Mår inte bra, vet inte varför

Jag mår inte bra, inget tvivel på det. Men det värsta är att jag inte vet varför... Jag går första året på gymnasiet och har ångest över allt som hör detta till. Den sociala biten är kanske inte min starkaste sida, jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig eller säga och jag har väldigt svårt att hålla uppe en konversation. Redovisningar framför klassen, ha idrott eller bli tilltalad i större grupp är det VÄRSTA jag vet. Jag blir torr i munnen, mår dåligt och på gränsen att börja lipa. Jag är jätterädd för vad folk tycker och tänker om mig och vill inte att folk ska tycka jag är konstig. 
Jag går inte på fester eller umgås inte med mina vänner på fritiden vilket leder till att jag förlorar många vänner för dem tycker jag är tråkig osv...

Jag har börjat utveckla ett självskadebeteende, vilket jag nästan skäms för. Men de är ingen i familjen som märker någonting överhuvudtaget. Jag är äldst av fyra och med mig ska det inte tillkomma några bekymmer liksom, dem har redan fullt upp med mina syskon. Att må dåligt är, enligt dem, fjantigt och det gör man bara med flit osv. Detta innebär ju såklart att jag inte vågar prata med dem om någonting.

Jag får ofta tvångstankar och känner grov ångest och får panikkänslor om jag inte gör det rösterna i huvudet säger åt mig. 

Asså jag vet inte riktigt vad jag ska berätta mer, har så svårt att sätta ord på mina känslor... 

Snälla hjälp mig..

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Du mår inte bra och vet inte varför säger du. Men i ditt brev lyckas du på ett tydligt sätt beskriva dina svårigheter.

Du har svårt att hålla uppe en konversation med andra och du drar dig undan från kamrater. Du tänker att andra tycker du är tråkig.

Det låter som du därför blivit mycket mer ensam än du själv vill. När man själv drar sig undan kan andra uppfatta en som att man inte vill ha kontakt. Men det tror jag du vill om det inte kändes så svårt.

Också skolarbetet blir tungt för dig med muntliga redovisningar och att synas inför andra.

Du beskriver en brist på stöd hemma.

 Det är inte svårt att förstå att du känner ångest och att du försöker hitta ett utlopp genom att självskada.

Men att skada dig själv är ingen bra utväg. Du behöver istället samtala med någon om hur du mår. Dina svåra känslor är inte alls konstiga utan en naturlig reaktion på dina svårigheter. Känslorna är värda att tas på allvar och att förstås i ett sammanhang. Det är då man kan hitta vägar fram till att göra det bättre.

Att dina föräldrar tycker det är fjantigt att må dåligt kan förstås göra det ännu svårare för dig att ta dina känslor på allvar. Men föräldrar har inte alltid rätt. Dina föräldrar kanske inte själva har blivit bemötta med känslomässig förståelse under sin uppväxt och kan därför just nu inte bättre.

Men du kan tala med någon annan. Kanske du först kan vända dig till skolkurator eller skolpsykolog eftersom svårigheterna visar sig i skolan. PÅ BUP och på vårdcentralen kan du också få hjälp men då behöver även dina föräldrar vara delaktiga. Det kanske du inte vill men det låter som dina föräldrar också behöver stöd i hur de ska kunna hjälpa dig på ett bra sätt. Du kan också vända dig till ungdomsmottagningen och chatta med shedo, en chatt för självskadebeteende eller med tjejzonen.

Varmt lycka till!

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta