Haft grovt självhat så länge jag kan minnas

Jag har haft depression i ca 2 år nu och haft grovt självhat mot mig själv så länge jag kan minnas. Drabbades av panikångestattacker i slutet av nian och under sommarlovet hände det bara någon gång ibland. När jag kom hem från en utomlandsresa fick jag den värsta attacken någonsin och sedan låste in mig i mitt rum i 2 veckor i sträck. Åkte till mitt landställe i en månad resten av lovet sen och mådde jättebra. När vi åkte hem la min kropp av. Vet inte hur jag ska beskriva det men jag glömde bort vart jag var, vem jag var och vad som hände. Allt blev svart och jag frös till. 

Började ettan i gymnasiet idag och vantrivs oerhört mycket. Idag har jag haft 7 st panikångestattacker och dem börjar bli okontrollerade. Jag vill inte tillbaka till skolan, min depression känns värre än någonsin, jag har tappat lusten till allt jag någonsin brydde mig om och helst av allt vill jag bara dö nu. 

Kan allt ha förvärrats pga skolbytet ? Jag trivdes jättebra i min förra. 

Anonym idiot

BUP svarar:

Hej.

Tack för ditt uttrycksfulla brev, det är verkligen inte svårt att känna av hur tufft du har det just nu.

Du skriver att du har mått dåligt mer eller mindre i hela ditt liv och varit deprimerad de senaste två åren. Det är länge i en ung persons liv och jag kan förstå om du tycker att läget känns hopplöst.

Jag får upp två frågor i huvudet när jag läser om din förtvivlan: vet någon om hur svårt du har det och har du i så fall blivit erbjuden någon hjälp? Ibland kan man bli erbjuden hjälp som inte fungerar och då är det tyvärr lätt att känna att det är lika bra att ge upp, men det tycker inte jag man ska, för det finns hjälp att få.

Att du mått förhållandevis gott under sommarlovet är inte så konstigt egentligen. När man är ledig finns det inte så mycket krav på en, vare sig från skola eller sociala sammanhang, man kan sköta sitt och göra det som känns bra, vardagsproblemen brukar kännas långt borta. Nu har du både bytt skola och skolform och att det kan bli jobbigt för dig är inte så svårt att förstå. 

Först och främst tänker jag att du måste få hjälp med dina panikattacker. Sedan funderar jag på om du kan behöva någon i skolan att prata med om din vantrivsel. Du har bara gått en dag, det kan ju bli bättre när du vant dig lite och kommit in i bra rutiner, eller hur? Men hur som helst så tycker jag att du ska be om stöd får att komma igång på ett bra sätt. Det kan du få till exempel via skolkuratorn och där kan du också berätta om dina panikattacker och få hjälp eller vägledning till hjälp.

Går det också att prata med dina föräldrar om hur jobbigt du tycker det är med nya skolan? Kanske kan de vara ett bra stöd för dig nu i början på terminen? 

Du ska inte behöva stå ensam i detta besvärliga läge, så var inte rädd att söka stöd.

Ta hand om dig och varmt lycka till i nya skolan.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta