Jag drar ner min vän

Hej.. Jag vet inte vad jag ska göra... Jag drar ned en av mina allra bästa vänner i mörkret jag kämpat med i 4 år. I femman började ätstörningen komma I 6 an kom prestationsångesten i sjuan självskadandet och sjämordstankar å i åttan allt värre. Ätstörningen, prestationsångesten, självskadebeteendet, självmordstankarna och självmordsförsök...

Grejen är den att min kompis har funnit där för mig. Hela tiden. Även mina andra kompisar, speciellt i klassen.  Även fast jag svikit å ljugit för dem gång på gång  så har de stått kvar.

Förra våren började min kompis få mer å mer prestationsångest. Hen var missnöjd med sig själv å ville bli smalare, få thi gaps osv. Jag hjälpte henne å gav henne tips å vi trigga varandra. Sen vart jag rädd hin skulle avslöja allt så jag drog mig ur å ljög jag var frisk nu. När sommaren kom börja vi trigga varandra igen. Vi åt knappt någonting tränade asmycket å gick ned i vikt. När skolan började förstod jag att det inte var sunt att jag lärde henne hur man kräks osv.  Så, jag gick till skolsyster å "skvallra" på min kompis, men berätta inget om mig själv( under våren gick jag en kort tid his skolkuratorn ang ätstörningz men ångrade mig å ville gå ner i vikt så ljög mig ur) och min kompis började få striktare mateegler hemma osv (hennes storasyter har anorexi) medans jag fortsatte och förstod hon var avundsjuk att jag lyckades men inte hon, spec när massor i klassen frågade henne vd som hände med mig, om jag svälte mig själv igen, om jag gått ner i vikt, varför jag inte åt(1, när jag fick veta det vart jag i chock, visste inte ens de visste om våren) min klass gick till min mentor å "skvallra"  på mig. Hamna i bråka med min kompis, och sa ifrån mig massa vänner (bad dem sluta höra av sig till mig) och försökte ta mitt liv. Missslyckade p bup å allr varr inkopplar. Min kompis fick enorma skuldkänslor då hon trodde det var hennes fel osv..

Iaf vvart allt bättre ett tag, men när bup sa att jag mådde bra å endast behövde komma var tredje mån(ngn rutin efter suicid?) trots att jah berättat att jag spydde upp mat, svalt i perioder å hetsåt andra,  skärde mig ajälv, fortfarande. Hade tankarna. Berättade aklt. Men fick till svar der var normalt tänkande hos en tonåring. Jag började då tvivla på mig själc å tänkte att då det inte är sjukr kan jah fortsätta. 

Nu iaf, min kompis försökte ta sitt liv för två v sedanm. Hon kom igår morse å berötta för mig att hon hade tankar att svälta sig i två veckor av diverse anledningar men både ville å inte ville å hon ville ha hjälp av mig vad gon skulle göra. Sen for vi å käka hamburgare å sen.. Vaktade jag utanför toab när hon spydde å hon vakta närbjag spydde.  

Jag är en sån dålig vän,  jag vet inte vad jag ska Göra..  

Förtvivlad

BUP svarar:

Hej!

Din signatur säger allt om hur du mår och jag tycker inte att det är förvånande att du mår som du gör. Det är två olika delar, rättare sagt två olika problemområden du skriver om. Det första är att du själv har (eller har haft) en rad rätt så allvarliga problem som du räknar upp i början av ditt mejl. Och det andra är att du och din vän har byggt upp en mycket destruktiv relation. Tyvärr är ni inte ensamma om detta. Kompisar påverkar varandra och det är inte alls ovanligt att de - precis som du skriver - triggar varandra och drar varandra djupare och djupare i en psykisk ohälsa. Att de sedan får dåligt samvete och känner ett ansvar för det som händer ingår i detta mönster men det gör ofta att alla iblandande mår ännu sämre. Det gör du med.

Din kontakt på BUP blev glesare efter att du verkar ha fått en del hjälp och du mådde bättre. Men nu är det dags att du får mer hjälp igen. Det låter inte bra att du fick höra att dina tankar är bara normala om det innebär att du inte får den hjälp du i nuläget behöver. Har du avslutat kontakten där eller finns det planerat återbesök? Jag tycker att du och dina föräldrar måste vara tydliga med att du fortfarande håller på med att spy upp maten och hetsäta och att du fortfarande håller på med ditt självskadebeteende. Det handlar alltså inte om dina tankar utan det handlar om vad du gör som är skadligt för dig!

Om du ändå inte får den hjälp du behöver kan man alltid be om att få byta behandlare eller vända sig till enhetschefen (jag bifogar här en liten artikel om detta, läs och visa den för dina föräldrar om du vill).

Det är helt avgörande att du får hjälp med dina egna svårigheter och självdestruktiva beteende. Sedan är det ett annat men också viktigt kapitel vilket ansvar du verkligen har för din kompis och vad det är som inte du är skyldig till eller ansvarig för. Din kompis behöver också i första hand de vuxnas stöd och behandling för egen del. Jag tycker ni båda två ska få behandling för var sina problem och bara därefter kan man börja diskutera hur ni kan bryta den dåliga spiralen i er relation. Ibland kan man behöva ta en paus för att sedan börja på en ny kula och bygga en sund vänskap där ni stöttar och stärker varandra, där ni inte drar ner utan drar upp varandra när någon av er råkar hamna i en svacka.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta