Svårt att förklara hur jag känner

Hej!

Jag har mått dåligt under väldigt lång tid. I 6an började jag märka av det mer. Nu går jag andra året i gymnasiet och jag känner att jag orkar inte mer.

Jag känner att jag börjar bli paranoid och får för mig saker jag vet inte är sant egentligen som att min parnter skulle vara otrogen vid upprerpande tillfällen. Detta kan antagligrn också bero på att jag är så himla självkritisk och verkligen hatar på mig själv varje dag.

Ofta, nästan varje dag så känns det som att någon river i mitt bröst, som att det är någon som äter upp mitt hjärta. Jag tycker alla mina klasskompisar är fake och att ingen skulle backa mig om det var något, även fast jag haft väldigt bra relationer med dom. Jag tycker ingenting är kul och jag blir oftast väldigt väääldigt nedstämd och ledsen när jag är ensam. Oftast under skoltid och ibland om jag har orken att träffa någon så kan jag sätta ett leende på läpparna som ingenting. Men jag har ganska skitit liv och det händer dåliga saker ganska ofta. Jag har en kille som jag älskar och han älskar mig, det är jätte bra mellan oss och en bästavän och dom ger allt till mig. Men även dom två kan jag få för mig skulle såra mig, att dom skulle göra något ont mot mig. Jag tror att detta har blivit så på grund av en händelse som skedde under sommarlovet då en som var min bästavän hade samlag med min lillebror då hon sagt och lovat mig att något sånt aldrig skulle hända och att det var vidrigt. Det gjorde så att jag sa upp vänskapen. Dessutom tar jag allt personligt hela tiden. 

Jag har försökt prata med folk men det känns inte som att dom fattar att jag verkligen har något problem. Jag känner att jag börjar bli galen och jag orkar inte leva mer för jag tycker det är så himla jobbigt. Jag hade aldrig tagit mitt liv, men jag orkar verkligen inte finnas. Vissa dagar är ju självklart bättre och då känner jag inte såhär, även fast jag är så himla ledsen. Men nu är det ofta och jag vet inte vad det är för fel på mig och vad jag ska göra för att folk ska fatta det. Jag har då snackat med kuratorer, skolsyster och en gång gick jag till psykolog. Jag har bättre dagar och då kan det vara svårt att förklara hur jag känner, men dom är alltid där. Självklart är det inte bara dessa grejer jag har tagit upp utan det är andra saker och mer i min bakgrund som är antagligen är anledningen till detta. 

Jag behöver hjälp och jag försöker ta hjälpen men det känns som att ingen går och nås, jag ringer och hamnar i köer och jag hinner ändra mig och tänker att jag bara överdriver.  Går till skolsyster och känns som jag bara kommer när hon inte är där. Men jag behöver verkligen någons hjälp..det finns så mycker mer och säga. Jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen med mig själv

R

BUP svarar:

Hej!

Så kämpigt du verkar ha det- och haft det en längre tid! Jag tycker du reflekterar klokt och eftertänksamt om de svårigheter du upplever och dina tankar om vad det kan bero på.

Du nämner att du har varit med om flera tråkiga upplevelser och besvikelser i ditt liv och i dina relationer till andra. Det är inte ovanligt att sådana erfarenheter kan leda till att det ibland kan känns svårt att känna tillit till andra och i sina nära relationer, även om det är ömsesidiga och goda relationer man också har. 

Jag uppfattar att du önskar få en samtalskontakt på nytt, och att du tidigare har varit och pratat med skolsyster, kurator och psykolog men att det kanske inte har varit så lätt för dig då att få fram det du bär på.

Du skriver att din sinnesstämning kan skifta och att du när du mår bättre känner att det blir svårt att få fram och berätta om de känslomässiga svårigheter du upplever under sämre dagar, stämmer det? 

Ibland kan det då vara till hjälp att skriva "dagbok" över sina känslor och tankar som du upplever vid problem. Dels kan det hjälpa till inför sig själv att finna ord för hur man mår och upplever saker på ett djupare plan, dels kan du ha stöd av din dagbok eller anteckningar, och kunna att utgå ifrån dessa när du går på samtal hos någon.

Du kan pröva vända dig till Elevhälsan som du tänkt för samtalskontakt. Du skulle också kunna vända dig till en ungdomsmottagning, se UMO som erbjuder samtalskontakt för unga.

Föreningen Tilia är ett annat ställe som jag kan rekommendera. De har möjlighet att ge stöd bland annat via chatt eller på telefon. De volontärer som arbetar där har själva mått dåligt. Kan vara värt att ta en titt på deras bloggar, tycker jag.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta