Social fobi?

Hej!

Jag är är en tjej på 18 år som just nu går sista året på gymnasiet. Jag tror att jag har social ångest. Jag har varit blyg så länge jag kan minnas. Jag har aldrig gillat att träffa människor som jag inte känner väl, jag har aldrig varit särskilt utåtriktad. Men under gymnasiet har det gått till en helt ny nivå.

I nian tänkte jag att det skulle bli så skönt att få komma till en helt ny klass och kunna ta "en ny roll" typ.. jag har alltid varit den tysta tjejen och har aldrig tagit mycket plats eller synts mycket. När jag kom till gymnasiet fick jag precis samma roll som innan och hade svårt att öppna mig till alla nya människor. Jag började bli stressad och grät typ varje dag när jag kom hem från skolan för att jag kände prestationsångest  (gick teknik). Jag bytte sedan till estet och stressnivån sjönk lite. Men någon gång här började jag må allt sämre i sociala sammanhang. Att vara i fokus är något av det värsta jag vet och när jag kommer i fokus eller när jag riskerar att komma i fokus blir jag helt varm och svettig, jag rodnar jättemycket  (vilket är helt sjukt jobbigt), jag får hjärtklappning och hög puls. Det är jättejobbigt. Jag har nog inte velat inse det, men jag tror att det kan vara social ångest. Jag är väldigt tyst och är rädd för att folk ska se mig som tråkig eller dryg. Jag tänker hela tiden på Jag folk tänker om mig. Känns som att alla ser på mig och dömer mig hela tiden. 

Jag känner också stor oro inför sociala händelser. Tex när jag skulle ha en lektion i en ny byggnad och jag inte visste vilken av två dörrar jag skulle gå in genom. Jag oroade mig i över en vecka över att ta fel dörr och att någon skulle se mig.

Jag rodnar så fort jag pratar med en lärare eller någon jag inte känner väl. Jag är alltid genomsvettig när jag kommer hem från skolan och kan inte ha på mig vilka kläder som helst för har svettfläckar som är jättestora. Jag vill söka hjälp. Jag vill veta om det är social ångest. Men jag vet inte hur jag ska kunna berätta för mina föräldrar. Jag vet att de bara vill att jag ska må bra, men varje gång jag funderar på att berätta skjuter jag bara upp det. Jag har varit hos läkare på grund av min höga puls. Ingen mer än jag vet att pulsen är så hög eftersom jag tycker det är jobbigt att prata med folk jag inte känner väl och speciellt en auktoritet, som en läkare. När jag är hemma är min puls normal, men i skolan kan den ofta vara en bit över 100. Det är jobbigt att gå runt och känna sig rädd hela tiden.

Jag vet bara inte hur jag ska kunna berätta för mamma och pappa. Känns som att de kommer tänka att jag överdriver och bara ska komma över mina rädslor, men jag vet ju att de kommer vara förstående. Jag vill bara bli av med dessa floder av svett och rodnad och hjärtklappning. Jag blir även darrig och det har hänt att jag har känt lite yrsel i sociala situationer. 

Är det konstigt att jag har så stora problem i vardagliga situationer men att jag kan stå på scen och ha konserter utan samma ångest? 

Jag klarar mig i skolan. Jag står framför klassen när jag måste, men är helt slut efteråt. Kan jag ha social ångest ändå?

Hur ska jag förmå mig själv att berätta?

Hur lång tid tar en utredning av social ångest? Hur lång tid tar det att få en diagnos? 

Låter detta som social ångest? Jag måste bara veta innan jag kan berätta för någon och faktiskt söka hjälp. Jag vill verkligen berätta. Det enda jag vill är att kunna prata utan att rodna. Eller att kunna ha på mig en tröja utan att vara rädd för att svetten ska synas... 

Vill bara kunna leva lugn.

BUP svarar:

 Hej!

För att ställa diagnosen social fobi krävs ingen omfattande utredning som vid de neuropsykiatriska diagnoserna. Men det krävs flera samtal och eventuellt ifyllande av frågeformulär. Social ångest är ingen diagnos i DSM systemet utan diagnosen heter social fobi.

Men det är viktigt att tänka på att diagnoser mer är att se som en beskrivning av svårigheter än som en upptäckt sjukdom. Du har ju som du själv beskriver stora svårigheter i sociala situationer och som gör vardagen besvärlig för dig. Kan det inte vara tillräckligt att du beskriver dina svårigheter för dina föräldrar? De vet kanske redan en del om dem?

Att du kan stå på scen och ha konsert är inget som behöver vara konstigt. Det är ett speciellt sammanhang och något som du kanske gör ofta. Och det är viktigt att inte undvika det man är rädd för, för då kan rädslan lätt förstärkas. Istället ska man försöka gå emot sin rädsla.

Du ska också söka hjälp genom att beskriva dina svårigheter. En eventuell diagnos ställs där och då. Du behöver inte själv ha diagnosen klar innan du söker hjälp.

Om du kommer att få diagnosen social fobi går inte att säga bara utifrån ett brev, men jag tycker absolut att du ska söka hjälp. Livet kan komma att bli både enklare och roligare om du bättre kommer tillrätta med detta.

Vänd dig till din vårdcentral.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta