Tomhet är mitt liv

Depression och tomhet är mitt liv. Jag låtsas vara normal bland andra människor, men på insidan, känner jag inget. Det är inte så hemskt som det kan verka. Jag vet att jag är trasig, men jag bryr mig inte. Jag är van vid det. 

Jag tänker varje dag på om jag ska ta mitt liv. Vad skulle hända? Skulle jag kunna få ha lugn och ro på det viset? Svårt att säga. Fast, måste man verkligen nå svaret innan man tagit reda på det själv? Livet är en slump. Jag är här nu och jag kommer att dö. Är verkligen datumet jag dör på viktigt? Måste att dö verkligen vara en dålig sak? Åsikter. Allt, rätt och fel, beror på den åsikt du har. Om jag inte känner att jag inte får ut något av att leva, är det då värt det att stoppa mig? "Du kan ångra dig!" "Folk älskar dig". Ja, en del älskar mig. Jag älskar inte de. När jag var yngre var min katt min tröst, min skatt. Nu, tja, hon är en katt. Inget mer än det. 

Och ja, vem vet, jag kanske hade ångrat att jag tog mitt liv i framtiden. Men varför skulle det vara så viktigt? Mitt liv är ett av billioner liv på den här jorden. Den kan leva vidare utan mig. En del jag känner kanske skulle bli ledsna. Men ärligt talat, vad spelar det egentligen för roll? Om jag väl bestämt mig att ta mitt liv finns det väl ingen vitts med att oroa sig över det man har valt att lämna. Jag är okej med att enligt society göra så kallade "dåliga val". Jag bryr mig bara om min åsikt, här och nu. Jag lever inte för relationer eller kärlek. Jag lever för att fylla mina behov. Äta, sova, ha sex. Jag är trött på det. Jag är trött på att göra som andra säger. Gör det, var med mig, gå till skolan.

Traumatiserad? Jag är inte traumatiserad. Jag har aldrig i mitt liv varit mobbad. Jag har en varm och stabil familj som gör allt för att jag ska ha det bra. Jag har kompisar, också en "bästa vän". Min irriterande 8 åriga lillasyster kanske är den enda jag skulle tycka synd om om jag tog mitt liv. 

Jag vet inte varför jag är så här, jag kan inte hitta någon anledning. Inte för att det spelar någon stor roll för mig. Jag brukar bara få sådana frågor. För några år sedan började jag gå till en kurator. Man hade väl kunnat säga att jag fortfarande hade en gnutta hopp då. Om att få "hjälp" det vill säga. Jag berättade en del saker som tyngde mitt hjärta, men höll det alltid på en regelbundet normal nivå utan att spåra ur. Jag frågade en hel del om anti-depressiva, men de sa alltid nej. Haha. Tiden gick, och.. Jag är här. yaaay!! Hahaha. Jag får alltid lov att hålla ihop mig själv. Pratar alltid med mig själv när jag har chansen, eftersom den enda personen som 100% förstår mig är.. Mig. Haha, i alla fall, jag skriver hit för att.. Hm.. Få ett svar? Jag antar att jag vill se om ni har någon poäng i det ni säger här. Jag hatar folk som släpper ut personlig information som denna fritt på sociala medier för att få uppmärksamhet. Så jag gör det här istället, som är mer appropriate. Jag låter säkert som en douche, vilket jag ärligt talat på insidan är. Så wow. Det här var kul. Hejdå :D

Sof

BUP svarar:

Hej!

Så mycket tankar som surrar i dig!

Du sitter med det man brukar kalla för existentiella grubblerier.

I vissa skeden i livet är dessa tankar vanligare än annars. Till exempel när man är mellan barndom och, ska vi kalla det vuxendom? För just då är de stora frågorna som mest aktuella: Vem är jag? Vem/vad kan jag bli? Klarar jag det/mig? Duger jag? Vad är målet och meningen med allt?

Oavsett ålder man befinner sig i är det minst lika plågsamt när livet känns tomt och meningslöst, som när det känns kravfyllt. Då kommer ofta den där tanken på att för egen hand avsluta det liv man har fått.

Tyvärr är självmord inte något som man kan ångra, så som du tänkte när du skrev. Det är slutgiltigt. Det är alltså inte ett vägval, det är vägs ände.

Får man fråga: Vad menar du med att du är trasig? Vad är det du saknar som du tänker att du borde vara/ha? Har du blivit 'förstörd' av något? Eller handlar det mer om att du ofullkomlig och otillräcklig på det där mänskliga sättet?

Kan det vara så att du tycker att ditt liv är ofullkomligt? Är det så att du egentligen skulle vilja att ditt liv skulle ge dig mer? Det vill säga att du snarare skulle vilja leva mer än mindre?

I så fall, vågar du ta för dig, liksom passa på nu när du ändå är här på jorden att göra det bästa av den tiden?

Finns det något nu som ger dig lust och glädje, eller finns det något som skulle kunna ge dig det?

Finns det något som är gott och fint på jorden som du skulle vara beredd att kämpa för?

Oj oj, nu blev det många frågor. Ditt brev väckte så mycket tankar. Det skulle ha varit roligt att få prata en stund med dig! Synd att det inte går.

Jag hoppas att du hittar någon annan du kan prata med, att någon annan hittar dig. Du verkar vara en spännande person att lära känna! Eftersom du själv tror att du låter som en douche tror du säkert att jag skojar. Det gör jag verkligen inte!

Personer att prata med kan finnas lite var stans. Ibland behöver man ge det lite tid innan man känner att man trivs ihop, innan man får förtroende för  någon. Ge inte upp!

Brukar du läsa böcker? Eftersom jag själv läser mycket böcker kan jag inte låta bli att skicka med det tipset. När man tröttnat på katten och bäst blir förstådd av sig själv, kan det ge otroligt mycket att få sjunka in i en berättelse om någon annan i ett annat liv.

Du har mycket kvar att få och livet har mycket kvar att ge!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta