Glömmer bort det verkliga livet

Glömmer bort det verkliga livet

Hej! Under en lång tid har jag kännt mig väldigt nere, ensam, inget är kul längre, gråter mycket i min ensamhet osv och är ganska säker på att jag är deprimerad. Under hela mitt liv men mest nu har jag min egen fantasivärld att jag fantiserar om livet jag önskade jag hade, att jag var snygg, känd, mycket vänner och ofta tex en släkting som är en kändis. Jag kan ligga i timmar och bara fantisera/dagdrömma om det. Sedan så pratar jag mycket med mig själv, mest när jag är glad eller frustrerad. Inte när jag är ledsen. Ena stunden med andra är jag glad och skrattat (mest fejkar jag det men jag ses som den gladaste personen i världen hos andra) men så fort jag går undan i mitt rum så stor bölar jag och allt blir så mörkt. Det känns på något sätt som att nått är fel på mig. Inte så stort så man märker om man träffar mig men när jag blundar kan jag ibland se "ansikten" som formas....? Typ hela min familj har olika diagnoser som tex: deprission, autism mm. Fast inte jag. Skulle de vara möjligt att jag har någon diagnos som jag kan få medicin För? För att dehär med att jag fantiserar och glömde bort De verkliga livet vill jag få Bort och allt annat jag skrev. 

Alexxxxisss<3

BUP svarar:

Hej!

Att fantisera om att ha ett annat liv än vad vi har är inget konstigt, det tror jag de flesta ungdomar och även vuxna gör då och då. Det hänger ihop med att knappast någon har ett helt perfekt liv och då tänker man hur det vore att vara någon annan. Någon annan som man målar upp för sig själv som ideal. Till en viss del är det en tankelek som man tar till som avkoppling och återhämtning under vissa stunder men sedan återvänder man till sitt verkliga liv, med sina ömsom roliga ömsom sorgliga, mödosamma delar. 

Att du själv har fantasier om ett idealiskt liv du önskar du skulle vilja ha är alltså inget bekymmer i sig. Livet vore tråkigt utan våra dagdrömmar som till och med kan motivera oss att nå vissa mål. Men du skriver om också att du känner dig ofta ledsen, deprimerad, och du tror att det kan vara något fel på dig. Här spelar det säkert in att det är flera i din familj som har olika diagnoser. Inte konstigt alltså att du också tänker i sådana banor. Man blir alltid påverkad av det som finns i ens närmaste omgivning.

Ändå måste jag säga att även att du många gånger känner dig ledsen tyder inte nödvändigtvis på någon typ av diagnos. Man kan ha helt rimliga orsaker till att känna sig ledsen, nedstämd eller vilsen. Det viktigaste är att du har någon att tala med om hur du mår, vad du känner, vilka tankar far genom ditt huvud när du är ensam, hur du kan se på ditt liv utifrån olika perspektiv, se det goda med det dåliga. 

Vem kan tänkas att du skulle kunna dela dina tankar med? Finns det någon vuxen i din familj, i din närhet? Vem kan du tala med om vad det innebär för dig att några har de problem som deras diagnos betyder?

Om det  inte finns någon i din närmaste omgivning du kan tala med rekommenderar jag att du vänder dig till ungdomsmottagningen där du kan få råd och stöd. Behandlarna där träffar många ungdomar med liknande problem du har. Du kan också söka stöd och samtalspartner på tjejzonen.se

Jag tycker inte att det är medicin du i första hand behöver, utan samtalspartner för att reda ut vilka olika saker som egentligen bekymrar dig. Det ger ingen medicin svar på. Ytterligare möjlighet är att ringa till vårdcentralen och fråga om de har psykolog- eller kuratorsmottagning som många vårdcentraler har infört. BUP-mottagningen kan ni också kontakta med då kommer du att behöva en förälder som är med åtminstone i en del av kontakten. 


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta