Mår skit

Hej, jag går i nian och jag mår skit och jag hatar att jag gör det för att det känns som att jag inte förtjänar att känna så här. Jag har bra vänner, en bra familj och vi har det inte svårt med pengar i familjen. 

Jag har svårt att sova och känner nästan ingen anledning att göra någonting längre, jag har slutat gilla saker som jag förut älskade och lade ner både tid och pengar i. På senaste tiden har ser jag nästan ingen anledning att äta, jag vet att det är fel och jag vet att jag inte borde känna så här och därför hatar jag mig själv och mina tankar. Jag har bara pratat med mina kompisar en gång om det här och det känns som att jag bara slösar deras tid när jag gör det, varför ska de slösa energi på mina problem? Jag känner mig helt onödig. En gång såg en av mina kompisar mina sår på min arm från självskadande beteende och det gjorde att vi nästan tappade vår vänskap. Jag tror han blev rädd så nu vågar jag nästan inte prata med någon.

Mina föräldrar vet ingenting, Mamma såg också mina sår en gång men jag lyckades prata av det genom att skylla på grenar i skogen.

Det känns nästan som om jag är självisk för att jag tar andras energi på att prata med mig och vara vän med mig, men jag vet också på något sätt att det inte är sant.

Jag har inte gjort något självmords försök än men jag har funderat på det mycket, enda anledningen att jag inte har gjort det är nog för att jag inte vill göra min familj och mina kompisar ledsna. Om det bara fanns ett sätt att försvinna utan att folk skulle komma ihåg mig skulle jag antagligen göra det direkt och det skrämmer mig.

Jag försökte sluta låtsas vara glad helatiden tidigare i nian och började nästan tappa kontakten med några kompisar direkt, men jag orkar inte sätta på ett fejk leende varje dag.

Jag tror att mina kompisar bryr sig, men jag är inte säker på om de bara gör det för att de typ måste pga standards i samhället eller om de faktiskt bryr sig. För att de inte ska fortsätta prata om det har jag också ljugit och sagt att jag får professionell hjälp. Jag kan inte få mig att hitta hjälp, jag ser ingen anledning att göra det. Varför ska de slösa sin tid på mig liksom? En kille som har allt han skulle kunna vilja; bra betyg, bra kompisar, en stabil familj osv.

Förut kunde jag distrahera mig själv från alla tankar genom att t.ex. spendera tid med kompisar, dansa eller spela spel. Men nu känner jag ingen njutning av de alls, att spela spel känns mer som en syssla en något man gör för att ha kul, men jag vill inte sluta för då skulle personer fatta att något var fel, och då skulle de bara komma och försöka hjälpa mig. 

Jag hatar det här, jag hatar allting. Jag hatar tankarna, jag hatar mig själv för att jag har tankarna, jag hatar mina sår, jag hatar allt. På riktigt.

Nu blir jag mer och mer rädd att jag ska göra någonting som jag kanske ångrar och den tanken skrämmer mig.

Jag vill på riktigt inte ha hjälp men jag vet samtidigt att jag behöver hjälp och nu efter flera månader av att inte göra någonting åt det som en jävla ynkrygg så skriver jag det här. Det är inte mycket men det kanske hjälper.

IESJ

BUP svarar:

Hej!

Vad bra att du skriver till oss!

Du berättar att du inte mår bra och samtidigt ifrågasätter du det eftersom du inte själv ser någon anledning till att du mår dåligt.

Ibland är det svårt att se anledningen till vad man känner.

Men du mår inte bra. Det är tydligt och absolut värt att ta på allvar. Du sover dåligt, äter inte och du skadar dig själv. Du verkar nedstämd.

Du har talat om detta med kompisar men inte fått stöd. Jämnåriga kompisar kan ha svårt att ge bra stöd i sådana här situationer, de är ännu så unga, men det betyder inte att dina problem inte är något att bry sig om.

Dina föräldrar vet inte om något säger du. Det är synd. Även om de inte behöver veta allt om hur du känner skulle de kanske kunna stödja dig om de fick veta en del och hjälpa dig att söka bra hjälp.

För jag tycker absolut att du ska tala med någon professionell om detta. Man kan må dåligt även om man har bra betyg, kompisar och stabil familj. Det gäller att förstå vad känslorna hänger ihop med. De finns alltid i ett sammanhang även om det först kan vara svårt att se. När man ser det, blir ens känslor mer begripliga för en själv och det blir tydligare vad man behöver för att må bra igen.

Det är absolut viktigt att du får hjälp med det som är svårt.

Dina föräldrar kan  kontakta BUP eller Första linjens barnpsykiatri via vårdcentralen. Utan dina föräldrar kan du vända dig till Ungdomsmottagningen i din kommun.

Gör det fastän du tvekar! Så här ska du inte behöva ha det.


I rutan nedanför kan du se artiklar och liknande frågor från andra.

 

 

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta