Medicinering eller annan behandling vid depression

Hej 

Jag har en fråga som handlar om medicinering vid depression. 

Jag tror att jag har en depression men jag vill absolut inte ta någon medicin emot det. 

Eftersom det inte går att bevisa att det faktiskt är något fel med hjärnan med någon som har depression, hur kan man då behandla det? Hur kan man behandla något som inte finns!!?

Allt medicinen egentligen gör är att förhindra normal hjärnfunktion. Man skapar en obalans, ironiskt nog. Den så kallade medicinen är bara ett NERVGIFT som skadar oss.

Jag vill egentligen kunna prata med någon om hur jag mår men om jag berättar om hur jag vill dö lär jag bli påtvingad massa gift.

Hur ska man kunna lita på psykiatrin när de fortfarande använder elchocksbehandling, grillar folks frontallober. I stället för att få hjälp blir man  förstörd. Ibland tycker jag att dagens samhälle inte kommit mycket längre än 1800talets

BUP svarar:

Hej!

Du verkar ha en del mycket bestämda åsikter om hur behandling av depression eller självmordstankar går till på BUP. Dessvärre är din uppfattning baserat på felaktiga grunder. 

Först tar vi det här med depression. Faktum är att båda enligt Socialstyrelsens och BUP:s riktlinjer gällande depression är det första alternativet någon form av psykoterapi, till exempel kognitiv beteendeterapi, för  att låsa upp kortslutningar i tänkandet, förändra tankesätt och träna upp nya beteendemönster som gör att patienten mår bättre. I många fall blir även familjen inkopplad i familjesamtal för att öka förståelsen för barnet i familjen och hjälpa föräldrarna att de också bättre ska kunna hjälpa och stötta sina barn.

Samtal alltså är det första alternativet. Bara när man har uttömt dessa möjligheter och i vissa särskilt svåra fall av depression rekommenderar man även behandling med antidepressiv medicinering. Detta alternativ ska alltid diskuteras med patienten respektive med föräldrarna. Överhuvud taget är grundprincipen att patienten ska få information om de olika möjliga behandlingsmetoderna och val av metod ska ske i samråd med patienten (hos barn även med föräldrarna). Tvång används aldrig och kan inte ens användas när man går på BUP bara ifall man är inlagd. Detta sker i ytterst sällsynta fall om det är direkt och omedelbar fara för patientens eller någon annans liv.

Alltså om du känner dig deprimerad  så ska inte din felaktiga uppfattning om tvångsmedicinering hindra dig i att söka hjälp. Läs mer om vad som händer på BUP vid depression i en bifogad länk här nedan.  

Egentligen samma princip gäller om man vänder sig till BUP för att man har självmordstankar. Om detta kan du också läsa mer i den andra bifogade filen här nedan. Kort kan jag säga att man i första hand samtalar och försöker reda ut vad som ligger bakom självmordstankarna, vad det är i barnets/ungdomens liv som inte fungerar och som gör att man tappar livslusten;  hur kan man  ändra på dessa omständigheter och inte minst vilket stöd barnet/ungdomen behöver hemma eller/och i skolan för att må bra. Inte heller vid självmordstankar är medicin det första behandlingsalternativet.

När det gäller elchockbehandling är det omdiskuterat och användes mycket sparsamt i vuxenpsykiatrin och ännu mer sparsamt inom barnpsykiatrin. Men metoden betyder inte att man "grillar frontallober på folk" och många studier visar att patienter som inte kunde bli bättre med andra metoder fick god hjälp med denna metod. Det sker idag inte på det sättet som det gjorde på 1800-talet. Som sagt med tanke på vissa risker som metoden innebär använder man elbehandling om inget annat har hjälpt.

Nå, jag tycker att dina funderingar kring behandlingsmetoderna är viktiga och befogade. Men du verkar vara för snabb i dina slutsatser och det kräver mer kunskap om hjärnans fungerande för att förstå hur medicinen hjälper när det bara finns viss obalans i hjärnans ämnesomsättning. Jag tycker att du kan gå till BUP, berätta om de problem du har och ställa dina frågor om behandlingsmetoder. Förmodligen kommer du att dra andra och nya slutsatser än vad du har idag.

Det viktigaste är att du får hjälp, för att det låter du förstå att du har en del problem. Om du trots allt vad jag sagt här inte vill vända dig till BUP kan du gå till ungdomsmottagningen och få hjälp genom samtal där. På nätet kan du gå in på självmordslinjen eller på bris.se och chatta med någon om dina problem.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta