Tänker på sånt som skrämmer mig, fast jag inte vill

Hej. Jag är en tjej på 14 år. Jag har i ungefär två år varit säker på att det är något fel på mig.

Jag har i perioder mått väldigt dåligt och skärt mig. Jag har stött bort vänner och familj, och låst in mig och vägrat prata om det. Den senaste gången det här hände var för lite mer än ett år sedan. Mitt minne från den här tiden är väldigt blekt, jag minns inte hur länge det varade eller hur jag kom ur det.

Men jag kom ur det i alla fall.

Sedan dess har jag mått förhållandevis bra, men jag har fortfarande väldigt lätt för att bryta ihop och gråta och jag skär mig då och då.

I slutet av sjuan och nu i åttan har mycket förändrats med vännerna i skolan. Jag har förlorat de flesta av dem, och även om jag har ett par nära vänner kan jag inte prata med dem om detta eftersom de inte skulle förstå.

Alla dessa förändringar gör mig stressad och orolig och då mår jag ännu sämre.. Jag hade en ångestattack för någon dag sedan, och det var första gången någonsin. Jag kunde knappt andas och flämtade efter luft, och det var en väldigt obehaglig upplevelse.

Denna attack kom i samband med att jag "förlorade mig i tankarna". Jag gör det ibland, jag tonar ut och tänker på universum och Gud och meningen med livet och till slut är jag så uppskruvad och förvirrad att jag börjar gråta.

Jag är rädd att jag ska hamna i en sån här "period" igen, och det vill jag inte för jag minns inte vad som hände.

Jag har stora problem med att fokusera på en aktivitet, inte i skolan utan privat. Jag vet inte vad jag vill och jag ändrar bana och tankegång och värderingar blixtsnabbt.

Det är ett kaos i mitt huvud, alla tankar och känslor är som en storm och jag kan inte kontrollera dem. Jag tänker ofta på sånt som skrämmer mig, fast jag inte vill. Jag kan bara inte få bort tankarna ur huvudet.

Folk i skolan upplever mig som konstig eftersom jag inte tillbringar mitt liv på sociala medier som alla andra, utan är själv eller med mina få nära vänner.

Det är så mycket i mitt huvud och jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag vill bara fungera normalt, vilket jag gör utåt sett. Men på insidan mår jag dåligt och jag vet inte vad jag ska göra.

Finns det någon jag kan prata med om det här? Inte en psykolog utan någon annan? Jag kan inte prata med en psykolog för då skulle min mamma få veta och det vill jag inte.

Jag undrar bara om det finns någon som skulle kunna hjälpa mig att lista ut vad det är för fel.

Tack på förhand.

S

BUP svarar:

Hej S, tack för ditt brev.

Även om du säger att du mår förhållandevis bra så tycker jag ändå att det låter som du har det väldigt tufft just nu och det är bra att du skriver till oss. 

När man, som du, har väldigt mycket tankar som far i huvudet och som handlar om skrämmande saker så tror jag att det är naturligt att försöka göra saker som blockerar det jobbiga. Tyvärr är det ju svårt att hindra tankar och känslor, de kommer ju av sig själv, eller hur? Dessutom tycker jag att om man verkligen försöker att inte tänka på en viss sak, intalar sig själv att man inte ska, då kommer de nästan ännu mer intensivt. Känns det igen?

Jag tror du är inne på helt rätt spår när du tänker att du skulle behöva prata med någon. För prat hjälper. Att våga tala om det skrämmande kan gör tankarna mindre obehagliga. Du vill inte att din mamma ska få veta att du mår dåligt och jag blir ju såklart nyfiken på varför det är så? Tror du att hon inte skulle förstå? Skulle hon bli ledsen eller arg, eller litar du inte på henne? Även om jag tycker att det är bra att föräldrar får veta om deras barn mår dåligt så vet jag också att det väldigt många som väljer att inte berätta. Det gäller för övrigt vuxna också. Det finns några ställen du kan vända dig till för stöd, utan föräldrars vetskap och där du kan vara anonym om du vill det. På BRIS kan du chatta med en kurator på kvällstid. Tjejzonen har också öppet på kvällarna för chatt eller telefonstöd. Du kan prata med en präst, rabbin eller imam som har tystnadsplikt. UMO har också möjlighet att ge samtalsstöd. Det viktigaste är att du hittar någon som känns klok och inkännande och förhoppningsvis kommer du, så småningom, tycka att det känns okej att även prata med din mamma om hur du har det.

Ett sätt att få de jobbiga tankarna att "lugna ned sig" lite är att försöka hitta något eller några bra strategier som distraherar dig när det blir för brusigt och stökigt i huvudet. T ex lyssna på en ljudbok, gå ut och springa, lära sig sticka eller virka, kolla på något man gillar på TV, spela spel eller liknande. OBS! Dessa tips tar ju inte bort det jobbiga, men kan hjälpa för stunden, i stället för att till exempel skära dig. Det finns också saker du kan göra som kan ge lättnad i de där lägena när du håller på att gå under när känslorna och ångesten kommer som en storm. Du kan hitta bra tips på Snorkel under rubriken "Vad göra". 

Varmt lycka till och sök stöd. Det finns hjälp att få.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta