som motiverar mig till att vilja leva ett liv för jag tycker det liv jag lever är så mycket bättre än mitt gamla och jag vill aldrig lämna ifrån mig det här. Jag har också redan planerat att jag i framtiden kommer bli vegan och sluta äta när jag är vuxen för då kan ingen stoppa mig. Jag vet bara inte vad som skulle hjälpa. Ibland tror jag att en vän kan hjälpa men det är nog inte så för det finns inget som skulle kunna vara bra med att älska sig själv eller gilla sig själv jag tycker allt är mycket bättre även fast det är sjukt jobbigt varje dag så känns det som att om jag försöker få ett liv kommer det bara få dåliga konsekvenser.

HUR SKA JAG GÖRA?

Förtvivlad 14-årig tjej

BUP svarar:

Hej!

Det är inte svårt att förstå att du känner dig förtvivlad. Vem skulle inte känna så om man bara ser fel på sig själv, om man hatar sig själv, om man inte kan se sig själv som man verkligen är med sina goda och svaga sidor - alltså som en vanlig människa som de allra flesta av oss är. Det var en retorisk fråga för svaret är givet: man mår i så fall helt enkelt pyton. Det gör du med.

Vi brukar inte ställa diagnos utifrån ett mejl men det i ditt fall står helt klart att du har en allvarlig problematik med ätstörning. Det är tydligt att du har tappat greppet både om ditt yttre och om ditt inre, du pressar dig till det yttersta utifrån helt orealistiska målsättningar. Till exempel när det gäller dina inre egenskaper kan man fråga hur skulle du kunna vara bättre i skolan när du har toppbetyg - är det bara fel? Exempel på din extrema uppfattning om utseendet är att du tycker att de riktigt snygga ser ut som ett skelett. 

Ett grundläggande dilemma är att du å ena sidan inte vill ändra på det som du håller på med fast du å andra sidan erkänner att du mår jättedåligt, du skadar dig själv och börjar tappa livslusten. Att du ändå skriver till oss betyder för mig att du någonstans innerst inne vill få en förändring. Bara du är så rädd att du förlorar något som nu ger dig åtminstone en falsk trygghet. Men nu kommer allvaret.

Din extremt negativa självbild och oförmåga att äta balanserat är ett mycket farligt  tillstånd som snabbt kan bli livshotande. Som jag läser mellan raderna i dit mejl så finns det en familj omkring dig som kan se hur du trixar med maten och magrar. Men de kanske inte förstår allvaret, granden av dina problem helt och fullt. 

Det står klart att du behöver professionell hjälp snarast möjligt. Nej, det räcker inte att tala med vänner, hur hjälpsamma de än är. Jag tror att det har gått så långt att antagligen även dina föräldrar behöver hjälp att bättre kunna förstå dig, förstå problemens omfattning och rådgivning hur de kan stötta dig. Ätstörning med självskadebeteende och självmordstankar med en genomgående negativ självbild är  en komplex och svår problematik som kräver professionell behandling och stöd till familjen.

Du frågar hur du ska göra. Så här ska du göra: 

Tala med dina föräldrar och visa gärna mitt mejl för dem. Det kan underlätta att gemensamt ta nästa steg som är att kontakta den BUP-mottagning du geografiskt tillhör (adresserna finns på vår hemsida). Jag bedömer ditt tillstånd båda komplicerat och farligt och därför vill jag trycka på att du gör detta. Det är viktig, att när ni ringer till BUP, framhålla alla delar av problemen som du har, alltså ätstörningen, självskadebeteendet och dina självmordstankar.

Var inte rädd nu att du tappar något du har  och inte får något som är bättre. Det får du om du följer mina råd. Om du fortfarande tvivlar kan du få påfyllning till din motivation och mer konkreta råd genom att gå in på shedo.se som ger råd och stöd till personer som har just den problematik du har. Men lura dig inte, det här steget kan stärka dig i att söka behandlingshjälp, men det ersätter inte den behandling du i alla högsta grad behöver. Även skolsköterskan eller skolkurator kan stötta dig i detta. Men rakaste vägen är att gör så som jag i första hand föreslår, direkt kontakta BUP.

I de korta artiklar/frågor och svar jag bifogar här nedan hittar du också en del uppmuntran och vägledning och du ser också att du inte är ensam med dessa svårigheter. 

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta